Ikea – svenskhetens elller mångfaldens mecka?
Ingvar Kamprad är död. Efter sig lämnar han ett imperium. Samt frågor om Ikeas framtid.
Låt oss först som sist berätta för dem som inte redan visste det att Ikea inte är ett svenskt företag. Ikea-koncernen ägs av den nederländska stiftelsen Stitching Ingka Foundation.
Men det är inte Ikeas ägarförhållande denna artikel ska handla om. I stället ska vi se på hur företaget hanterar utmaningen att se ”mångfald och inkludering som den rätta vägen”, som de själva skriver, i förening med Ingvar Kamprads devis om att Ikeas själ sitter i den småländska stenmuren och att företaget är det svenskaste som finns, vilket står tryckt i en av företagets egna skrifter.
Hur mycket mångfald tål svenskheten hos Ikea? Det var rubriken på en debattartikel i tidningen Sydsvenskan publicerad ett tag efter Ingvar Kamprads bortgång och författad av professorerna Tuija Muhonen och Anders S Wigerfelt vid Malmö universitet.
Finlandsfödda Tuija Muhonen är professor i arbetsvetenskap och föreståndare för Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering vid Malmö universitet. Anders S Wigerfelt är biträdande professor i Internationell migration och etniska relationer vid samma universitet.
Båda har tidigare intervjuat svenska Ikea-chefer och även besökt Ikea-varuhus i Kina för att bland annat intervjua lokala chefer på plats. Anledningen var att de tillsammans med tre andra forskare från Malmö universitet, då Malmö högskola, skulle undersöka hur den svenska managementmodellen fungerar i globala sammanhang och hur den konkret kommer till uttryck inom Ikea, ett projekt finansierat av Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet.
– Vinnova ansåg att det fanns något som hette svenskt chefskap, det som man säger präglas av lyssnande och konsensus och att medarbetarna ska ta egna initiativ och ge förslag på förbättringar utan att chefen behöver peka med hela handen, berättar Tuija Muhonen när HBL träffar henne på översta planet i det nybyggda universitetshöghuset i centrala Malmö.
En slutsats från forskningsprojektet var att ”det finns en motsättning mellan den ’svenska’ Ikea-kulturen och ledarstilen å ena sidan och mångfalden i internationella Ikeavaruhus å andra sidan”, som de formulerar det i artikeln.
– När vi intervjuade de svenska cheferna i Kina fick vi veta att de ansåg att de icke-svenska medarbetarna inte levde upp till förväntningarna. Saker hände inte utan att någon kontrollerade och sa exakt vad som skulle göras. I Kina finns en rädsla för att göra fel, där går man inte utanför sina ramar utan att riskera att förlora ansiktet eller ännu värre konsekvenser, säger Muhonen.
Mångfald är inte en ny utmaning för Ikea och heller inte den första när det gäller hur företaget utformar sitt ledarskap. När Anders Dahlvig tillträdde som Ikeas vd 1999 valde han två kvinnor till höga positioner i den nya ledningsgruppen. Fram till dess hade många kvinnor i företaget upplevt det ökända glastaket som en levande realitet och ansåg att företaget styrdes av en herrklubb.
Reaktionerna på att ge kvinnor höga positioner blev starka, men hindrade inte Dahlvig från att fortsätta arbeta för en jämnare könsfördelning. I dag består Ikeas ledningsgrupp av sju kvinnor och sju män, samt en manlig koncernchef.
Ändra perspektivet
I sin debattartikel föreslår Muhonen och Wigerfelt att Ikea ska verka för en icke-diskriminerande mångfald, som kan växa sig allt starkare. På så sätt formas en ny berättelse där en gemensam framtid är viktigare än till exempel utseende och födelseland. Samtidigt borde företaget verka för en inkluderande svenskhet.
– Det här är något som man måste jobba medvetet med. Att rekrytera människor med olika bakgrund sker inte av sig själv. På kort sikt tror jag att Ikea ska göra som de gjorde här i Malmö när de rekryterade personal till det nya varuhuset och medvetet valde personer med olika språkkom- petenser och kulturella bakgrunder. På så sätt matchade de dem mot kunderna, som också har olika bakgrund och talar olika språk. Det var smart gjort, säger Muhonen.
På längre sikt tror Tuija Muhonen att inkluderande svenskhet innebär att inte stanna vid förståelsen för andra kulturer utan att också ändra synvinkel och sluta ta det som man är van vid för den allenarådande normen.
– Vi utgår från det västerländska som det normala och försöker förstå hur andra utanför tänker, utan att egentligen vilja åstadkomma en förändring. Stannar vi vid förståelsen ändras inte vårt perspektiv, det förblir det som vi ser som det normala, det gängse som vi jämför det andra mot. Ikea har inga kvartalsrapporter eller aktieägare som flåsar dem i nacken, de kan jobba i fred. Resultatkrav finns där ändå och företaget måste hela tiden utvecklas, men de har andra förutsättningar och större utrymme att agera genom att öka toleransen på olika sätt än vad börsnoterade företag har, som måste redovisa vinster hela tiden, säger hon.
Kulturkrockar
Att hantera globaliseringen och den allt större rörligheten är inget som Ikea är ensamt om – oavsett om det gäller etablering i utlandet eller att möta olika kulturer på hemmaplan. I dag stöter människor med olika kulturell bakgrund oftare på varandra än någonsin tidigare. Det innebär möten där våra erfarenheter, attityder, värderingar, referenser, fördomar, uppfattningar om tid och rum – ja listan över vad som präglar vårt tänkande och vårt beteende kan göras lång – riskerar att bidra till en så kallad kulturkrock när vi ska börja kommunicera med varandra, med eller utan ord.
Men kulturell olikhet behöver inte vara ett problem i kommunikationen mellan två människor, skriver de två finländska forskarna Ruth Illman och Peter Nyman i sin bok ”Kultur, människa, möte – ett humanistiskt perspektiv”, som kom i ny upplaga förra året.
Tvärsom, anser de. Ett företag med diversity management (ledning av mångfald) nöjer sig inte med att betona vikten av tolerans och respekt inför olika former av olikhet utan ser just olikheten som en källa till kreativ dynamik i organisationen och en förutsättning för innovationer. Det viktiga är vad som sker i gränsområdet där två kulturer möts.
Eller som Tuija Muhonen uttrycker det:
– Vad händer när svensk kultur placeras i en annan kultur?
Den frågan ges inget svar i Ikeas respons på forskarnas debattartikel. Artikeln är undertecknad av Håkan Svedman, landschef för Ikea-koncernen i Sverige, som i texten förnekar att det finns en motsättning mellan den ”svenska” Ikea-kulturen och mångfalden i det globala Ikea.
I stället hänvisar han till ”det sunda förnuftet” och skriver: ”Ikeas värderingar är förvisso stöpta och formulerade ur ett småländskt bondförnuft, men det är i mångt och mycket ett universellt och gränslöst sunt förnuft ”. Källa: Anders Dahlvigs bok ”Med uppdrag att växa – om ansvarsfullt företagande”.