Vad ett vattenfrö kan ge oss
Matchbox Companys experimentella blandning av teater, cirkus, dans och Pekingopera fungerar. Föreställningen Prins Rei påminner om en folksaga och har en säker rytm, skriver Barbro Enckell-Grimm.
Prins Rei
Manus: Elias Edström och arbetsgruppen baserat på Anna-Liisa Haakanas bok Prinssi Rei ja vedensiemenen salaisuus. Regi: Elias Edström. Musik: Senni Eskelinen, Pekka Saarikorpi, Talvikki Eerola. Ljus- och ljudplanering: Antero Kemppi. På scenen: Saku Mäkelä, Talvikki Eerola, Riia Kivimäki, Henni Kervinen. Speltid: ca en timme. Åldersrekommendation: från 5 år uppåt. Gamlasgården i Helsingfors, 27.2 Elias Edströms sätt att presentera Prins Rei är både likt och olikt den litterära förlagan, Anna-Liisa Haakanas barnbok med samma namn från år 2003. Likt i det avseendet att känslorna – oro, glädje, sorg och besvikelse – har en framträdande roll. Olikt för att det visuella här har företräde framför intrigen, vilket ju är naturligt med tanke på att det här är fråga om scenframställning, en övervägande visuell sådan.
Matchbox Companys andra produktion använder sig av teater, cirkus, dans och Pekingopera. Man blandar friskt, och det gäller också scenspråket som är svenska, finska och lite engelska. Huvudstråket är hur skådespelarna på olika sätt gestaltar känslor och empati, att leva sig in i och spegla varandra. Varför skulle sagans häxa stjäla vattenfröet, hon är ju själv törstig?
Prins Rei pendlar mellan olika perspektiv, och det gäller både rollpersonen och berättarperspektivet, det fysiska uttrycket och den litterära förlagan.
Imponerande ljus
Olika symboliskt laddade detaljer förmedlar berättelsens budskap som det är brukligt i Pekingopera.
Symboler, akrobatik och kampsport passar bra när man ska berätta för barn.
Föreställningen har en fin rytm, och publiken leds genom den en timme långa pjäsen om hur Prins Rei letar efter vattenfröet för att kunna säkra vattenförsörjningen för sitt land och sitt folk. Han möter svårigheter och illvilliga varelser, men också sådana som är beredda att hjälpa honom på vägen.
Musiken med bland annat elkantele viner som vinden över en torr öken, sagolikt och som i en dröm. Den melodiska klangen är en stark sammanhållande faktor, likaså ljuset som imponerar i slutscenen!
Berättelsen om prinsen, som i Saku Mäkeläs barnlika gestaltning är mer naivt nyfiken än driftig, liknar rätt mycket en folksaga. Därför passar det bra att låta ytterligheter stiga fram. Så pendlar till exempel Riia Kivimäki, Talvikki Eerola och Henni Kervinen mellan att vara nästintill burleskt bredbenta och imponerande viga.
Matchbox Companys Prins Rei är ett bra exempel på hur man kan göra experimentell barnteater på ett fungerande sätt. Det går att blanda utan att förvirra.
Prins Rei visas på Gamlasgården i Helsingfors till den 3 mars.