Ned­räk­ning på­går för fin­lands­svensk sa­tel­lit

När ton­å­ring­ar byg­ger en sa­tel­lit är det in­te så myc­ket för att vin­na en täv­ling som för att lä­ra sig mer än gym­na­si­ets fy­sik­kur­ser kan er­bju­da. Team Sky­lark sik­tar mot den ark­tis­ka vår­him­len, och ned­räk­ning­en på­går.

Hufvudstadsbladet - - Ledare - PE­TER BUCHERT pe­ter.buchert@ksf­me­dia.fi

Fy­ra gym­na­si­e­e­le­ver byg­ger en na­no­sa­tel­lit som snart ska skju­tas upp, men in­te gå i om­lopp runt jor­den. Det hand­lar om en täv­ling som ger mer än sko­lans fy­sik­kur­ser. Men ju fler sa­tel­li­ter som skjuts upp på rik­tigt desto mer ökar träng­seln och olycks­ris­ken på om­lopps­ba­nor­na. Fors­kar­na job­bar på att eli­mi­ne­ra rymdskrot.

– Det var min idé, sä­ger Se­basti­an Berg­man.

Fram­för ho­nom lig­ger elekt­ro­nik­kom­po­nen­ter ut­sprid­da på ett bord i Gym­na­si­et Lär­kans fy­sik­sal. Un­der påsken ska de sista de­lar­na fix­as, tes­tas och kopp­las ihop till en na­no­sa­tel­lit. Se­dan ska Berg­man och tre klass­kom­pi­sar åka till nor­ra Nor­ge för att lå­ta en ra­ket skju­ta upp sa­tel­li­ten.

Den är det ena av Fin­lands två bi­drag till den nor­dis­ka ut­tag­nings­täv­ling­en in­om CanSat där ele­ver utan nämn­värd hjälp av lä­ra­ren ska byg­ga en sa­tel­lit som ryms i en läsk­burk. De­lar­na får in­te kos­ta mer än 500 eu­ro och sa­tel­li­ten mås­te väga 300– 350 gram.

– Vi har in­te vägt den än, men var­ken pris el­ler mas­sa kom­mer att bli ett pro­blem, sä­ger Berg­man.

Han går på et­tan, och tro det el­ler in­te, men han har fak­tiskt va­rit med om att byg­ga en na­no­sa­tel­lit re­dan på hög­sta­di­et. Den här är än­då mer so­fisti­ke­rad, sä­ger han.

– Då an­vän­de vi ett fär­digt kretskort. Nu de­sig­nar vi kretskor­tet själ­va.

Berg­man hann ba­ra bör­ja på gym­na­si­et i hös­tas in­nan han frå­ga­de om in­te han och någ­ra kom­pi­sar fick del­ta i CanSat som ord­nas av Eu­ro­pe­is­ka rymd­or­ga­ni­sa­tio­nen Esas ut­bild­nings­sam­fund Ese­ro. Fy­siklä­ra­ren Jo­nas Wax­lax kun­de in­te sä­ga nej, och så bil­da­de Berg­man till­sam­mans med kurs­kom­pi­sar­na Al­var Winquist, Vik­tor Åberg och Fe­lix Zit­ting tea­met Sky­lark.

Kil­lar­na är he­ja­re på ma­te­ma­tik och fy­sik, men in­om sa­tel­lit­pro­jek­tet har de sna­rast lärt sig grun­der­na i pro­gram­me­ring och kod­ning. De har ock­så skri­vit en pro­jekt­plan en­ligt täv­lingsar­ran­gö­rens ni­tis­ka krav, knå­pat ihop sa­tel­li­tens de­lar och tes­tat att elekt­ro­ni­ken funkar när allt är hop­kopp­lat. Kort sagt har de in­te haft någ­ra fri­tids­pro­blem på sisto­ne.

– Det ro­li­gas­te är att ini­ti­a­ti­vet kom­mer från ele­ver­na själ­va. De styr pro­jek­tet, jag coachar ba­ra li­te där det be­hövs, sä­ger Jo­nas Wax­lax.

Näs­tan som på rik­tigt

Så myc­ket coach­ning be­hövs in­te ef­tersom lär­kor­na har det mesta klart för sig. De har för­sett sa­tel­li­ten med in­fra­röd ka­me­ra, luft­tryck­soch tem­pe­ra­tur­sen­so­rer, mikro­kon­trol­ler och mini­da­tor med tråd­löst nät­verk. Sa­tel­li­ten ska ta still­bil­der, li­ve­sän­da vi­deo och över­fö­ra an­nan in­for­ma­tion till kil­lar­nas bär­ba­ra da­to­rer.

– Den kan i prin­cip ri­ta en kar­ta som vi­sar var det finns land och vat­ten, och hur fuk­tig­he­ten va­ri­e­rar i ter­räng­en. Mot­sva­ran­de ap­pli­ka­tio­ner an­vänds ock­så på rik­tigt, till ex­em­pel för att mä­ta ökensprid­ning el­ler and­ra ter­räng­för­änd­ring­ar, sä­ger Vik­tor Åberg.

Om det här var ”på rik­tigt” skul­le mät­ning­ar­na kun­na tilläm­pas in­om kli­mat­forsk­ning­en.

