Gemenskap byggs upp i minibostäder
Intresset för att flytta in i Satos minibostäder i Vanda var enormt. Nu skapar de som valdes ut bland 700 sökande en vardag tillsammans.
Jag har aldrig varit med om motsvarande förtroende för grannarna som här, säger Olli Järvenkylä som bor i en av de nya minibostäderna på 15,5 kvadratmeterna i ett höghus i Vanda. Minibostäderna lockade 700 sökande.
Redan innan man stiger in genom ytterdörren till flervåningshuset i Mårtensdal ser man ett öppet kök med några bord. Väl inne lägger man märke till tvättstugan bakom en glasvägg, bredvid den hänger bilder på alla som flyttade in i hyreshuset för snart tre månader sedan.
– Det är jätteroligt att det finns så många vi känner här. Vi kan vara nere i köket och prata och göra mat. Man behöver inte vara uppe i sitt eget lilla bo, säger Lina Rosenberg, 6.
Några andra barn har hon inte sett till i huset, vilket är förståeligt eftersom alla bostäder är 15,5 kvadratmeter. Lina, som bor växelvis i Vanda och Åbo, har ett eget loft på 6 kvadratmeter. Det räknas inte in i den officiella bostadsytan eftersom takhöjden bara är 1,5 meter.
Men för Lina är rummet alldeles tillräckligt. Hon verkar inte tillbringa så mycket tid där, och trivs både nere i köket – som de boende kallar vardagsrum – med de vuxna, och uppe i bastun med takterrass.
När Linas mamma Janina Riikonen fick höra om Satos nya minibostäder blev hon genast intresserad. Dels på grund av den förmånliga hyran, 500 euro i månaden, dels uppskattar flygvärdinnan att hon tar sig till flygplatsen på en kvart. Som en av 700 sökande fick hon svara på tillläggsfrågor och delta i en gruppintervju, eftersom man ville hitta boende som är genuint intresserade av att ingå i en gemenskap.
Skulle gärna bygga fler
Hur den här gemenskapen utvecklas är intressant för Sato som har närmare 26 000 hyresbostäder i huvudstadsregionen, Åbo, Tammerfors, Uleåborg, Jyväskylä och S:t Petersburg.
– Marginalisering är en folksjukdom i Finland. Vi är intresserade av vad gemenskapen kan tillföra. Som hyresvärd vill vi att hyresgästerna trivs, säger Antti Aarnio som är direktör för Satos investeringar.
Medan huset byggdes var det stor uppmärksamhet kring att bostäderna var mindre än lagen föreskriver. Enligt Aarnio var Sato inte ute efter att klämma in det mesta på så liten yta som möjligt, utan i stället att utgå ifrån vad en person verkligen behöver om det finns gemensamma utrymmen i huset.
– Det var inte en kostnadsfråga. Vi ville testa konceptet i huvudstadsregionen och Vanda var med på noterna.
Mottagandet har varit så överväldigande positivt att Sato gärna skulle bygga fler så kallade studiobostäder. Bolaget har hört sig för i andra kommuner men har inget motsvarande projekt på gång. Många nya aktörer har gett sig in i hyresbranschen de senaste åren och konkurrensen om hyresgäster ökar.
– Bostäderna rivs inte ur händerna. Produkten måste vara i skick, säger Aarnio.
Förtroende för grannarna
Vandahuset har en egen så kallad community manager, Olli Järvenkylä, som bor i huset. Hans uppgift är att följa med och inspirera, inte att ordna evenemang eller öppna dörrar om någon glömmer nyckeln – han har inte ens en huvudnyckel. Tanken är också att låta göra en akademisk jämförelse mellan det nybyggda huset och Satos vanliga hyreshus på samma område.
Järvenkylä berättar att han bott i många hus men aldrig varit med om ett motsvarande förtroende för grannarna. Folk ger reservnyckeln till varandra, lånar socker och verktyg.
– De boende har olika bakgrund, det är en rikedom, säger han.
I det gemensamma köket har uppgifterna fördelats enligt intresse. Janina Riikonen anser att hon inte är speciellt bra på att laga mat, däremot är hon duktig på att städa. Därför plockar hon ofta in i diskmaskinen och torkar ytorna.
Ifall någon lagar mat och bjuder de andra finns det flera appar för att dela kostnaderna. Andra appar kan användas för att meddela att det blev lite tårta över, fritt fram att kalasa. Snart ska de boende också få dela en elbil, även det i testsyfte.
När man frågar om det finns något negativt med det hela blir både Olli Järvenkylä och Janina Riikonen stumma. Men Lina ger svar på tal.
– Det skulle behövas lite blommor här på borden, säger hon.
Järvenkylä och Riikonen tittar sig omkring och nickar. Det blir en fråga att ta upp med de andra över nästa kaffekopp.