Några tankar kring finska ortnamn
De finska ortnamnen i vårt land kan i teorin vara tusentals år gamla, i motsats till de svenska ortnamnen som sällan eller aldrig går längre tillbaka än medeltiden, det vill säga tiden då vi kom hit. Jag hörde som barn det exotiska ortnamnet Muonio när jag hörde på när min far berättade om lapplandskriget 1944–45 där han deltog som sanitetsunderofficer. Namnet Muonio finns belagt i skrift från slutet av 1500-talet. Då skrev man Monia. Senare skrev man Mona Nisk-kyla och Mononiska. Man har försökt rekonstruera Muonio till ett samiskt moenje vars betydelse möjligen har varit ”uppehållsväder” eller ”köld”. Mer än så vet man inte. Men jag tippar på att namnet kan ha något att göra med den mäktiga Muonio älv och dess egenskaper. De lokala invånarna talar i dag förresten ofta om Väylä, inte Muonionjoki. Och väylä betyder alltså ”farled” eller ”ränna”. Och vad är mera logiskt än det? Men det låter kanske lite respektlöst.
Förresten sa min far att han inte förundrade sig så mycket över själva namnet Muonio. Mera roligt hade han åt Pissiniemi, en by i närheten. Behöver namnet översättas? Vi kan ju säga att det betydelsemässigt är en parallell till Pissanberget som fanns på Hästholmen i Strömfors, innan strålande IVO/Fortum sprängde hål i berget och byggde en vägbank på 60-talet. Jag är förresten ganska säker på att den vägbanken är olaglig. Att så där bara täppa till en av Finska vikens innersta och vackraste farleder skulle i dag inte godkännas utan protester. Saken borde undersökas. Men just nu tar vi i stället ett sjumilasteg från Muonio till Rovaniemi, Lapplands port. Rovaniemi måste väl i alla fall vara ett genuint finskt ortnamn? Och visst är slutleden niemi riktig finska och betyder ”udde”. Och förleden rova är i dag finska, men ursprungligen är det fråga om ett samiskt lånord, roavva, som betyder ”stenig höjd”.
Så Rovaniemi betyder alltså nånting i stil med ”bergudden”. Från Rovaniemi tar vi igen ett sjumilasteg och hamnar i Ranua. Enligt min svåger som är handelsresande så finns det ingenting alls i Ranua. Enligt honom är frågan närmast huruvida Ranua över huvud taget finns. Men visst njöt jag när jag läste en novell av Rosa Liksom där hon beskriver hur en länsman i Lappland jagar tjuvskyttar. De misstänkta personerna flydde i en ”paskanruskea Toyota”, alltså en bajsbrun japansk bil av ett känt märke. Och länsmannen konstaterar att det blir ganska lätt att hitta bilen eftersom de bajsbruna japanska bilarna brukar vara hemma från just Ranua.