Su­per­be­gå­va­de Ha­san ho­tas av ut­vis­ning – lä­rar­na väd­jar

Ha­san Kha­de­mi, 20, kla­ra­de grund­sko­lan på sex må­na­der. Han får topp­be­tyg i gym­na­si­et. Lä­rar­na be­trak­tar ho­nom som ett un­der­barn. Nu ska han ut­vi­sas till Af­gha­nis­tan.

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - Led­samt ef­ter fa­mil­jen? STEFAN LUNDBERG 029080 1354, stefan.lundberg@ksf­me­dia.fi

Det här är en Askung­e­sa­ga. Näs­tan. Det lyck­li­ga slu­tet sak­nas.

När histo­rie­lä­ra­ren Ju­ha Heinonen vid Ka­le­van lu­kio i Tam­mer­fors bad ele­ver­na för­kla­ra mak­tens tre­del­ning var det ba­ra en som mar­ke­ra­de. Ha­san för­kla­ra­de på fly­tan­de fins­ka skill­na­den mel­lan den verk­stäl­lan­de, lag­stif­tan­de och dö­man­de mak­ten.

– Jag und­ra­de om han som den en­da ic­ke-fin­län­da­re fak­tiskt är den en­da som kan sva­ra, sä­ger Heinonen.

Då ha­de Ha­san Kha­de­mi va­rit två år i Fin­land.

He­i­no­nens lä­rar­kol­le­ger upp­täck­te snart att Ha­san är en myc­ket spe­ci­ell elev. Han su­ger i sig kun­skap som en svamp.

På mel­lan­be­ty­get är det idel 8:or, 9:or och 10:or.

– När jag kom till Fin­land i au­gusti 2015 kän­de jag ba­ra till bok­stä­ver­na i mitt namn. Jag ha­de ald­rig lärt mig ma­te­ma­tik el­ler över hu­vud ta­get någ­ra and­ra sko­läm­nen, be­rät­tar Ha­san.

Fö­re flyk­ten från Af­gha­nis­tan ha­de han gått drygt två år i sko­la.

– Vi lär­de oss lä­sa och skri­va och att stu­de­ra Ko­ra­nen. Det var allt, be­skri­ver han sin af­ghans­ka sko­ler­fa­ren­het.

He­la sko­lan, lä­ra­re, öv­rig per­so­nal och ele­ver stäl­ler upp för ho­nom. Rek­tor Ee­va-He­le­na Pel­lik­ka har den­na för­mid­dag sam­lat en grupp lä­ra­re runt ett av bor­den i sko­lans mat­sal. De vill be­rät­ta om sko­lans al­la ti­ders sär­be­gåv­ning.

Bra på allt

Lovor­den kän­ner inga grän­ser.

– Han har en klart stör­re mo­ti­va­tion än kam­ra­ter­na, sä­ger Ja­ri Ke­i­nä­nen, lä­ra­re i psy­ko­lo­gi och fi­lo­so­fi.

– Fi­lo­so­fi krä­ver stor käns­la för språ­kets ny­an­ser. Det är up­pen­bart att han för­står dem bätt­re än mång­en in­född fin­län­da­re. Ha­sans in­tel­lek­tu­el­la ut­förs­gå­vor är i en klass för sig, han har bland an­nat 8 i lång ma­te­ma­tik.

Ma­te­ma­tik som han in­te ha­de stu­de­rat en se­kund in­nan han kom till Fin­land.

– Eng­els­kan är in­te lätt på den här ni­vån, men han kom snabbt in i den och han lyc­kas till och med dra med me­ra till­ba­kadrag­na ele­ver, sä­ger An­ni Lam­pi­nen, som un­der­vi­sar i eng­els­ka.

Lam­pi­nen minns hur Ha­san ha­de läm­nat es­sä­de­len oskri­ven i ett prov i eng­els­ka. Han skic­ka­de en lång ur­säkt. Han ha­de in­te för­stått vad or­det es­sä be­tyd­de.

