Påskhöns.
Putin står i Himlen och skriker för full hals. Fader Brown svarar lika högljutt från Paradiset på andra sidan väggen. De två tupparna håller sina respektive hönor i var sitt rum i hönshuset, men de pratar med varandra om det händer något speciellt. Nu har
Riitta Kentala i Träskböle har ett litet grönt hus på sin gård. Där bor hennes hönor och de två tupparna Putin och Fader Brown. De har automatisk värme och belysning, och daglig städning ingår i avtalet. I gengäld får Riitta så mycket ägg hon behöver och lite till. Alla hönorna är lantrashöns av Tyrnävästam, så hönshuset bidrar också till naturresursinstitutet Lukes program för att bevara de ursprungliga hönsraserna.
Riitta Kentala i Träskböle i Närpes har hållit sig med hönor i åtta år. De bor i lyxklass i Paradishönshuset, ett litet ljusgrönt hus med två rum och en servicetambur. När det är varmare har hönorna också en stor inhägnad gård där de kan gå och sprätta, men på vintern hålls de inne. Gården har både tak och väggar av metallnät, eftersom det kan finnas både havsörn och räv i omgivningarna.
– Det tar bara 45 minuter varje dag att ge hönorna mat och vatten, byta ströet och torka av alla ytor inne i hönshuset. Det var egentligen jobbigare att ha hund, säger hon.
Hönorna lever ganska långt som de vill. De värper när det känns så, de ruvar om de vill och de har det varmt och skönt i den specialbyggda bostaden med automatisk belysning och värme.
Hönshjärna är en komplimang
När någon säger ”hönshjärna” är det inte säkert att de menar samma sak som Riitta Kentala. Hon vet att hönor är intelligenta djur, ofta smartare än hundar, och att de kan lära sig förstå många kommandon. Det är alltså inte fel att gå omkring och
Jag byter gardiner oftare i hönshuset än hemma. Riitta Kentala
prata med sina höns, det är bara normal kommunikation.
– ”Hönsmamma” är på samma sätt ett positivt laddat ord för mig. Jag ser hur hönorna från början lär sina kycklingar hur man ska bete sig för att klara sig i livet. Det har jag haft nytta av i mitt jobb som lärare. Jag har tagit bilder av hur mina hönor går med kycklingarna i rad mellan sig och tupparna står på vakt först och sist i raden. Det kan man använda när man lär ut trafikbeteende. Jag har kunnat visa vilken omsorg hönorna visar om sina små, och använda exemplen i många sammanhang. Jag blir alltså gärna kallad hönsmamma, för det är någonting fint, säger hon.
I grunden är hönor sociala varelser, och de har alla sin egen personlighet.
Det är något som Riitta Kentala tar i beaktande innan kycklingarna får namn. De måste heta något som passar deras karaktär och utseende, säger hon.
Äggkläckning i skolan
– Den bästa upplevelsen jag haft som lärare var nog när jag tog en ägg-
kläckningsmaskin till skolan och eleverna fick följa med utvecklingen inne i äggen. Vi genomlyste äggen under hela processen, så de såg hur livet skapades där innanför skalet.
Så försiktigt och tyst hade en skolklass aldrig rört sig som när eleverna några åt gången fick komma fram till bordet och titta på äggen. Efter 21 dygn kläcktes kycklingarna och klassen blev faddrar till den nya kullen, säger Riitta.
På hönsens husgavel hänger siffran fem. Det är inte husnumret, utan en symbol för de första fem hönorna Agda, Ada, Ida, Hilda och Klara. De kom från ett stort hönshus och såg så ut också.
Fjädrarna var slitna och hönorna såg allmänt sorgliga ut tills de hunnit acklimatisera sig till det nya livet. På den tiden fanns också huskatten Silvia Sommarlat som hjälpte till att hålla ordning.
Hon kommunicerade också med hönsen utan vare sig problem eller konflikter.
Det första hönshuset byggdes med fyra gamla skrivbordsskivor som golv, hundraåriga fönster från ett fähus och en del lastpallar. Både ut- och insidan skulle bli snygg. Riitta Kentala behandlar sina höns som hon själv vill bli behandlad, så interiörerna i huset målas varje år och gardinerna i fönstren är alltid rena.
– Jag byter gardiner oftare i hönshuset än hemma, säger hon.
Efter utbyggnaden av huset där allt utom takplåtarna är återanvänt finns det plats för maximalt 20 hönor, men riktigt så många bor inte där nu.
De är lantrashöns av Tyrnävästam, en av de ursprungliga lantrasstammarna. Lantrasen kännetecknas av anspråkslöshet och seghet. De är friska och både ruvar och värper ivrigt.
I Putins avdelning av hönshuset, alltså Himmelen, bor hans harem som består av Kaneli, Inkivääri, Paprika, Lumikki, Vanilja och Tuhkimo.
I tillbyggnaden Paradiset härskar Pater Brown över Lydia, Carmen, Muskotti, Tosca, Venla, Lempi och Vieno.
– Jag ser mig som bevarare av en liten speciell del av en ursprunglig hönsras, säger Riitta Kentala. Hon hör till dem som bevarar lantrashöns inom naturresursinstitutet Lukes program, så hon rapporterar varje år och följer instruktionerna om hönsskötsel.
Den äldsta hönan i huset just nu är Muskotti som är åtta år gammal. Hon är en famnhöna som uppskattar mänsklig närhet, men det gör inte alla.
Värper i egen takt
– Jag tränger mig inte på, det är bäst att hönorna får leva sitt liv som de själva trivs bäst, säger Riitta Kentala. De får värpa i egen takt, ruva om de vill och ta hand om sina kycklingar utan att jag lägger mig i det.
Lumikki värper faktiskt medan vi besöker hönshuset, och Riitta tackar för det.
– Det är just Lumikki som oftast ruvar när det ska ruvas, säger Riitta Kentala. Alla kycklingar som ibland springer omkring i huset är i princip av egen produktion, men ibland får de tillskott av någon annan som bevarar samma stam. Det är viktigt eftersom allt går ut på att bevara stammen.
Varje dag brukar hon plocka 4–5 ägg ur redena. En del kan hon använda i sitt eget hushåll, andra ger hon bort. Hon vet att äggen är färska. Rent vatten och bra mat ingår i det som kallas god skötsel.
– Att sälja ägg är för invecklat, det skulle kräva hönshus i en större skala, regelbundna tester och byråkrati, säger hon. Däremot säljer hon hönor om det blivit för många kycklingar. En del av uppdraget är ju att hålla hönsrasen vid liv, och inte enbart i det egna hönshuset.
Allätare med fin meny
– Hönorna är allätare. De kan äta allt som vi själva äter, från för- till efterrätt. Dessutom får de naturligtvis hönsfoder, kalk, havre och grönfoder. På sommaren plockar de gärna blåbär i skogen här närmast huset. De håller sig strikt till den egna tomten, ingen har någonsin rymt, säger Riitta. De är för smarta för det.
Ägg äts det alltså mycket i hushållet, men Riitta Kentala tillreder aldrig egna hönor. Det skulle bli för personligt.
– Men vilka ägg vi får, gulan är nästan orange och smaken något helt annat än i butiksägg, säger hon.