Breven vittnar om svåra tider
Christel Pakarinen i Sagu låter oss ta del av sin farmors kusins, Bertha Söderholms, brevväxling med sin kusin Saida Rosenlöf i Åbo. Bertha Söderholm som var 34 år då inbördeskriget bröt ut jobbade i Borgå som piga och hushållerska. Familjen Rosenlöf i Åb
Borgå den 8 sept 1918
Kära Saida! Tack skall du ha för gratulationen du var den enda som kom ihåg gamla Lovisa. Fast jag sannerligen ej var värd uppmärksamheten, det hade nog varit min tillbörd att skrifva till dig, men du känner till min oföretagsamhet af gammalt ( så va ska vi tal toka om).
Och så har man fullt med funderingar om vad man skall stoppa i mun. Wi ha nog haft potäter ändå hela tiden men brödet, brödet, vill ej räcka till på någo villkor 100 gr mjöl till dagen få vi per person och jag brukar blanda ut det med både rabarber och potäter och ändå får jag bara titta på det, för min kar äter nog upp det mästa. Jag har nog varit alena med min bisi i sommar. Fröknarna ha tjenst i Helsingfors, den yngre utaf är förlofvad få nu si när bröllopet blir.
Nog har du väl hört att min Herre satt häktat i vintras också, jaah nog var det härliga också härliga tider. Jag blef också förd till de rödas kansli en kväll när jag skulle komma hem och klockan var en par minuter öfver 9 fast jag var ren ett hörn från egen port så måste jag vända om och följa med, nog var jag rasande som aldrig förr. Fick så sitta där 1 timmes tid innan jag äntligen fick tillstånd att gå hem. Det förarga dem gränslöst när di ej fick mig att tala finska, jag förstod nog men svarade på svenska, nog blef jag hotad med butka och annat, men när di såg att jag tod det lugnt så fann di för godt att låta mig gå. Men efter den gången fick jag en sådan afsky för dem bara jag såg en röd så gick jag långa omvägar för att ej behöfva möta dem.
Af Aina hade jag kort häromdagen vari hon beklagar sig att hon har så erarmligt med arbet och får fundera nätter dagar öfver maten. Men int ett ord om Lasse. När har hon farit tillbaka till Kuopio? Mig har hon hållit i djupaste okunnighet ända tills nu Är Fru Andersson på Bocken i sommar? Och Hulda är väl hos henne? Som du ser så vet jag ingenting om vad som händer och skär på Smörvik.
Helsa pojkarna och var själf helsad av Berta Skrif igen!
Borgå den 5 januari 1919
Kära Saida! Tack för kortet! Och så får jag önska dig god fortsättning. Måtte det nya året blifva bättre änn det tilländalupna händelserika året 1918. Hur mår ni annars? Är du fortfarande hos Söderströms? Faster berätta i höstas att du var där. Hur reder du dig med hushållet i dessa bistra tider? Tänk, -- om man kunde lefva utan mat hur många besvärligheter man då skulle slippa. Har ni fått smaka på vitbröd ren? Här har vi nog fått hålla tillgodo med hafresådor ännu. Om man sku få litet mera utaf dem helst men det vill på inga vilkor räcka till. Men man får väl lof att lefva på hoppet på bättre tider.
Julhelgen var jag alldeles ensam, min Herre reste julaftonsdagen på morgon till H.fors och kom hem på fredag förmiddag. Under andra förhållanen hade det nog käns litet ledsamt, men nu var jag glad. Tänk på tre dagar ej behöfva bekymra sig om mat, utan jag satt bara och läste di här nya böckerna som kom ut före julen Pellinge kåren, Befrielse kriget i Finland 1918 och vad di nu alla hette, men summan av saken var att jag ej blef hungrig så ifrig var jag. Till julklapp fick jag 50 och en 25öres bok af Fröken och så 1 par strumpor af Mamma, så ledsamt bara att hon ej får vara frisk. Fick till Nyåret kort af Sanni G. Och hon skref att mamma varit mera skral nu under julen igen. Jag för min del har varit frisk, folk påstår att jag magrat men int är det så farligt med det heller.
Må så godt! Helsa bröderna! Och glöm ej bort Kusin Berta
Jag blef också förd till de rödas kansli en kväll när jag skulle komma hem och klockan var en par minuter öfver 9 fast jag var ren ett hörn från egen port så måste jag vända om och följa med, nog var jag rasande som aldrig förr.