Konsten att få två händer att låta som fyra
Det är ett mysterium att August Stradals arrangemang av Liszts symfoniska dikter inte har spelats in tidigare. Lyckligtvis står Risto-Matti Marin för upprättelsen. PIANOMUSIK Franz Liszt Kompletta symfoniska dikter i arrangemang av August Stradal, vol. III. Risto-Matti Marin, piano. (Toccata)
Böhmiske pianovirtuosen August Stradal (1860–1930) var en av Liszts favoritelever samt en av musikhistoriens flitigaste arrangörer, vars vettlöst krävande arrangemang av sin avhållne lärares tretton symfoniska dikter en gång i tiden ansågs i det närmaste ospelbara.
Att så inte är fallet har Risto-Matti Marin med eftertryck bevisat på sina två första skivor med, obegripligt nog, de allra första inspelningarna av Stradals arrangemang. Liszt arrangerade själv sina symfoniska dikter för det något mer mänskliga konceptet fyrhändigt piano, men Stradal lyckas med konststycket att uppnå nästintill samma effekt med blott två händer.
Att en hypervirtuos Lisztexpert som Marc-André Hamelin inte tagit sig an den här repertoaren är onekligen ägnat att förvåna, men Marin tackar och tar för sig och på den tred- je volymen för Toccata klingar han mer övertygande än någonsin. Även de mest hårresande tekniska utmaningarna löses med en snudd på övernaturlig lätthet, samtidigt som Marin hela tiden har full koll på de dramaturgiska och emotionella parametrarna.
Marin missar inte en endaste en av de för helheten centrala fraseringarna och betoningarna och så framstår exempelvis försmådda tondikter som Hunnenschlacht och Festklänge som de mästerverk de är, finge man blott en chans att höra dem i konsertsalen. Mazeppa och Prometheus
kompletterar helheten på ett flott sätt och framför allt den sistnämnda görs med en angelägenhet och auktoritet som är hart när omöjlig att motstå.
Vad återstår så? Inget mindre än den första, Ce cu’on entend sur la montagne (Bergsymfonin), samt sista symfoniska dikten, Von der Wiege bis zum Grabe, skriven tre decennier senare än de övriga i början av 1880-talet. Det förslår dock inte för en skiva och visst blir det spännande att se vilket äss Marin har i rockärmen som tredje nummer.