Massans styrka

● Vi lever i ett allt mer individualiserat samhälle. I takt med att arbetslivet kräver allt flexiblare, personligt engagerade och målmedvetna individer, blir också högarna av böcker om självförverkligande och självhjälp allt högre i våra bokhyllor. För att vara framgångsrik bör man hålla sig framme och hävda sig själv. Ord som solidaritet och altruism står inte så högt i kurs.

När vi överbetonar individen glömmer vi lätt bort den styrka som finns i kollektivet och i massrörelsen. Det är folkrörelser som påverkar och tvingar beslutsfattare att göra världen till en bättre plats att leva i. Kvinnosakskvinnorna, apartheidmotståndarna, arbetarrörelserna, fredsaktivisterna och NGOorganisationer som Amnesty och Greenpeace har gjort skillnad på grund av att de varit just massrörelser. Då klyftan mellan hur makthavare och folk ser på samhället är stor talar man om ett slags demokratiunderskott. Då är det dags för kollektivet att träda fram på gator och torg.

Vi tar många av folkrörelsernas uppnådda resultat för givet. Få ifrågasätter i dag kvinnors rätt att rösta, gemensamma kollektivavtal eller intresseorganisationer som förespråkar 40 timmars arbetsveckor och semestrar. Men kanske finns det en känsla av att ”allt redan är klart och uppnått” som ligger bakom att intresset för politik har minskat.

Därför var det spännande att se hur aktivisten och folksångaren Joan Baez, som nyligen gästade tvprogrammet Skavlan, talade varmt om den aktuella starka ungdomsrörelse som växer till sig i USA och kämpar för strängare vapenkontroll i landet. Hon jämförde rörelsen med 1960 och 70talets proteströrelse mot Vietnamkriget.

En av orsakerna till ”arabiska våren” 2010 var möjligheterna för människor i ett auktoritärt samhälle att genom internet och sociala medier kunna nå varandra och kollektivt organisera demonstrationer och utbyta information. Även i Finland har jag upplevt att internet på åtminstone en punkt har främjat känslan av delaktighet och möjlighet att påverka, nämligen de digitala namn och adresslistor på olika medborgarinitiativ som förekommer på nätet. Det är mycket lättare att klicka fram 50 000 underskrifter på en nätsida än att åka skidor runt Finland och knacka dörr för att samla namn som under förryskningstiden 1899.

Metoorörelsen är ett exempel på hur en gemensam kampanj visat sin styrka genom sin omfattning och sitt kollektiva engagemang. Utan tusentals berättelser, upprop och namnlistor hade kampanjen givetvis inte haft samma slagkraft. Tillsammans är vi starkare.

Tiden är ingalunda ute för folkrörelserna. Jag tror att de behövs och är viktigare än på mycket länge. Men nu gäller det kanske inte nykterhet eller väckelse som i mitten av 1800talet. Den allra största utmaningen vi har i dag är klimatfrågan och det faktum att människor helt enkelt kommer att vara tvungna att ändra på sina levnads och konsumtionsvanor.