Den roliga åldern

Nyligen sade jag till killen: ”Vårt liv måste ha varit så tråkigt före Agnes kom!” Hon sprang fram och tillbaka naken mellan köket och sovrummet och skrattade. Hur gullig som helst.

Vi konstaterade också att på samma sätt som hon var lätt som bebis, så har livet med henne fortsatt att vara ganska lätt. Visst har hon sina perioder och egna åsikter ibland, men de är ofta väldigt korta och lätta. De går snabbt över och utbrotten är små, som att hon inte får ha bara jacka på sig när det känns som -20 ute, eller när hon absolut måste se på mimi (Emil i Lönneberga).

Just nu känns 2-årsåldern som ”den roliga åldern”. Främst för att hon verkligen har kommit i gång med pratandet. Herregud, så munnen går i ett. Vi förstår kanske inte alltid allt, och det tar ibland ett tag att förstå att toscho betyder också (?!) men det är så himla himla gulligt.

Som i helgen när hon provade en tröja och jag sade ”oj så fint” – då svarade Agnes ”mamma också fin”. Ville nästan gråta för hon var så ljuvlig! Och också för att man verkligen kan umgås med henne. Ha en konversation, hitta på saker och helt enkelt hänga.

Jag antar att det känns så med ens barn för varje ålder och period, att det bara blir roligare och roligare. Men ändå känns det som att inget kan slå den här åldern, just nu i alla fall!