Livet efter Ester Nilsson
Med romanen Egenmäktigt förfarande lyckades Lena Andersson engagera läsarna och väcka debatt om synen på kärlek. Den rationella synen på världen har blivit ett av hennes varumärken.
Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande ledde till en debatt om kärlek, narcissister och kulturmän. I maj kommer nästa bok.
Varför vill han inte ha mig lika mycket som jag vill ha honom?
Frågan uppehåller Ester Nilsson, kvinnan som i romanen Egenmäktigt förfarande förälskar sig i den självupptagne konstnären Hugo Rask – en man som oturligt nog gillar att träffa Ester då och då, men bara på sina egna villkor, aldrig på hennes.
Ester är inte ensam om att vara besatt av en narcissist.
”Han har sagt att han inte vill ha ett förhållande med mig, ska jag trots det fortsätta att försöka förföra honom?” frågade en radiolyssnare under Lena Anderssons tid som programledare för Sveriges Radios Allvarligt talat.
Programledarna för Allvarligt talat svarar på existentiella frågor från lyssnarna och bland dem som agerat programledare finns namn som Märta Tikkanen, Birgitta Stenberg, David Lagercrantz, Bob Hansson och Marianne Lindberg de Geer.
Den ovanstående frågan från kvinnan som var kär i narcissisten var lätt att besvara.
– Jag sade nej, du ska inte försöka få honom. Var i stället glad över att han är så tydlig, berättar Lena Andersson och ser glad ut.
Lena är inte Ester
Lena Andersson har knappt hunnit stiga ner på perrongen när den här intervjun görs. Hon är nyanländ till Helsingfors med tåg från Åbo hamn. Tillsammans med sambon, den nyligen pensionerade förläggaren Björn Linnell, ska hon tillbringa ett veckoslut i staden – bo fint, äta gott, umgås med vänner och träffa ensemblen som förverkligar pjäsen Egenmäktigt förfarande på Lilla Teatern.
Ester Nilssons ihärdiga försök att etablera en bestående relation med Hugo Rask väckte en våldsam debatt då boken Egenmäktigt förfarande utkom. En del var irriterade och krävde högljutt att Ester skulle sluta lägga sig platt för den olidlige Hugo. Andra kände igen sig.
– Jag ville skriva om dynamiken mellan de två. Så här blir det när förutsättningarna är att den ena är mer kär än den andra och när den som är mer förälskad inte får några klara besked.
Många har undrat om Ester Nilsson i själva verket är Lena Andersson. Svaret är nej, det är hon inte men det finns en viktig likhet mellan verklighetens Lena och fiktionens Ester.
– Ester och Hugo har gått till sängs med varandra och Ester anser inte att det är som att snyta sig. Det tycker inte jag heller.
Idéer som krockar
Förhållandet, eller icke-förhållandet, mellan Ester och Hugo är, enligt Lena Andersson, två idéer som krockar. Å ena sidan har vi Esters idé enligt vilken ett par som ätit middag och haft sex har ingått något slags förbund.
Mot detta står Hugos åsikt om att middag och sex absolut inte behöver betyda något.
– Hugos idé är väldigt stor i Sverige och i andra anglosaxiska länder. Här tycker man att Ester är fånig som inte inser att Hugo inte vill ha ett förhållande med henne.
– Men i katolska länder förstår man sig på Ester och tycker att hon har rätt. Det intressanta är att skillnaderna i att se på dilemmat inte har något med kyrkan att göra, det är en filosofisk skillnad som visar att vi är rotade i något och inte fritt flytande materia.
Det våldsamma engagemanget i Ester Nilsson och hennes agerande och den irritation både Ester och Hugo väcker, har bland annat lett till att ett nytt uttryck – kulturmannen – myntades. Kulturmannen blev synonym med det manliga geniet, en upphöjd man som livfullt intresserar sig för vad andra säger om honom men är hopplöst ointresserad av att sätta sig in i andras situation.
”Hugo följde aldrig upp det Ester sa. Ester följde alltid upp det Hugo sa. Ingen av dem var riktigt intresserad av henne men båda var intresserade av honom”, står det i Egenmäktigt förfarande.
