Långvarig njutning

● I sin essäsamling Urgent Copy citerar Anthony Burgess John Manningham, en advokat och dagboksskrivare under den engelska renässansen. I sin berömda dagbok drar denne bland andra anekdoter en galant historia om William Shakespeare och Richard Burbage. Om William Shakespeare vet vi allt som finns att veta, med andra ord ingenting, men vem var Richard Burbage? Frågan är lätt att besvara.

Enligt expertis insatt i ämnet har Shakespeare aldrig existerat, däremot var Burbage stjärnan i Shakespeares teatertrupp The Lord Chamberlain’sMen, som efter James I:s trontillträde ändrade namn till The King’s Men. På scenen var Burbage oslagbar som förste älskare, men på fritiden kom han en gång till korta. Så här skriver Manningham, citerad av Burgess och översatt av mig:

”Vid ett tillfälle då Burbage spelade Richard III fattade en viss medborgare till den grad tycke för honom att hon, innan hon avlägsnade sig från teatern, stämde träff med honom hemma hos sig under namnet Richard den Tredje. Shakespeare, som råkade åhöra planen, skyndade sig före, blev underhållen och uppnådde målet innan Burbage anlände. Därpå, då det anmälts att Richard III stod vid dörren, fick Shakespeare till stånd en reträtt med påpekandet att William the Conqueror kom före Richard III.” ● Sagda medborgare har stämplats som ett fruntimmer av tvivelaktig dygd. Hur det förhåller sig med den saken är inte så gott att veta, men åtminstone var hennes kunskaper i engelsk historia oklanderliga. Vilhelm Erövraren halkade ur tiden den 9 september 1087 under ett fälttåg i norra Frankrike. Richard III bet för sin del i gräset den 22 augusti 1485 i slaget vid Bosworth Field, vilket satte stopp för Rosornas krig och ätten Plantagenets tid vid makten.

Tanken svindlar. Jag önskar jag kunde ha legat under sängen, men den platsen var upptagen av John Manningham, vars dagboksutdrag är daterat den 13 mars 1601-2. Sålunda tog det skribenten exakt ett år att nedteckna händelsen, fullt rimligt med tanke på att själva njutningen av allt att döma pågick i närmare 398 år. Vem som lekte ljuva lekar med det skamlösa stycket tvistar de lärde om än i dag. Mer än åttio kandidater trängs i farstun, med anspråk på äran. Var det Sir Francis Bacon, Edward de Vere, 17:e earl av Oxford, Christopher Marlowe eller William Stanley, 6:e earl av Derby? Själv satsar jag en hacka på drottning Elizabeth I.

Om William Shakespeare vet vi allt som finns att veta, med andra ord ingenting, men vem var Richard Burbage? Frågan är lätt att besvara.