Kia Stonic är stentuff
Kia Rio har fått en högre och betydligt tuffare crossoversläkting som går under namnet Stonic.
Den provkörda motorn var en färsk 1,0-liters trecylindrig bensinturbo på 120 hk. Den är något helt annat att köra med än den traditionella 1,2litersmotorn utan turbo, som gör bilen riktigt tråkig.
Turbomotorn har däremot gott drag på låga varv, och då växlarna smyger sig i utan problem är bilen verkligt behändig att köra. Kraften räcker i alla fall inte riktigt till i högre hastigheter, så vid omkörningar gäller det att använda växelspaken.
Motorljudet är inte heller något problem trots det lite småputtriga brummet från den trecylindriga motorn. Den gör i alla fall inte mycket väsen av sig förutom i accelerationer.
Provkörningen inföll under den kalla perioden. Jag måste säga att bilens köldhärdighet imponerade, för trots minus 20 grader startade bilen direkt på morgonen och gnällde eller knarrade inte när den måste masa sig ut på gatan. Kupén värms också upp relativt snabbt, vilket i kombination med den uppvärmda ratten gjorde vinterföret till ett nöje.
Uppkäftig
Kia Stonic ser lämpligt fräck ut, framför allt i kombination med den knallgula färg provkörningsbilen hade. Den finns också med olika färgkombinationer om man vill ha en bil som är riktigt uppkäftig.
Stonic är lättmanövrerad i låga hastigheter och därmed behändig att parkera och köra i tätorter. Bilens ljudanläggning är hygglig, men den estetiska upplevelsen minskar i landsvägshastighet då basen försvinner i det lågfrekventa mullret underifrån. Hur mycket ljud som uppstår beror på asfaltens grovlek.
Förutom mullret känns bilen inte störande högljudd ens på motorvägen. Lite sus hörs utifrån, säkert på grund av att bilens kaross är lite högre och fyrkantigare än i Kia Rio som den delar underredet och mycket av tekniken med.
Styrningen är något man vänjer sig vid i alla bilar, även de gånger när den inte hör till bilens starkaste sidor. I det här fallet känns styrningen initialt stadig, men då den inte har något tydligt mittläge har bilen en tendens att vandra på vägen om man inte aktivt håller den på spåret. Fjädringen känns pålitlig men ganska stötig i låga hastigheter.
Trång baktill
Stonic kan ses som ett bra val som familjens andra bil, den som inte behöver svälja en massa bagage. Till psyket är bilen ungdomlig, och om inte de bakre sätena behövs för passagerare kan det vara en bra bil också för unga familjer. De bakre ryggstöden kan fällas ned vid behov för att svälja mera last.
Insteget är lätt till framstolarna i den här crossovern medan dörröpp-
■ ningen baktill är lite väl trång och tröskeln överraskande hög. Väl inne i baksätet finns det gott om utrymme uppåt, medan det är alldeles för trångt för knäna för en lite längre person. Om inte en pygmé sitter vid ratten, förstås.
Bagageutrymmet är inte större än vad en liten bil på cirka 4,15 meter ger utrymme för, men det är ändå med sina 352 liter i det närmaste identiskt med det som finns i Volks- wagen Golf. En liten kappsäck går precis in på längden. Runt föraren finns det relativ gott om små förvaringsutrymmen.
Förarmiljön är enkel och fungerande då de viktigaste sakerna hanteras med fysiska knappar och resten via pekskärmen. Det gick lätt att para ihop telefonen via bluetooth, något som inte alltid går speciellt snabbt ens i dyra bilar.
Förarsätet är kort och ger inte stöd för låren, framför allt som lutningen inte kan ställas in.
Mittpelaren är ganska bred och hindrar i kombination med passagerarsätets nackstöd sikten snett bakåt, vilket känns lite obehagligt i vissa korsningar.
Priserna startar från 17 800 euro. Bilen har sju års garanti.