De är redo att försvara sitt barns rättigheter
Det går inte att ta miste på lyckan: Glädjen över att få hålla ett nyfött barn i famnen är uppenbar. Men vägen till dottern Lounas födsel i februari har varit kantad av utmaningar för föräldrarna Mira Piironen och Catariina Salo. Piironen måste adoptera s
– Vi gick igenom långa och besvärliga fertilitetsbehandlingar och hade ett missfall, så det har varit en tung process, säger Catariina Salo som tillsammans med sin partner Mira Piironen är nyblivna föräldrar.
Den assisterade befruktningen förlitade sig på en anonym spermadonator. Paret var tvunget att stå för alla kostnader själv eftersom Folkpensionsanstalten i enlighet med sjukförsäkringslagen inte ersätter fertilitetsbehandlingar då det inte finns en diagnostiserad sjukdom.
I Piironens och Salos fall uppgick kostnaderna för fertilitetsbehandlingen till omkring 10 000 euro.
– Vi har registrerat partnerskap, men enligt lagen måste jag adoptera vår dotter för att kvalificera som förälder. Adoptionsprocessen pågår fortfarande, säger Piironen.
Adoptionsbestämmelserna förutsätter också en intervju med en socialarbetare som bedömer om barnet är i trygga händer. Socialarbetarens utlåtande ligger som grund för tingsrättens beslut om adoptionsrätten. Det här stelbenta förfarandet kommer att försvinna för samköna- de par i framtiden då den nya moderskapslagen träder i kraft nästa år. Har ni upplevt diskriminering i kontakten med myndigheter? – Vi har förskonats diskriminering men vi stöter ofta på förlegad terminologi som utesluter kvinnliga par och regnbågsfamiljer. På föräldraförberedelsekursen talades det konsekvent om pappor. Varför kunde man inte rätt och slätt tala om föräldrar och stödpersoner, frågar Mira Piironen.
Samma snäva begrepp används i broschyrer från Mannerheims barn-
skyddsförbund och i terminologin som beskriver olika föräldraförmåner. Mira Piironen har i februari och mars varit på pappaledighet, vilket väcker munterhet på hennes arbetsplats inom sjukvården.
– Det är inte roligt att folk skrattar åt det hela. Det handlar ju ändå om min familj och vårt barn, säger hon.
Catariina Salo jobbar på Klockriketeatern och med journalistik. I de sammanhangen är det ingen som lyfter på ögonbrynen åt hennes familjekonstellationer.
– Termer är viktiga. Att fånskratta åt Miras pappaledighet är ett sätt att sparka neråt, säger Salo. Är ni rädda för att Louna ska bli mobbad då hon växer upp? – Visst tänker vi på det. Vi är förberedda på att vi ständigt måste försvara vårt barns rättigheter, säger Salo.
Hårresande anekdoter inom vänkretsen inger också en ovisshet inför framtiden.
– Våra kompisar i Helsingfors berättade att det blev en himla uppståndelse i den lokala grundskolan då en klassföreståndare hade visat bilder på sig och sin kvinnliga partner i samband med skolklassens diskussion om sommarlovet, berättar Piironen.
Bilderna ledde till starka reaktioner från föräldrarna som i skolans intranät anklagade läraren för på att pådyvla barnen sin sexuella identitet.
– Det är ju inte en sexuell fråga, utan det handlar om olika familjemodeller, vilket borde vara en helt naturlig sak. Hur har era familjer förhållit sig till ert partnerskap? – Jag kommer från östra Finland och där är det fortfarande är en stor grej att grunda en regnbågsfamilj. Å andra sidan gick jag ut med min sexuella identitet redan då jag var 18 så det är ingen nyhet för mina föräldrar, säger Piironen.
– Min farmor sade först att det inte är en bra idé att skaffa barn med en annan kvinna. Hon var orolig för omvärldens reaktioner, men efter en diskussion ändrade hon åsikt. Nu är hon angelägen om att få träffa Louna, säger Salo. Talar ni öppet om er familjesituation inför obekanta människor? – Ja och nej. Jag måste kunna slå vakt om min integritet på jobbet. När äldre patienter frågar om jag har man och barn så brukar jag undvika frågan. Jag orkar inte komma ut flera gånger om dagen, säger Piironen.