Unga brottslingar får personlig polis
Helsingforspolisen grundar en specialenhet med fokus på ungdomsbrottslighet. Målet är att kväsa brottsspiraler i sin linda.
Helsingforspolisen vill tackla ungdomsbrottslighet i ett tidigare skede och på bredare front. Därför grundar man en ungdomsgrupp som ska ta hand om alla brottsfall där den misstänkta är under 18 år. Tyngdpunkten läggs samtidigt i allt högre grad på förebyggande arbete bland unga på fältet.
– Nog är det betydligt lättare att bryta en begynnande brottsspiral i 13–14-årsåldern än när personen fyllt 25 och redan hunnit begå brott i över tio år, säger kriminalkommissarie Marko Forss, utredningsledare i den nya enheten.
Det nya är alltså att fall som berör minderåriga från och med nu ska behandlas av en och samma enhet, oberoende av brottets karaktär. Tidigare har man utgått från polisens egen organisationsstruktur då brottsfall utretts.
– Om samma ungdom till exempel begått både våldsbrott och narkotikabrott har brotten behandlats separat av våldsroteln respektive narkotikaroteln. Det betyder att informationen om ungdomsbrottslingar splittrats över olika enheter. Nu vill vi ta bredare lyra på ungdomar i riskzonen och skapa en bättre helhetsbild av de enskilda ungdomarnas situation: hur deras bakgrund ser ut, vilka områden som är särskilt problematiska och så vidare, säger Forss.
Därför representerar gruppens medlemmar, sammanlagt tolv poliser, ett brett utredarspektrum. Förutom Forss och gruppchefen, kriminalöverkommissarie Jutta Antikainen, som båda har en bakgrund som nätpoliser, ingår specialister på bland annat sexualbrott, narkotikabrott och familjevåld i gruppen.
– När vi märker att en ungdom är på väg att halka in i en brottsspiral utnämner vi en personlig polis som tar hand om alla ärenden som berör honom eller henne. På det sättet hoppas vi kunna bygga upp förtroende mellan polisen och ungdomarna, och underlätta brottsutredningen. På samma gång undviker vi att unga bollas mellan olika enheter, säger Forss.
Snatteri och misshandel
Samtidigt satsar polisen mer resurser på att mota brott i grind i ett tidigt skede. En nyckel är att förbättra utbytet av information mellan skolorna, socialskyddsmyndigheterna och polisen.
– Inte har vi plötsligt några nya, revolutionerande verktyg för att stoppa brott, utan det handlar om att ge ungdomarna mer uppmärksamhet och hjälp. Därför är ett tätt samarbete med skolvärlden, socialarbetare, vår egen brottsförebyggande enhet Ankkuri och frivilligorganisationer som Stationens barn viktigt. Brottslig verksamhet bland unga bottnar ofta i att de inte har vuxna i sina liv som tar hand om dem, säger Forss.
Att specialenheten grundas hänger inte ihop med någon markant ökning i ungdomsbrottsligheten i Helsingfors. Tvärtom har den hållits på ungefär samma nivå de senaste åren.
Det vanligaste brottet bland unga är alltjämt snatteri, där 800–900 fall årligen kommer till polisens kännedom. Näst vanligast är misshandelsfall, omkring 400 per år, följt av stölder (cirka 200), skadegörelse och alkoholbrott.
– Antalet alkoholbrott som årligen kommer till polisens kännedom beror i hög grad på hur intensivt vi bevakar skolornas avslutningsfester. Alkohol- och narkotikabrott visar en svag uppgång, som också kan vara kopplad till ett ökat cannabisbruk bland unga, säger Forss.
Grova rån ett Helsingforsfenomen
Den nygrundade enheten har hittills fått 70 misstänkta brottsfall av mycket varierande art på sitt bord. Den yngsta misstänkta är en åttaåring som utreds för skadegörelse. Åttaåringen misstänks ha eldat upp en soptunna.
Men man har också betydligt allvarligare utredningar på gång. Jämfört med övriga Finland är grova rån vanligare bland Helsingforsungdomar: omkring hundra fall per år.
– Det handlar till exempel om 15–16-åringar som slår jämnåriga med knytnäven i ansiktet, sparkar den slagna och sedan stjäl mobiltelefonen
Nog är det betydligt lättare att bryta en begynnande brottsspiral i 13–14-årsåldern än när personen fyllt 25 och redan hunnit begå brott i över tio år. Marko Forss Kriminalkommissarie, utredningsledare i polisen nya enhet för ungdomsbrottslighet
och pengarna. Ett nyare fenomen i den vägen är att man kommer överens om ett narkotikaköp över det anonyma Tor-nätverket, och så rånas och misshandlas köparen på den plats där man stämt träff, säger Forss.
– Här talar vi redan om rätt stränga straff, som förstås blir lindrigare då gärningsmännen är minderåriga. Samhället har överlag en bred förståelse för att ungdomar får sänkta straff, men man borde också se offret. Om en 15-åring blir slagen så att käkbenet bryts blir offrets lidande inte mindre för att den som slog var jämnårig och inte myndig. Den här sortens frågor betonas i mobbningsfall, som också hör till vår grupps områden. Minderåriga kan ofta inte hävda sin rätt då de utsätts för misshandel, ärekränkning eller olaga hot, och här kan polisen hjälpa, fortsätter han.