Små länder missnöjda med EU:s skattemodell

EU-kommissionen har lagt fram en modell för att beskatta digital affärsverksamhet. Små medlemsländer ser risker.

EU har länge planerat en skattereform som skulle nå de digitala nätjättarna som opererar på den gränslösa globala marknaden. De här företagen betalar skatt i huvudsak enligt var de har sin fysiska närvaro, till exempel huvudkontoret. I Europa kan det handla om länder med fördelaktig företagsbeskattning, som Irland, Luxemburg eller Nederländerna.

Enligt EU:s uppgifter – som har ifrågasatts – betalar företag som lever av digitala tjänster i genomsnitt 9,5 procent i skatt jämfört med drygt 23 procent i traditionella företag.

Beskattningen bygger på principer från den fördigitala eran där företagen finns och genererar vinst på samma plats där produktionen sker.

I sitt färska förslag talar kommissionen om skatteregler som är lämpade för den moderna ekonomin och den digitala tidsåldern. Skattekommissionären Pierre Moscovici säger att reglerna från tiden före internet förhindrar medlemsländerna att beskatta företag som bedriver verksamhet inom EU men har liten eller ingen fysisk närvaro här. Det håller på att gröpa ut medlemsländernas skattebas.

Kommissionen föreslår en tvåstegsmodell. I det första skedet skulle det införas en omsättningsskatt på tre procent på digital verksamhet där tjänstens värde skapas genom antalet användare. Det kunde ge medlemsländerna fem miljarder euro i skatteintäkter.

Senare vill kommissionen skapa ett permanent skattedirektiv som bygger på företagens ”digitala närvaro” och inte på fysisk närvaro. Skatten skulle till exempel gälla företag som har minst 100 000 årliga användare i ett EU-land.

EU-kommissionen har rätt i att nätföretagen skattemässigt borde behandlas som andra företag. Det är också bra att frågan behandlas på EU-nivå och inte så att varje medlemsland skriver sina egna regler.

Ännu bättre hade det varit att vänta tills OECD blir klart med en bredare internationell modell för digital beskattning. Nu har OECD redan kritiserat tanken på en tillfällig omsättningsskatt, och varnar för att kommissionens förslag skapar osäkerhet.

Globalt omfattade regler gör det också svårare för företag som kan och vill utnyttja kryphål som uppstår när en verksamhet är beskattad i ett land men inte i ett annat.

Modellen där beskattningen sker enligt antalet användare tilltalar de stora länderna, och bland annat Frankrike och Tyskland har redan nickat instämmande.

Däremot är små länder, som Finland, mycket kritiska. Kauppalehti påpekar att modellen med beskattning enligt antalet användare skulle flytta största delen av de cirka 180 miljoner euro som spelbolaget Supercell betalar i skatt till Finland till andra länder.

Industri- och arbetsgivarorganisationerna i Finland, Sverige och Danmark vänder sig till skatteministrarna i respektive land och varnar för att digitalskatten i den föreslagna formen hotar både företagen och de högt digitaliserade hushållen.

Med skatteförslaget vill kommissionen skapa likadana verksamhetsförutsättningar för traditionella företag och nätbaserade digitala serviceföretag. Men kritiken från de mindre medlemsländerna ger vid handen att utfallet inte blir rättvist.

En annan faktor som inte har med själva beskattningen att göra, men nog med det handelspolitiska klimatet, är att EU av förhandlingstaktiska skäl just nu gör klokt i att vara litet avvaktande med åtgärder som kan uppfattas som skräddarsytt riktade mot amerikanskägda företag.

Det aktuella förslaget siktar inte specifikt mot de amerikanska nätjättarna, men i en handelspolitisk kommunikation som sker inom Twitters begränsade ram är det lätt att framställa det på det sättet.