Familj och vänner viktigast för finländarnas identitet
Klasstillhörighet betyder mer för de övre än de lägre samhällsklasserna, medan politisk hemvist är en viktig del av identiteten för Vänsterförbundets anhängare. På det stora hela är byggstenarna för finländarnas identitet ändå ganska lika, visar en färsk
Finländarnas identitet byggs till stor del upp av samma grundstenar: familj, vänner, språk, arbete, utbildning, hemtrakt. Om det är de flesta överens, visar en färsk rapport från tankesmedjan e2 och Suomen Kulttuurirahasto som publicerades i går.
E2 står Centern nära och stöds av bland annat Svenska folkskolans vänner.
För utredningen har forskarna samlat in ett massivt material med nästan 7 000 svarande, dels genom en webbpanel, dels genom intervjubesök. Sittenkin samanlaisia? (Lika trots allt?) som handlar om finländarnas identitet är bara den första rapporten av fyra.
– Det som kanske överraskade mest var likheterna. Trots att den samhälleliga diskussionen kan gå het och skillnader ofta accentueras är vi sist och slutligen inte så olika som det kan verka på sociala medier. Av över trettio olika variabler var över hälften sådana som två av tre upplevde som viktiga, säger Ville Pitkänen, som är en av forskarna bakom rapporten.
Men det finns också skillnader, och skiljelinjerna går bland annat vid klass, kön, generation och politisk hemvist. På frågan om samhällsklass identifierade de flesta sig som medelklass, och två av tre tillmätte inte klasstillhörigheten någon större betydelse för identiteten. Störst betydelse för identiteten hade det för dem som placerade sig i överklassen eller övre medelklassen, av vilka närmare hälften ansåg att det var en viktig faktor.
– Det var intressant och kanske lite överraskande. Historiskt kunde man tänka sig att arbetarklassidentiteten skulle vara stark, men här ansåg de flesta som placerade sig i arbetarklassen alltså inte att klass var särskilt viktigt.
Undersökningen ger inget svar på varför klass är viktigare i de övre samhällsklasserna.
– Men tidigare forskning har visat på sådant som smak och konsumtion som särskiljande faktorer, och en annorlunda livsstil på de här punkterna kan kanske skapa ett slags klassidentifikation, säger Pitkänen.
En annan skiljelinje som stack forskarna i ögonen var hur viktig de svarande ansåg att deras politiska hemvist var för identiteten. I hela materialet var det bara en av tre som tyckte att de politiska åsikterna var viktiga för identiteten, men av Vänsterförbundets anhängare ansåg hela två av tre att de var det.
– Vi korskörde också uppgifterna med hur deltagarna svarat på om de var värdekonservativa eller värdeliberala, och märkte att bägge grupperna gav större vikt åt politiska åsikter. Men det är konstigt att det inte också syns hos andra partiers anhängare, till exempel De gröna. Här krävs mer forskning, säger Pitkänen.
Knutpatrioter och världsmedborgare
När det gäller centrala byggstenar i livet som arbete och utbildning är de flesta finländare överens: över 80 procent av finländarna anser att de är mycket eller ganska viktiga för identiteten. Men då utbildning är viktigast bland de yngre åldersgrupperna och bland högutbildade är arbete en klart viktigare faktor för personer över 60 år.
Att utbildningen ges större vikt av de yngre svarande handlar förmodligen om var de befinner sig i livscykeln, men när det gäller arbetets betydelse finns ett hopp i statistiken just för de generationer som är över 60 år. Det kan berätta också om en mer övergripande förändring.
– Att de som är över 60 svarat annorlunda än de yngre åldersgrupperna antyder att det kan handla om att arbetets betydelse för identiteten faktiskt försvagats. Arbetslivet har blivit mer osäkert och splittrat samtidigt som fritiden ökat och erbjuder andra identifikationsobjekt. Visst är arbete viktigt också för de yngre generationerna, men man kan skönja en svag trend mot förändring här, säger Pitkänen.
Utredningen fördjupar sig också i de lokala identiteterna, och hur mycket de betyder i olika landsändar och bland olika partiers anhängare. Mest betyder de lokala och regionala identiteterna för Centerns anhängare, men till exempel i svenska Österbotten är identifikationen med det egna landskapet också stark. Det märks också i att SFP:s anhängare identifierar sig starkt med landskapet, men dessutom med fritidskommunen. Av alla partier är det SFP:s anhängare som identifierar sig starkast med det nordiska och europeiska, men också bland De grönas och Västerförbundets anhängare finns det fler som upplever sig som världsmedborgare än i de andra partierna.
– Det är ändå bra att minnas att identitet är mångskiktat och det ena utesluter inte det andra. Man kan identifiera sig starkt med sin egen stadsdel samtidigt som man upple ver sin identitet som europeisk. Sedan ger folk olika saker lite olika vikt, säger Pitkänen.
Motsättningar
Vad gör man då med den här informationen – och är det bra att vi är lika, som rapporten menar? Antti Arjava, överombudsman på Suomen Kulttuurirahasto, hoppades på diskussion då rapporten presenterades i går. Ett budskap kunde vara att vi åtminstone inte lever på olika planeter, ett annat att det inte är någon fara om man tänker olika.
– Ibland känns det som om det offentliga samtalet förs på en metanivå där retorik är viktigare än innehåll. I stället för att diskutera sakfrågor koncentrerar vi oss på att definiera motparten som tillhörande något visst åsiktssegment, någon viss grupp. Men skillnaderna är kanske ofta mer retoriska än verkliga. Jag är optimistisk om att vi kan bli bättre på att förstå varandra, säger Arjava.
Historien innehåller gott om exempel på starka åsiktsmotsättningar. Nu är det som om vi var där igen, anser Arjava.
– Det vi nu söker efter är en helhetsbild, även om det förstås är svårt att få entydiga svar.