Xi – kejsaren av Kina

De negativa konsekvenserna av Maos envälde tycks vara glömda, Kina har skapat förutsättningar för en ny envåldshärskare.

Två delegater röstade mot och 2 957 delegater röstade för då den kinesiska folkkongressen i söndags avskaffade en begränsning av presidentens mandatperioder. President Xi Jinping kan nu fungera som Kinas president också efter att hans andra mandatperiod går ut 2023 – i praktiken så länge han vill.

Xi är också generalsekreterare för Kinas kommunistparti och ordförande för militärkommissionen (överbefälhavare) utan mandatbegränsningar. Presidentposten i Kina har varit främst ceremoniell, men den ger till exempel stor synlighet i kontakten med omvärlden och inte heller den vill Xi ge åt någon annan.

Hoppet om att Ryssland efter Sovjetunionens fall kunde utvecklas till en demokratisk stat släcktes av en som samlade all makt hos sig – Vladimir Putin. Hoppet om att Kina efter Mao Zedongs långa regim kunde utvecklas till en demokratisk stat släcktes av en man som samlade all makt hos sig – Xi Jinping.

För Kinas del innebär Xi:s auktoritära och oändliga styre ett rejält steg bakåt i en process som Maos efterträdare Deng Xiaoping satte i gång. Han ville öka stabiliteten i landet genom ett kollektivt ledarskap och förhindra att en likadan maktkoncentration på livstid är möjlig som under Maos tid.

Xi har på mycket kort tid lyckats skapa en närmast diktatorisk tron och personkulten börjar redan anta oroväckande former.

Risken för beslut med ödesdigra följder växer i takt med att beslutsfattarna blir färre. Kina har mycket att förlora, inte minst ekonomiskt, på felaktiga beslut. Och Xi har ingen att skylla på.

Kina har nu en lika stark ledare som Mao var, men det är ett annat Kina som ska styras. Landet har blivit en finansiell storspelare på den internationella scenen. Kina har gjort stora ekonomiska framsteg och hela samhället har moderniserats. Bara under Xi:s fem år vid makten har landets bnp vuxit med ungefär 50 procent, men fortfarande ligger Kina inte högre än på 84:e plats enligt Internationella valutafonden IMF:s statistik över bnp per capita.

Kina har också öppnats rejält för omvärlden och även i den andra riktningen, kineserna reser utomlands i stora skaror och har fått en utblick som tidigare saknades. Den stora ekonomiska förändringen och Kinas öppning under de senaste decennierna gör att Xi, trots sina obegränsade maktbefogenheter, knappast kan styra landet som Mao. Det krävs i så fall en ännu hårdare hand än Mao hade och det är ett skräckscenario för de mänskliga rättigheterna.

Tyvärr har förändringen på den sidan under Xi:s regim hittills inte gått i en bra riktning, vilket väcker oro för framtiden.

Den lagändring som nu är ett faktum har väckt kritik på sina håll också i Kina, men samtliga diskussioner kring det här ämnet har blockerats i sociala medier och på nätet i övrigt. Censuren upplever en ny renässans i Kina, vilket kan få oanade följder.

Skärpta restriktioner för privatpersoner har också i andra frågor lett till att människor har dömts till fängelse.

Xi har nått stor popularitet i Kina inte minst på grund av sin envetna och framgångsrika kamp mot korruptionen. Under hans tid vid makten har över en miljon tjänstemän och politiker dömts för korruption. I korruptionskampanjens namn har Xi också bekvämt kunnat göra sig av med eller åtminstone skrämma motståndare och rivaler inom partiet.

I takt med att Kina blir en allt starkare världsmakt, finansiär och handelspartner måste kraven höjas på hur folket och oliktänkare där hemma behandlas. Den demokratiska världen kan inte blunda för Kinas brott mot mänskliga rättigheter, frågan bör lyftas högt upp på agendan då utländska ledare träffar Xi.

Samtidigt som röster tystas hemma i Kina måste omvärlden höja sin röst.