Nya förbundskaptenens stora utmaning: Att vaska fram nya stjärnor
Krista Pärmäkoskis mångåriga tränare Matti Haavisto tar över skidlandslaget efter den pågående säsongen. Han får därmed ta sig an den krävande uppgiften att leda blåvit längdåkning genom en generationsväxling.
Den traditionella världscuphelgen i Lahtis sparkades i gång med en presskonferens djupt inne i skidstadions läktarkomplex. Finlands skidförbund presenterade sin blivande förbundskapten som tar över efter Reijo Jylhä, som lett landslaget sedan våren 2014.
Av sex kandidater blev det erfarna tränarprofilen Matti Haavisto, 49. Haavisto har sedan 2003 tränat stjärnan Krista Pärmäkoski och också fungerat som serviceteamets chef för landslaget i nordisk kombination och senast för skidlandslaget.
– Vi ville att den här fina utvecklingen fortsätter med finländska styrkor, säger förbundets verksamhetsledare Mika Kulmala.
Då Haavisto började jobbet som serviceteamets chef för snart fyra år sedan hade han inte skänkt en tanke i ett möjligt förbundskaptensjobbs riktning. Men då Jylhä meddelade att han lämnar sin post, väcktes Haavistos intresse.
– Det här är ett jobb som man inte får chansen till riktigt varje dag. Jag är rörd och nöjd över förtroendet jag fått, säger Haavisto.
I och med att Haavisto jobbat med medaljautomaten Pärmäkoski under tiden som Jylhä varit förbundskapten har ett nära samarbete bildats mellan de två tränarna. Jylhä ger lika nöjt stafettpinnen åt Haavisto som han tar emot den.
– Reijo sade att jag är halvgalen då jag tar jobbet. Då måste han ju vara helgalen då han lett landslaget vid två olika tillfällen, säger Haavisto leende.
Berömmer Jylhäs koncept
Jylhäs tid vid rodret av landslaget började med ett skralt VM i Falun där Finlands enda medalj blev ett brons i damernas stafett. I VM i Lahtis och i OS i Pyeongchang återställdes äran – mycket tack vare Iivo Niskanen och Pärmäkoski. Haavisto berömmer Jylhäs sätt att samarbeta aktivt med idrottarnas individuella tränare.
– Alla hoppas på en viss kontinuitet till det som Reijo och Eero (träningsledare Hietanen) börjat med. Vi har ett bra expertnätverk runt landslaget, hälsovårdsteamet har utvecklats och de individuella tränarna jobbar tätt ihop. Reijos koncept är bra, men jag är ingen ny Reijo, säger Haavisto och syftar på att verksamheten kommer att förändras en del.
– Jag har själv jobbat som individuell tränare då Reijo varit förbundskapten och sett hur det fungerar. Jag kommer absolut inte att minska samarbetet med idrottarnas tränare. Vi kommer att vara tätt i kontakt och jag tänker lyssna på tränarna då vi bygger upp träningsläger och dylikt.
Haavistos tränarteam – och själv- klart serviceteam – kommer att se annorlunda ut än Jylhäs. Men så länge världscupen är i gång fokuserar Haavisto på sitt jobb som chef för serviceteamet. Efter säsongen kartlägger han vilka tränare och som är tillgängliga och till vilka uppdrag han behöver mannar till.
– Vi kommer att sannolikt att ha en tränare för herråkarna och en för damåkarna. Kanske också en sprinttränare, men det klarnar senare, säger Haavisto.
Sprintertränaren och Iivo Niskanens tränare Olli Ohtonen fortsätter inte leda sprintrarna. Haavisto själv tar någon träningsgrupp under sina vingar. Dessutom fortsätter han sitt samarbete med Pärmäkoski.
– Jag ser ingen motstridighet i det. Tränararbetet fortsätter på samma sätt, hoppas jag. Förbundskaptenen har alltid haft egna adepter.
Generationsväxling
En enorm förändring – och utmaning – kommer att vara den stundan-
de generationsväxlingen i landslaget. Mångåriga landslagsåkare som Aino-Kaisa Saarinens och Riitta-Liisa Roponens karriärer är snart över och på herrsidan är bland annat Anssi Pentsinen, Martti Jylhä och Lari Lehtonen nått en mogen 30-årsålder.
Landslagets stora stjärnor, Iivo Niskanen och Pärmäkoski, är ännu relativt unga men bredden på toppen fattas.
– Landslaget är rätt åldrat. Generationsväxlingen är oundviklig. Senast efter VM i Seefeld 2019 kommer växlingen att ske. Men inte kommer vi att kapa någon från landslaget bara på grund av åldern. Generationsväxlingen kan inte låta bli att synas. Jag tror ändå att vi kan nå framgång, kanske redan i Seefeld, säger Haavisto.
Finlands medaljsaldo i stortävlingar under Jylhäs tid blev två guld, två brons och sex brons. Haavisto lägger förståeligt ännu inte fram några medaljmålsättningar men en vision finns.
– Målet är att knappa in på skillnaden till Norge.
– Kanske till och med gå förbi dem, men det är ett oerhört svårt uppdrag, tillägger han.
För att generationsväxlingen skulle bli framgångsrik krävs förstås en hop nya talanger som är beredda att ta steget upp från juniorklasserna till senior- och världscupnivå.
– Det är en stor utmaning att få nya unga åkare och framgångshopp till landslagsnivån. Jag tror att talanger finns.
Tack vare det goda expertnätverket kommer Haavisto att ha ögon och öron såväl på Lapplands idrottsakademi som på Vuokattis idrottsinstitut i form av Jylhä och Ohtonen.
– Jag vill ha ett tätt samarbete mellan tränarna, upprepar Haavisto. 029 080 1401 tommi.willberg@ksfmedia.fi
TOMMI WILLBERG