Uttrycket Kulturmannen myntades av Åsa Beckman i en kolumn i Dagens Nyheter och blev snabbt vedertaget. Lena Andersson ler på tal om Kulturmannen.
– Kulturmännen har det inte så lätt just nu. De faller som käglor men vi får väl se vad som uppstår ur käglorna, säger hon.
För Lena Andersson var Egen-
mäktigt förfarande en oväntad men välkommen framgång.
– Den var väldigt överraskande. Jag hade hoppats på 2000 läsare och grubblade på hur jag skulle få folk att förstå varför Ester betedde sig som hon gjorde.
– Synen på mig förändrades men min syn på mig själv består. Jag är präglad av det slit författarskapet innebär och dessutom var jag 43 år när framgången kom och inte så påverkbar längre.
Filmregissören Roy Andersson pekades i ett tidigt skede ut som förebild till Hugo Rask. Lena Andersson varken bekräftar eller dementerar ryktet men säger att skvallret var idiotiskt och att det var skönt att det glömdes bort.
– Det enda goda med ryktet var att försäljningen ökade. Som författare tycker man att allt som stör läsningen är irriterande.
Skuld och förlåtelse
Filosofiska spörsmål är temat för radioprogrammet Allvarligt talat och flera av de frågor Lena Andersson fått svara på har senare återkommit i hennes romaner. Intressantast är, säger hon, frågor som handlar om skam, skuld och förlåtelse.
”Vad ska jag göra när jag inte kan förlåta en person som ber om förlåtelse?” löd en minnesvärd fråga och Lena Andersson konstaterar att frågeställaren befann sig i ett fruktansvärt dilemma.
– Den förorättade blir makthavare eftersom hen varken kan eller vill förlåta. Frågan är ett typexempel på varför vi vänder oss till Gud vars uppgift det blir att agera skiljedomare.
Andra frågor är mera underhållande och kan förefalla enkla fastän de kräver febrilt hjärnarbete.
– En åttaåring frågade en gång hur det kan komma sig att teflon fastnar på något trots att ingenting fastnar på teflon.
Republikan
Sin vassa penna och argumentationsteknik har Lena Andersson nytta av också i uppdraget som fristående kolumnist i Dagens Nyheter.
Senast handlade det om sexism i kriminallitteraturen, tidigare har kolumnerna handlat om bland annat biskopen i Fanny & Alexander och förhållandet mellan reklam och utseendefixering. En berömd kolumn för några år sedan behandlade det svenska kungahuset. Kolumnen publicerades när hovet hade bekräftat att kronprinsessan Victoria och prins Daniel väntade sin förstfödda – det barn som en dag ska ärva tronen efter sin mor.
Kolumnen kritiserade ”krälandet i stoftet” inför familjen Bernadotte och påminde om att monarki är ett hopplöst föråldrat system.
– Ni ska vara glada att ni är republik, säger Lena Andersson medan vi kastar i oss kaffet.
– Vi blir aldrig av med vårt kungahus. Sådant händer inte i fredstid.
Folkhemmet
Egenmäktigt förfarande har dramatiserats flera gånger och Lena Andersson oroar sig inte för Lilla Teaterns uppsättning. Själv är hon i maj aktuell med sin nya bok, Sveas son – en berättelse om folkhemmet. Boken speglar folkhemmet genom tre generationer men huvudrollen innehas av en man som lever i samtiden.
– Det är en bok om det gamla Sverige, om det moderna Sverige och om det som kommer sedan, beskriver Andersson. Är det en slump att boken utkommer några månader före det svenska riksdagsvalet? – Ur min synvinkel är det en slump men jag tror inte det är det ur förlagets synvinkel.
Som ung var Lena Andersson en lovande junior på längdskidor. Den här intervjun gjordes inför OS men vi avrundade med att spekulera om Sveriges och Finlands framgångar på längdskidor och Lena Andersson hade koll på läget.
– Charlotte Kalla, Ebba Andersson och Stina Nilsson kommer att klara sig bra men de svenska herrarna är under isen. Finlands längdskidåkare tar tre medaljer tippar jag.