Pelle på alla cylindrar
Pelle Kanin
regi: Will Gluck. manus: Gluck, rob lieber, efter Beatrix Potters böcker. foto: Peter menzies Jr. i rollerna: Domhnall Gleeson, rose Byrne. På svenska och finska.
Efter Michael Bonds Paddington är det nu upp till en annan kär – och nog så brittisk – filur att erövra vita duken. Säg morjens till Beatrix Potters Pelle Kanin (Peter Rabbit) som till vardags sportar med att göra livet surt för herr McGregor, trädgårdsodlaren.
Nåväl, nu vill det sig ju inte bättre än att gamle McGregor går bort, bara för att ge plats åt en sorglös cityupplaga (Domhnall Gleeson) som inte har mycket till övers för livet på landet – eventuellt med undantag för grannen och misslyckade konstnären Bea (Rose Byrne) som förvisso själv är en riktig djurvän.
Det oaktat drar det snart ihop sig till värsta sjöslaget, detta med understöd av syskonskaran Flopsy, Mopsy och Ull-tott, igelkotten Tusentagg inte att förglömma.
Filmen då? Ja, där är det lätt att bli kluven.
Av det lugn och den harmoni som Beatrix Potters bilderböcker utstrålar syns inte ett spår. Här var det gasen i botten, komplett med ett djurgalleri som inte drar sig för att ta ut svängarna.
Stökigt och bökigt, jovars, men ändå inte helt hjärtlöst. Plus att karaktärsanimationen är hur levande som helst – till skillnad från röstarbetet som än en gång känns något fyrkantigt. Blandgodis.