Envist marscherande
YLE VEGA Det irriterar en gammal, trogen radiolyssnare att Yle Vega bara envist marscherar vidare utan att lyssna på och ta till sig av kritiken. Själv är jag inte längre så kinkig med språket, man får ju välja vad man lyssnar på. Men nog är de regionala morgonprogrammen hemska, både vad språk och musik beträffar.
De ansvariga argumenterar att radioprogrammen motsvarar lyssnarnas önskemål. Hur vet man det? Hur görs undersökningarna? Och hur ofta? Vårt hushåll har åtminstone inte de senast sjuttio åren tillfrågats. I vår bekantskapskrets finns heller ingen som fått säga sin åsikt.
De musikaliska mellanspelen i Yle Vega är ett kapitel för sig. Man får knappt höra nyheterna eller slaget efter 12 till slut innan avgrundsandarna släpps lös, dessutom utan annonsering av vad de skriker. Det tycks alltid finnas tid för ”en låt”, fast talprogrammet måste avslutas för att ”tiden tar slut”. Och varför detta ensidiga musikurval när man ju också (ibland!) kunde spela en visa, en folkmelodi, en marsch, för att nu inte tala om ett klassiskt musikstycke? Mångsidighet Vega, inte ensidighet!
Jag vill gärna ge en eloge till tv:s svenska idrottsreportrar som i OS-sändningarna överlag presterade ett njutbart språk utan skrikiga överdrifter, i angenäm motsats till sina finska kolleger. Också de svenska fotbollsreferenterna har skött sig bra. Tack för de här flerspråkssändningarna!