– Han ha­de ald­rig teck­nat el­ler må­lat, men han åstad­kom ge­nast helt fan­tas­tis­ka sa­ker, sä­ger teck­nings­lä­ra­re Sa­ri He­ik­ki­lä.

Geo­gra­fi­lä­ra­re Saa­ra Lu­uk­ko­nen in­ty­gar att hon ald­rig haft en li­ka vet­gi­rig elev.

Rek­tor Ee­va-He­le­na Pel­lik­ka ser ho­nom som en ”mål­med­ve­ten sol­strå­le”.

– Han vå­gar pro­va på nya sa­ker, han är en lag­spe­la­re. Jag kan sä­ga att han har lyc­kats ska­ka om ock­så mig, så myc­ket har han lärt mig om mig själv, sä­ger Ju­ha Heinonen.

– Han får till stånd en di­a­log med si­na svar, för man be­hö­ver in­te all­tid ge­nast kom­ma med det rät­ta sva­ret.

Me­dan lä­rar­na pri­sar ho­nom sit­ter Ha­san Kha­de­mi och flä­tar ihop si­na långa fing­rar med ett för­lä­get le­en­de.

– Lä­ra­ren har ju själv det rät­ta sva­ret. Vad han vill ha är ele­vens svar, re­so­ne­rar han på sitt låg­mäl­da sätt.

Lärt av li­vet

– Jag kun­de in­te myc­ket när jag kom hit, jag ha­de in­te gått i sko­la. Men jag ha­de för­stås lärt av li­vet. Vi har al­la en plikt att ta hand om varand­ra. När jag går på ga­tan kan jag spar­ka un­dan en is­bit så att nå­gon cy­klist in­te kör på den och ram­lar och får sin dag för­störd. När jag sti­ger av bus­sen tac­kar jag chauf­fö­ren. Det kos­tar mig ing­et men det kan gö­ra att han mår bätt­re och kör för­sik­ti­ga­re.

Han var fem­ton år när han be­stäm­de sig för att fly. Han tog sig till Iran. Job­ba­de en tid för att kun­na be­ta­la en män­ni­sko­smugg­la­re som tog ho­nom från Tur­ki­et till Gre­kland. Peng­ar­na räck­te in­te till så han rym­de från smugg­la­ren så fort han fick chan­sen.

Till Fin­land kom han med den sto­ra flyk­ting­ström­men 2015 och snart hit­ta­de han sig på en fol­ka­ka­de­mi mitt i de sa­vo­lax­iska sko­gar­na.

– Jag ha­de ing­en tan­ke på att stu­de­ra, viss­te knappt vad or­det be­tyd­de. Jag dröm­de om att hit­ta ett jobb, få en bo­stad och två bi­lar, en pri­vat och en för job­bet, skrat­tar han nu åt si­na, som han tyc­ker, barns­li­ga fun­de­ring­ar.

Lä­ra­re väck­te

Det var på fol­ka­ka­de­min gnis­tan tän­des i maj 2016.

– Min lä­ra­re Paa­vo Ha­ku­li­nen be­rät­ta­de var­för gym­na­sis­ter­na får si­na vi­ta mös­sor och att om en in­vand­ra­re lyc­kas ta sig ige­nom det fin­länds­ka gym­na­si­et så har han gjort ett stor jobb. Det var då jag och ett par av mi­na vän­ner be­stäm­de oss för att det ska vi gö­ra.

– Min lä­ra­re var en så­dan män­ni­ska att när han sa­de någon­ting så för­stod man att det ock­så är sant.

Men plöts­ligt ra­sa­de hans värld sam­man. Kom­pi­sar­na fick up­pe­hålls­till­stånd, men Mi­gra­tions­ver­ket an­såg att hans hemstad var sä­ker och gav av­slag. Då var ock­så grund­sko­lans dörr stängd för ho­nom.

La­gen änd­ra­des dock vid sam­ma tid­punkt och Ha­san Kha­de­mi fick trots allt bör­ja stu­de­ra i en grund­sko­la för vux­na.

