Pister och varma källor i Bad Gastein
Österrikiska Gasteindalen med byn Bad Gastein i spetsen har länge varit ett populärt resmål i Alperna. Men det är inte bara skidåkningen som lockar. Områdets varma källor upptäcktes av guldgrävare och användes för bad och kurer redan på 1200-talet.
I Bad Gastein är det ovanligt fritt från den lederhosearkitektur som annars är bruklig i de österrikiska alperna. Den vertikalt placerade bergsbyn har i stället en trolsk Belle Époque-stil, med stora pampiga hotell som man annars främst ser i storstäder. Några av dem är stängda sedan många år tillbaka, men det bidrar bara till den lite ödesmättat romantiska stämningen av ett vackert förfall.
Vi testar snön i backarna redan första kvällen, men inte på skidor, utan med varsin kälke. Restaurangen Bellevue Alm ovanför Bad Gastein erbjuder nämligen sina matgäster kälkar för att glida hela vägen ned till byn längs en fackelupplyst, snöklädd skogsväg.
Lyxig glob
Vi börjar i princip så högt man kan komma med en frukost på toppen av Kreuzkogel i Sportgastein. Här har man placerat en glas- och metallglob där en lyxig frukost med champagne, korvar, ostar och bakverk, dukas upp med 360 graders utsikt varje onsdag.
Det är ett populärt område för freerideåkning, även om vi håller oss inom de utmärkta pisterna. Nysnö, solsken och långa, breda backar som gjorda för stora carvingsvängar gör Sportgastein till ett av Österrikes bästa skidområden.
Christian Zehentner är skidguide och arbetar även som lavinkontrollör. Jag har ryggsäcken fylld med extravantar och choklad, han har en stor snöskyffel och GPS-sändare. Att åka med en erfaren skidguide visar sig vara värdefullt, inte bara i backen. När vi på eftermiddagen kommer fram till lunchrestaurangen är uteserveringen full av soldyrkande gäster. Men Christian pekar på solen som hänger strax ovanför alptopparna och föreslår att vi tar plats inne i den mysiga stugan i stället. Några minuter senare faller skuggan och borden inomhus fylls genast.
Gamla instruktörer
Nästa dag är vi tillbaka i liftsystemet. Det glittrar i luften tack vare den höga luftfuktigheten, berget är som inneslutet i en enorm snöglob. På familjerestaurangen Weitmoser Schlossalm har man lite högre ambitioner än på ett lunchhak i skidbacken. Köttet som serveras kommer från familjens bondgård nere i dalen och kolgrillas. Till efterrätt väljer vi en lokal schwarzbeernock´n, en blåbärspannkaka. Här träffar vi också Heidi och Jürgen Schenk, några av Gasteins första skidinstruktörer. De båda har nyss fyllt 80 år.
– Vi lär inte ut skidåkning längre, men vi åker nästan varje dag, berättar Heidi. Hon minns hur det var i början.
– Man fick gå med skidorna långa sträckor, det fanns så få liftar. Lavinerna gick hela tiden och ibland var det så kallt att man var tvungen att börja med en snaps, ler Heidi.
Schlossalms övre del är som en gryta urgröpt ur berget där det är som högst, och här skiner solen över pisterna. Vi kan åka länge utan att behöva ta samma backar, och det är i princip ingen kö till liftarna. Högt ovanför oss på en höjd står en alpget och blickar ned över oss. Jag slår vad om att jag ser den skaka på huvudet innan den försvinner bakom ett stenblock med ett skutt.