– När gla­ciä­rer smäl­ter re­flek­te­rar jor­dy­tan mind­re sol­ljus och vär­me­strål­ning till­ba­ka ut i rym­den. Det bor­de den här gre­jen kun­na re­gi­stre­ra, sä­ger Al­var Winquist.

Man kan kö­pa al­la sa­tel­li­tens de­lar ”i bu­ti­ken”, men det är bil­li­ga­re att till­ver­ka kom­po­nen­ter­na själv. Och att kretskor­tet, till vil­ket all elekt­ro­nik kopp­las, är egen de­sign

är coolt och kan ge ex­tra­po­äng i täv­ling­en. Hur kan ni ve­ta hur man till­ver­kar ett kretskort? – Jag har lärt mig det i tek­nisk slöjd, och så har jag gjort så­da­na elekt­ro­nik­ar­be­ten på fri­ti­den som ba­ra lä­ra­ren får ut­fö­ra i sko­lan, sä­ger Se­basti­an Berg­man.

Bland be­stånds­de­lar­na finns en mikro­kon­trol­ler som Winquist be­skri­ver som en ”sim­pel” da­tor för att den sak­nar ope­ra­tiv­sy­stem och ba­ra kör ett da­taö­ver­fö­rings­pro­gram. Gps, gy­ro­skop och ac­ce­lero­me­ter läggs in i sa­tel­li­ten för att den ska kun­na ange sin po­si­tion, lut­ning och rö­rel­se. Det fina i kråk­sång­en är än­då den in­fra­rö­da ka­me­ran.

– Det är med den man skul­le ana­ly­se­ra ter­räng och yttem­pe­ra­tur om det här var på rik­tigt. Na­sas sa­tel­li­ter har så­da­na gre­jer, och ock­så Aal­to 1 har en spekt­ro­me­ter­ka­me­ra, sä­ger Winquist med hän­vis­ning till Fin­lands förs­ta sa­tel­lit som sköts upp för­ra som­ma­ren.

Rymd­sta­tio­nen näs­ta

Till skill­nad från Aal­to 1 ska ton­å­ring­ar­nas sa­tel­lit in­te gå i om­lopp kring jor­den. Den ska upp med en rik­tig ra­ket, men ba­ra till någ­ra kilo­me­ters höjd för att ef­teråt seg­la ned un­der en in­byggd fall­skärm.

– Vi har in­te tes­tat fall­skär­men än. Vi mås­te väl kas­ta ner den från ett berg på prov, sä­ger Fe­lix Zit­ting.

Som skal för sa­tel­li­ten har kil­lar­na an­vänt en läsk­burk, men till täv­ling­en ska de de­sig­na ett plast­höl­je med 3D-skri­va­re. Ska­let mås­te pal­la för en 90 se­kun­ders ra­ket­skjuts i 550 kilo­me­ter i tim­men.

Även­ty­ret kul­mi­ne­rar med re­san till An­døya rymd­sta­tion där tea­men ska pre­sen­te­ra och ut­vär­de­ra si­na bi­drag in­för publik, träf­fa li­ka­sin­na­de, ut­by­ta idéer och för­stås få be­kan­ta sig med rymd­sta­tio­nen.

– Det är he­la re­san och att få va­ra med om upp­skjut­ning­en som är häf­ti­gast, sä­ger Zit­ting.

Al­la är över­ens om att själ­va täv­ling­en in­te är vik­ti­gast. Utan att kän­na till de and­ra tea­mens bi­drag är det omöj­ligt att gis­sa ut­gång­en, men lär­kor­na bör ha en rim­lig chans att kla­ra sig hyf­sat: de har de­sig­nat allt själ­va, och ut­rust­ning­en är rätt avan­ce­rad.

– Om allt funkar och vi får bil­der från jor­dy­tan är det helt fan­tas­tiskt, sä­ger Vik­tor Åberg.

Skul­le lär­kor­na kla­ra sig ut­märkt i ut­tag­ning­en blir det Eu­ropa­fi­nal på Azo­rer­na i som­mar. Den som seg­rar där har de­fi­ni­tivt nå­got att läg­ga in på sitt cv, me­nar lär­kor­na, och räk­nar med att det skul­le un­der­lät­ta att få jobb på Na­sa.

FO­TO: CATA PORTIN

FO­TO: CATA PORTIN

Fe­lix Zit­ting, Vik­tor Åberg, Se­basti­an Berg­man och Al­var Winquist har satt ner oräk­ne­li­ga tim­mar på att byg­ga sin na­no­sa­tel­lit. – Det svå­ras­te är att få allt att fun­ge­ra ihop. Det lyc­ka­des förs­ta gång­en för­ra hel­gen, sä­ger de.

FO­TO: CATA PORTIN

Na­no­sa­tel­li­ten för­ses med en te­le­fon­ka­me­ra som kan re­gi­stre­ra in­fra­rött ljus. Den kopp­las till en da­tor som kos­tar un­der 30 eu­ro el­ler ba­ra en tia ”om man kö­per i rätt bu­tik”. Lär­kor­na har själ­va de­sig­nat kretskor­tet.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.