Nytt fiasko – Marjamäkis ökenvandring fortsätter
”Finland besegrade Tyskland, Norge och Sydkorea. Då man ställdes mot ”riktigt” motstånd blev det förlust både mot Sverige och mot Kanada. I båda matcherna var motståndarna klart bättre än lejonen. Och i matcherna mot Sverige och Kanada mäktade lejonen med
● Lauri Marjamäkis tid som landslagstränare närmar sig sitt slut. Efter VM i Danmark kliver han åt sidan för att ge plats åt Jukka Jalonen som gör comeback bakom lejonbänken. Det är inte en dag för tidigt. Marjamäkis tid som lejonlots har varit en lång pina. Han inledde med World Cup-fiaskot där Finland inte hade en chans då världens bästa spelare deltog. Men inte heller då EHT-hockey stod på programmet lyckades Marjamäki få laget att spela en vinnande hockey.
VM-turneringen i Paris och Köln räddades av ett ok resultat (förlust i bronsmatchen) efter en turnering där lagets spel bäst beskrivs som dödgrävarhockey utan underhållningsvärde.
OS i Pyeongchang skulle vara Marjamäkis stora möjlighet och chans att äntligen nå framgång och tysta kritikerna. I stället slutade turneringen i ett praktfiasko.
Finland besegrade Tyskland, Norge och Sydkorea. Då man ställdes mot ”riktigt” motstånd blev det förlust både mot Sverige och mot Kanada. I båda matcherna var motståndarna klart bättre än lejonen. Och i matcherna mot Sverige och Kanada mäktade lejonen med att näta sammanlagt en gång.
● Kvartsfinalen mot Kanada avslöjade var problemen i Marjamäkis lag ligger.
Lejonen var definitivt inte bäst då det gällde.
Laget lyckades inte spela avslappnat eller med glädje då insatserna ökade. I stället såg spelarna sammanbitna och allvarliga ut.
Spelarna lyckades inte vinna de viktiga duellerna. Effektiviteten i målskyttet har varit ett återkommande samtalsämne och problem inom finländsk hockey. Mot Kanada (och Sverige) såg spelarna – igen – ut att ha tappat tron på sin egen förmåga att näta.
Tekningarna kom att spela en avgörande roll i kvartsfinalförlusten. Petri Kontiola förlorade en tekning i egen zon med 0–100 – ett par sekunder senare låg pucken i mål bakom Mikko Koskinen. Då Finland jagade kvittering utan målvakt och skulle få i gång spelet i powerplay förlorade man tre tekningar i inom loppet av 42 sekunder i offensiv zon. Därför var laget aldrig nära att näta och tvinga fram en förlängning.
Små detaljer kan någon tycka. Men det kan vara ett tecken på större problem. Marjamäki är känd för att övercoacha och gå in och peta i varje liten detalj. I korta turneringar måste en tränare våga lita på sina spelare och ge dem en del friheter – annars ser spelet precis så framtvingat och stelt ut som det gjort i landslaget det senaste ett och ett halva året.
Miro Heiskanen och Eeli Tolvanen såg ut att kunna njuta av de höga insatserna – resten av laget verkade vara tyngda av stundens allvar. Då Marjamäki inte lyckades lätta på den mentala bördan kunde inte ens superjuniorerna rädda lejonen.
Därför tvingas lejonen åka hem från OS med det sämsta resultatet på 16 år i bagaget.
● Är då en förlust mot Kanada i en OS-kvartsfinal verkligen en katastrof eller ett fiasko? Svaret är inte helt enkelt. Svaret blir nej om man bara ser på den enskilda matchen och resultatet av den. Lejonen gjorde en ok match och hade kunnat ta hem segern.
Svaret blir ja om man ser på turneringen som helhet och Marjamäkis era som landslagscoach. Då är det en fortsättning på den svaga hockey lejonen spelat under hans ledning.
Under Marjamäkis tid som landslagstränare har lejonen mött Ryssland, Sverige, Kanada, USA och Tjeckien åtta gånger. Bara en av matcherna har slutat i finländsk seger och tre av gångerna har lejonen inte ens lyckats näta. I de övriga fem matcherna har det blivit sammanlagt nio blåvita mål.
Det är inte otur, någon tillfällighet eller något som kan förklaras bort med antal målchanser, hur spelplanen följts eller hur pucken inte studsade lejonens väg. Det är ett skamligt dåligt saldo och ett bevis på att Marjamäki misslyckats grovt som landslagstränare.