Staden bjuder in minoriteter
Helsingfors bjuder in stadens anställda som hör till en sexuell eller könsminoritet till ett nytt nätverk. Meningen är att motarbeta diskriminering och skapa arbetsmiljöer där var och kan vara sig själv.
– Det kan ju hända att det bara blir jag och en till, svårt att veta. Eller så kommer hundratals. Någonstans måste man börja, säger direktören för kultur och fritidssektorn i Helsingfors Tommi Laitio.
Det är han som tagit initiativet till nätverket, och den första träffen kommer att ordnas om en månad, den 12 april. Att delta är förstås frivilligt, och man behöver inte anmäla sig på förhand. Det låter som en ganska okonventionell idé – varifrån kommer den och finns motsvarande nätverk på andra arbetsplatser i Finland? – Okonventionell i Finland ja, jag känner inte till några andra organisationer i Finland som skulle ha sådana nätverk men det är förstås inte omöjligt. Men i Storbritannien och USA är det inte alls ovanligt, särskilt i stora organisationer där det finns många som tillhör olika köns och sexuella minoriteter, säger Laitio. Ofta tänker man att frågor kring sexuella preferenser i jämlikhetens namn inte är något man behöver ventilera, särskilt inte på arbetsplatsen – är det fel tänkt? – Nej. Men det viktiga här är att det handlar om ett frivilligt sätt att samla folk och tala om saker som kan vara svåra att prata om under en normal arbetsdag. Det finns ganska många erfarenheter man har då man hör till en minoritet som andra kanske inte förstår. Tanken är att ge dem som vill vara med en möjlighet att arbeta för ökad jämlikhet, säger Laitio.
Själv får han lov att komma ut ett par gånger i veckan i olika arbetskontakter, säger han. Ibland kan det vara besvärande, inte minst för den som gjort felaktiga antaganden utifrån heteronormen. Laitio har ändå inte upplevt diskriminering.
– Men jag är ganska lyckligt lottad, jag har haft tur. Som chef vet jag också att jag blir annorlunda bemött. Men visst vet jag att det kan vara obekvämt att komma ut då man inte vet hur andra reagerar.
Laitio känner inte till några fall av diskriminering inom Helsingfors stad.
– Men Helsingfors är en stor organisation och homovitsar finns alltid. Inom staden finns ganska många olika verkligheter beroende på om du jobbar på bibliotek, skola eller stads planering. Staden kommer att göra en enkät under våren om ifall de anställda upplevt diskriminering, men i enkäter är det ju ofta så att orsakerna blir kvar i det fördolda. Vill man förändra saker måste man tala om konkreta frågor.
Tanken med det nya nätverket är dels att stärka dem som hör till en sexuell eller könsminoritet, dels att bidra med kunskap för att staden ska bli en bättre arbetsmiljö och kunna erbjuda bättre tjänster för alla oavsett tillhörighet. Vem som helst som vill främja de här målen får vara med.
– En viktig sak är chefsutbildning, en annan hur vi benämner saker. Det har betydelse hur man pratar om saker till exempel då det gäller att kombinera arbetsliv och familj – utgår man ifrån att det bara finns en sorts familjer? Då vi talar om minoriteter låter det ofta exkluderande, vi talar om de andra, de som är till exempel invandrare eller hör till en sexuell minoritet, i stället för att tala inkluderande, om oss och vår arbetsplats, säger Laitio.
I Storbritannien och USA har nätverken ofta lett till en bättre jämlikhetspolicy i företag och organisationer, säger Laitio.
– Om en person ur en sexuell minoritet till exempel åker på utlandskommendering till ett land där de här minoriteterna inte har några rättigheter kan företaget ha en klar strategi för hur man ordnar saken. Man är också bättre på att identifiera exkluderande sätt att uttrycka saker. Jag tror ju inte att de flesta egentligen vill diskriminera eller utesluta med vett och vilje, utan ofta handlar det om okunskap. Sådant kan man ändra på genom utbildning och upplysning.
Det har betydelse hur man pratar om saker till exempel då det gäller att kombinera arbetsliv och familj – utgår man ifrån att det bara finns en sorts familjer?
Tommi Laitio