Tre goda råd för dig som åker bil i påsk
Lapplandsresenären och andra bilburna påskfirare gör gott i att lyssna på expertens råd. Så här undviker du att bli stående mitt i ingenstans när bilen krisar.
Kölden kan ställa till det på många sätt till påsken. Det vet Reijo Häkkinen, som har hoppat in som frivillig i Automobilförbundets hjälpjour i 16 år.
– Det allra vanligaste problemet är att bilen inte startar, ofta när den står på hemgården, säger han.
För att undvika trubbel på väg till skidorten eller till stugan har han tre busenkla tips nu när nätterna fortfarande kan vara iskalla:
Tanka med vinterdiesel. Ha alltid nyckeln i fickan. Fyll upp ordentligt med spolarvätska, vid snöglopp blir det mycket smuts på vindrutorna.
– Om du inte ser en bensinstation som säljer vinterdiesel i huvudstadsregionen kanske du ser en på väg mot din destination.
En överraskande incident som kan inträffa i nyare bilar hänger ihop med nyckeln. Den som stiger ur bilen för en stund och lämnar kvar nyckeln kan få en otrevlig överraskning.
– Trots att motorn är i gång kan dörrarna ha låsts automatiskt.
Därför lönar det sig att alltid ha en nyckel med sig och att under inga omständigheter lämna den kvar i bilen.
Mellan 30 och 60 euro
Hjälpjouren heter egentligen Automobilförbundets allmänna vägservice och är ett avgiftsbelagt telefonnummer. Det kan kosta mellan 30 och 60 euro om Reijo Häkkinen eller någon av hans frivilliga kolleger kommer och hjälper dig med bilproblemen. Priserna för den som är medlem i förbundet är lite billigare.
I bakluckan på Häkkinens bil finns allt från bilbatteri, bromsolja, elmätare till en uppsättning verktyg för att lappa däck. Alla frivilliga hos Automobilförbundet har fått en första hjälpenutbildning. Därför har Häkkinen också en ”deffa”, alltså en defibrillator i bilen.
– Den har jag inte behövt använda hittills. Men en gång då jag hjälpte en person med bilen nära travba nan i Vermo kom en kvinna och bad mig om hjälp. Hennes man hade blivit sparkad i benet av en häst.
Glädjen i att kunna hjälpa
Häkkinen hjälper till på vägarna ungefär sju helger per år, ofta under högtider.
– Visst kommer det kommentarer om det hemifrån ibland, att ”ska du vara borta nu igen?”. Jag har själv funderat på varför jag ställer upp, men jag antar att det handlar om glädjen i att kunna hjälpa en annan person. En passion för bilar ska man också ha, säger han.
Själv har han varit pensionerad i några år efter att ha jobbat med datateknik. De andra frivilliga har jobbat eller jobbar som lastbilsmekaniker, grävskopsförare eller inom försäljning.
– Det längsta jag kört för att hjälpa någon har varit till Hangö. I huvudstadsregionen är det oftast utsocknes helgfirare som ringer oss. De brukar inte känna så många här och har inga vänner att be om hjälp av.
Vid helger är det oftast mellan tre och femton utryckningar, men vissa högtider kan det vara extra mycket jobb.
– En dag hjälpte jag sju personer på tre timmar och körde under femton kilometer. Det är nog mitt personliga rekord.