Boken lever

Böcker har alltid varit en viktig del av mitt liv. Jag föddes och växte upp i en bokförläggarsläkt och blev själv bokförläggare. Redan under skoltiden såg jag som naturligt att jag skulle ha böcker som yrke, min far arbetade på ett förlag där min farbror var chef. Samma förlag arbetade jag för i cirka 40 år.

Redan som barn var jag en bokmal, när tillfälle gavs så konsumerade jag en bok om dagen (det gällde sannerligen inte skolböcker). Och möjligheter fanns, min fars bibliotek omfattade 12 000 böcker, som visserligen inte kunde jämföras mot min farbrors där det visst fanns 22 000. Själv förfogar jag bara över fattiga 2 000 titlar.

Bokens historia är halvt millennium långt, mera exakt 563 år. Den första boken som trycktes år 1455 med bokstäver gjutna i metall och pressade mot papper var Biblia latina vulgata. Det var den första moderna boken. Boktryckare och samtidigt uppfinnare av boktrycket var Johannes Gutenberg (1398–1468) och hans fullständiga namn var Johannes Gensfleisch zur Laden zum Gutenberg – man hade stiliga namn på den tiden. Man kan säga att han skapade den nya tiden.

Under åren har tryckmetoderna förändrats, nya stilsorter och papper har kommit till, i synnerhet när datatekniken kom. Det märkliga är ändå att hur än boken trycks och häftas eller binds in så har den sett mer eller mindre lika ut under hela sin existens. Om herr Gutenberg i dag genom något slags tidsresa skulle hamna i dagens bokhandel skulle han säkert glädja sig över mängden och färgerna, men ändå känna sig hemmastadd.

Bokens undergång och slut har förutspåtts under nästan hela min levnadstid, först på grund av radion, sedan televisionen och nu är det datatekniken och den digitala boken. Boken har fortsatt att leva och frodas, tack vare många fina egenskaper. En viktig sak är att boken inte behöver någon extra energi, elektricitet alltså, boken är en bok, något man kan hantera var som helst, när som helst.

Visst kan man ha ett helt bibliotek på en liten skiva. Men vad händer om skivan får kortslutning, eller vad det nu är som händer när hårddisken säger upp bekantskapen? Dit for det biblioteket! När jag sitter i mitt bibliotek kan jag se upp på mina vänner på hyllorna och veta att där finns de alltid till hands.

Finns det något vackrare än en vägg fylld med böcker?