Det är ansvarslöst att fälla vårdreformen
SOCIAL- OCH HäLSOVåRDS
REFORMEN Debatten om vårdreformen har fortgått livligt i denna spalt. Den har även visat att många inte studerar materialet om reformen som är mycket digert på statsrådets egna webbsidor, på THL:s sidor och på riksdagens.
Nu finns även alla godkända lagar tillgängliga och de sista lagförslagen som återstår. Finalen blir dramatisk då några riksdagsledamöter från Samlingspartiet uppviglar till motstånd och därmed kan fälla regeringen. Sex ledamöter räcker för att fälla hela reformen och hårt drabba de vårdbehövande, speciellt dem som inte har råd att välja inom vården.
Fälls reformen innebär det att det tar åtminstone fem år innan en ny kan genomföras och vi kan vara säkra på att även den skulle ha brister. Det har även spekulerats i att Paavo Väyrynen skulle motarbeta reformen då han återvänder till riksdagen och skulle ställa till det ännu mer. Nu återkommer han först i september, men han har ansvarsfullt nog uppgett att han stöder reformen och att det är bättre att godkänna en reform med brister och senare korrigera det som behöver ändras. Det är det centrala, för ingen reform kan leda till ett sämre tillstånd än i dag.
De flesta inser att vårdtillgången måste förbättras inom grundvården och reformen fokuserar främst på den.
Harry Harkimo har önskat profilera sig som agitatorn mot reformen och har fått omfattande publicitet för det och det var det han ville. Men han har inget alternativ att erbjuda utan skramlar med tomma tunnor för att väcka uppmärksamhet. Skulle han studera EUländernas vårdmodeller skulle han märka att det behövs större enheter än över 300 splittrade kommuner som sköter vården. Vår reform motsvarar i hög grad den rikssvenska, men har tagit lärdom av dess visade nackdelar.
Och de främsta av dem är att det råder stor skillnad mellan rika landsting och fattiga och det innebär att vårdtillgången är alltför ojämlik beroende på till vilket landsting man hör. Därför har Sverige varit intresserat av vår version att landskapsskatten fördelas rättvist till alla landskap. Den uppbärs som 12 procentenheter av kommunalskatten vilket är i stort sett samma grad som i Sverige. Och som i Sverige har våra landskap även andra uppgifter än social och vårdsektorn som till exempel räddningsväsendet, kollektivtrafik och andra samhällsfunktioner. Hos oss fusioneras regionförvaltningsverken och NTMcentralerna till landskapen.
Vår reform är även bättre utformad med ersättningarna till de avtalscentraler som producerar grundvård genom att de ges en årsersättning per kund som är indelad i tre kategorier utifrån kundernas sjukdomsomfattning. Det är ett mycket förnuftigare system än att betala per besök eller per åtgärd. Därtill är det bra att den specialiserade sjukvården sköts som hittills med remisser till centralsjukhusen så att de kostnaderna inte blir alltför höga. En del har befarat att privata vårdproducenter börjar överföra patienter utan orsak till specialistvården. Redan nu granskar en avdelningsöverläkare remisserna och många remisser returneras till grundvården för att den skall göra grundligare undersökningar innan remiss utfärdas.
I Sverige sköts specialistvården i högre grad av priva ta än vad som kommer att göras i Finland.
Någon i HBL har trott att vi kan fritt välja vilken läkarcentral som helst och operationer på privata sjukhus men så blir det inte. Flera privata läkarcentraler anser att landskapens ersättningar är för låga och de kommer inte att sluta avtal med landskapen. Och operationer kommer att skötas av centralsjukhusen som i dag och enbart i färre fall då resurserna inte räcker till kan de utföras med landskapets tillstånd av privata enheter, till exempel den stora mängden starroperationer.
Både EU och OECD har av Finland efterlyst att vårdstrukturen måste utvecklas och valfriheten bör fungera bättre och öka vårdtillgången. En referensgrupp från EUländerna av bästa möjliga sakkunniga har följt med vår vårdreform och gett gott betyg så det har statsminister Juha Sipilä helt rätt i trots att Gitta Dahlberg (HBL 9.3) vill ifrågasätta det. Hon kan lätt läsa igenom alla uppgifter om reformen på statsrådets sidor och där framgår kontaktuppgifterna till många ledande tjänstemän som kan ge detaljuppgifter.
Om Harkimo och andra riksdagsledamöter fäller reformen drabbar det ansvarslöst en stor del av folket som behöver bättre vårdtillgång.