Vi kan inte bara korsfästa eller helgonförklara

Metoo var – och är – en viktig och omvälvande kampanj. Den satte ljus på strukturer som leder till förtryck och trakasserier av kvinnor, även från personer och institutioner som bekänner sig till jämlikhet och feminism.

Men kampanjen skakar om på en än djupare nivå: Den utmanar den optimistiska människosyn som präglat väst.

Såväl upplysning som romantik utmärks av en i grunden positiv syn på människan. Den rationella och fria människan är god, sägs det – ondska beror på trauman, patriarkatet eller andra strukturella problem. Men Metoo visade att upplysning inte garanterar god moral. Frågan som återstår är vad vi gör med alla de brister som kommer upp till ytan?

Hittills har vi bara haft två genrer: helgondyrkan eller korsfästelse. Hur många hyllningsporträtt har inte skrivits om Fredriksson genom åren: den kreativa ledaren som arbetade sig upp från garderoben till vd-stolen, och som förenade kreativt ledarskap med kommersiell succé. Sedan kom höstens granskning och anklagelser, och plötsligt målas allt i svart.

Mönstret känns igen från den påskvecka som vi står inför: på palmsöndagen hyllas Jesus som kung, men några dagar senare ropar folket ”korsfäst, korsfäst”.

Expressen

Joel Halldorf, docent i kyrkohistoria och medarbetare på Expressens kultursida, efter nyheten att teaterchefen Benny Fredriksson tagit sitt liv sedan han hamnat i vad Sture Carlsson, tillförordnad vd på Kulturhuset Stadsteatern, kallat för ett ”gränslöst mediedrev”.