Vandrare längs Indiska oceanen
Vågorna dånar på min vänstra sida. Aromatiska buskar och färggranna blommor doftar på min högra. Solen värmer från den blå himlen. Fem dagar i det här naturparadiset får all stress från vardagen att släppa.
Utterleden är Sydafrikas mest kända vandringsrutt. Från Storms River till Nature’s Valley tar det fem dagar att tillryggalägga 45 kilometer. Slippriga strandstenar, branta klippor och ordentliga flodövergångar innebär att man bör ha en viss grundkondition redan innan man startar. Sista dagen belönas man med höga kullar som ger en fin utsikt över oceanen innan man når ner till stranden och målet.
Utterleden kallas Sydafrikas mest kända vandringsrutt. Den innebär fem dagar längs Indiska oceanens kust från Storms River i Tsitsikamma till Nature’s Valley.
Bara tolv personer per dag får påbörja den 45 kilometer långa vandringen, vilket betyder att man inte träffar på någon annan än sina gruppmedlemmar under hela turen.
Vår grupp består av tolv kvinnor från sju olika länder. Vi flyger från Johannesburg till George, där en transport väntar och tar oss till bör jan av vandringsleden. Efter en kort genomgång med parkvakten väger vi våra ryggsäckar och sätter i väg. Mitt mål var att begränsa vikten till 11 kg, men eftersom vi bär sovsäckar, byteskläder, mat och vatten, är slutresultatet dessvärre lite tyngre. Första dagens sträcka är endast fem kilometer längs slippriga strandstenar och branta klippor. Det vidsträckta havet bredvid oss sprutar svalkande vattendroppar. Vårt första övernattningsställe, Ngubu Hut, överraskar oss med två snygga stockstugor, täckt grillplats och eldstad med torr ved, utedusch i skogen och till och med toalett. Dessutom den mest fantastiska havsutsikt och vågor som vaggar oss till sömns.
Valar och delfiner
Vi vaknar vid gryningen och äter en lugn frukost innan vi fortsätter. Vi har alla skaffat små individuella gaskokare som fungerar perfekt. Skålen för gröt, locket för kaffe och när man är klar sätts gasflaskan in i skålen och locket på. Dagens terräng varierar från doftande skog till strand, uppåt och nedåt, stenar och lera med havet som ständigt dånar bredvid oss. Vackrare vyer är svårt att hitta. Efter några kilometer kommer vi till en klippavsats högt över vattnet där vi stannar för mellanmål. Stigen fortsätter brant neråt in i skogen mot vår första ordentliga flodövergång som vi vadar genom utan problem. Efter långa uppförsbackar är vi redo för lunch vid den vackra Blå bukten, en väl skyddad sandstrand. Sista biten före Scott Hut, vårt nästa övernattningsställe, går högt uppe bland buskar och otro liga vyer. Plötsligt ser vi valar. Det är troligtvis en mamma med sin unge som turvis dyker upp och ner bland vågorna och sprutar imponerande vattenstrålar när de andas ut.
Scott Hut ligger idylliskt vid stranden och är en kopia av den första stugplatsen. Vi grillar biffar och foliepotatis och lägger oss tidigt. I morgon ska vi över en stor flod och måste tidigt upp.
Doftande buskar
Vi vaknar i mörker och stökar omkring med pannlampor. Klockan sex beger vi oss i väg i en lång rad med ljuskäglor och ryggsäckar. Soluppgången är spektakulär med olika ljusröda nyanser vid horisonten. Det är en tuff vandring både uppåt och neråt och svetten rinner. Havets bris svalkar från ena sidan medan buskar och berg ångar hetta från den andra. Värmen lockar fram dofterna och det är som att gå i en örtagård. Vi skyndar oss för att hinna till floden under lågvatten, men väl framme är vattnet lägre än vi väntat oss och vi vadar barfota över. Klockan är tio på mor gonen. Den torra flodbottnen består av mjuk, fin sand så vi byter om till baddräkter, kokar kaffe och utforskar flodstranden några timmar. Efter lunch tar vi oss den sista biten till Oakhurst Hut, som ligger på en platå ovanför havet. Vågorna sköljer över de vassa klipporna och skummet yr. Vi ser fler valar, hoppande delfiner och de berömda uttrarna som leker i vågorna precis framför oss.
Simma med ryggsäck
Den fjärde dagen är vår mest spännande dag. Floden Bloukrans är den största vi ska korsa, och det måste göras under lågvatten som råkar infalla redan 9.09. Vi har tio kilometer att vandra dit, så vi startar klockan fyra. Första timmen lyser fullmånen vackert upp vår stig, men plötsligt blir det mulet och kolmörkt. Stigen följer en klippavsats med flera hundra meters fall rakt mot havet, så det gäller att inte stiga snett. Strax efter nio ser vi floden och inser att tidvattnet redan börjat stiga och att vågorna som sköljer in från havet är stora. Snabbt tar vi av oss kläderna
och byter till vattensandaler för att inte skära upp fötterna. Ryggsäcken åker in i en stor plastsäck som stängs med buntband. Jag skuffar mitt flytande ryggsäckspaket framför mig så länge jag kan, men plötsligt bottnar jag inte mera och får sparka hårt för att vågorna inte ska trycka mig och ryggsäcken tillbaka. Jag siktar på en öppning mellan klipporna och simmar in, drar upp ryggsäcken på land och går ner i vattnet för att hjälpa de andra. Vi klarar oss alla över med mer eller mindre våta ryggsäckar och skrubbsår på benen, men inget värre. Lite längre bort hittar vi en strand med släta, runda stenar där vi stannar för tidig lunch.
Sista dagens vandring är lätt i jämförelse med de andra och går mestadels högt uppe på kullarna med otroliga vyer över Indiska oceanen. Det finns massor av blommor i olika färger, bland annat Sydafrikas nationalblomma protea. De sista kilometrarna går via en fin sandstrand, en gles skog, ännu en flod och sedan är vi framme vid slutet och checkar ut. Vilken fantastisk upplevelse!