Ökad realism efter viktig brexitvecka

Theresa May erkände i sitt linjetal att tillvaron efter brexit inte blir riktigt sådan som förespråkarna utlovade i folkomröstningen.

EU ökade trycket i brexitförhandlingarna när Europakommissionen på onsdagen lade fram ett detaljerat juridiskt dokument om vad Storbritanniens utträde ur unionen egentligen innebär. Dokumentet är en formalisering av de principer EU och Storbritannien enades om i december i fjol. Principöverenskommelsen innebar att den första fasen i förhandlingarna kunde avslutas så att man kunde gå vidare och enas om de framtida relationerna mellan EU och dess forna medlem.

I decemberöverenskommelsen slogs det fast att gränsen mellan Nordirland och EU-landet Irland ska förbli öppen. Britterna gick med på att även om man inte lyckas nå en överenskommelse om hur det här ska ske så ska Storbritannien ändå följa EU:s regelverk för att säkerställa att flödet av människor och varor kan vara lika fritt som hittills.

Samtidigt står Storbritanniens fast vid att man lämnar den gemensamma marknaden och EU:s tullunion.

Att förena de här motstridiga målen kräver åtskillig politisk kreativitet. Eftersom britterna inte har gjort några egna förslag om hur det här kunde bli verklighet skriver kommissionen i sitt dokument att Nordirland ska stanna kvar i tullunionen. I så fall skulle EU:s regler gälla på Nordirland men inte i övriga Storbritannien, och den tullmur som måste finnas någonstans mellan EU och Storbritannien blir mellan Nordirland och resten av landet.

Det sade Theresa May direkt nej till.

Gränsen mellan Nordirland och republiken är en central fråga eftersom den är en symbol för långfredagsavtalet 1998 som gjorde slut på den längsta och blodigaste interna konflikten i Storbritanniens historia. Återupprättade gränskontroller kan få de gamla motsättningarna att flamma upp igen.

Därför är det obegripligt att de hårda brexitförespråkarna, bland dem utrikesminister Boris Johnson, nu tonar ned betydelsen av långfredagsavtalet. Johnson har till och med kallat fokuseringen på gränsen en komplott för att fälla hela brexit.

I måndags höll Labourledaren Jeremy Corbyn ett tal där han äntli- gen slog fast hur partiet vill utforma framtiden efter utträdet. Den markanta skillnaden i förhållande till regeringens linje är att Labour vill att Storbritannien med vissa villkor fortfarande ska ingå i EU:s tullunion. Labourledarens utspel togs väl emot av de brittiska näringslivskretsarna.

Theresa Mays emotsedda linjetal på fredagen förväntades ge ny energi åt förhandlingarna.

Det viktigaste budskapet var att May nu medgav att britterna inte kan få allt de vill ha i förhandlingarna. Det är ett erkännande av det som EU men inte den hårda linjens brexitförespråkare hela tiden har insett: att britterna inte kan behålla alla fördelar med EU-medlemskapet men inte de medföljande förpliktelserna.

Samtidigt uteslöt hon alla former av tullunion, och talade i stället om någon form av omfattande handelsavtal. Storbritannien kan också fortsätta att vara associerad medlem i vissa EU-organ, vilket hon hoppas ska göra handeln så friktionsfri som möjligt.

Reaktionerna i Bryssel var återhållsamma. Tanken på ett omfattande handelsavtal uppfattades mest som en omskrivning av britternas tidigare ambitioner att behålla så mycket som möjligt av EU-medlemskapets fördelar utan att omfattas av förpliktelserna.

Både i EU-kretsarna och i Irland var man också besvikna över att Theresa May inte gav några konkreta signaler om hur gränsfrågan mellan Nordirland och republiken ska lösas.

Den realism som Theresa May i alla fall gav uttryck för är framför allt en varning till britterna om att verkligheten kommer att förändras efter utträdet. Den här insikten hade hon gärna fått förmedla långt tidigare.