– Det var fruk­tans­värt trå­kigt. Ing­en lyss­na­de på lä­rar­na, det gick lång­samt, folk var omo­ti­ve­ra­de. Till slut frå­ga­de jag om jag kan for­ce­ra grund­sko­lan. Lä­rar­na sa­de att det in­te är nog med att jag kan fins­ka. Du kan ing­en ma­te­ma­tik och ing­en eng­els­ka, sa­de de.

– Nej, jag kan ing­en eng­els­ka och ing­en mat­te, det är där­för jag vill till gym­na­si­et, sva­ra­de jag dem.

Snart gick lä­rar­na med på att ge ho­nom ex­tra upp­gif­ter, un­der­vis­ning och hål­la ex­tra ten­tor. I ja­nu­a­ri bör­ja­de han stu­de­ra och i mars an­sök­te han till gym­na­si­er­na i Tam­mer­fors.

På sex må­na­der ha­de han kla­rat av grund­sko­lan med me­del­ta­let 8,5.

Besvi­kel­se och lyc­ka

– Jag ha­de flyt­tat hem till en kom­pis i Tam­mer­fors som jag blev be­kant med på fol­ka­ka­de­min. Jag rå­ka­de en gång gå för­bi Ka­le­va gym­na­si­um och tyck­te att bygg­na­den var så loc­kan­de, jag vil­le så kom­ma hit.

När de an­tag­nas namn pub­li­ce­ra­des på nä­tet hit­ta­de han in­te sitt eget namn på lis­tan men be­slöt än­då tit­ta in på sko­lan för att för­säk­ra sig om att han in­te ha­de fått en stu­die­plats.

Det vi­sa­de sig att han visst var an­ta­gen, men att hans namn in­te pub­li­ce­rats för att han in­te för­stått att man själv mås­te ge sitt god­kän­nan­de.

– Det var den lyck­li­gas­te da­gen i mitt liv. Nu kan jag till och med kom­ma in vid uni­ver­si­te­tet. Vem kun­de ha trott det för två år se­dan!

Ju­ha Heinonen har en­ga­ge­rat sig i fal­let och till­sam­mans med de and­ra lä­rar­na väd­jat till myn­dig­he­ter och po­li­ti­ker.

Sko­lans for­na elev, riks­dags­le­da- mot Ti­i­na Elo­vaa­ra (Blå) hör till dem som för­sökt hjäl­pa hemsta­dens sto­ra be­gåv­ning att få stan­na.

– Han bor­de få ett si­su­vi­sum, har hon sagt.

– Vår flyk­ting­po­li­tik bor­de va­ra li­te mer själ­visk. Sam­häl­let skul­le tjä­na på att ut­vi­sa mig till Af­gha­nis­tan, in­te ho­nom. Var­för kan in­te så­da­na flyk­ting­ar få stan­na som har in­te­gre­rats och som be­vis­li­gen har myc­ket att ge vårt sam­häl­le, sä­ger Ju­ha Heinonen.

– Så finns det and­ra som in­te gör ett dyft som får stan­na.

De öv­ri­ga runt bor­det är på sam­ma lin­je.

– Det bor­de fin­nas en gen­väg till up­pe­hålls­till­stån­det. Om man job­bar el­ler stu­de­rar och får bra be­tyg bor­de det be­rät­ti­ga till att man får stan­na.

– Ja­visst. Spe­ci­ellt på hel­ger och un­der lo­ven när al­la and­ra är hem­ma hos de si­na. Och på kväl­lar­na. Vi rings ibland, mam­ma och mi­na sys­kon har flytt till Iran och de mås­te lå­na en te­le­fon av gran­nen om vi ska ta­la med varand­ra.

Kha­de­mi har över­kla­gat ut­vis­nings­be­slu­tet. I fjol ut­vi­sa­des 651 af­ghans­ka med­bor­ga­re och 784 fick stan­na.

– Det är svårt att kon­cen­tre­ra sig när ut­vis­nings­be­slu­tet kan kom­ma när som helst. Men jag fort­sät­ter att stu­de­ra till sista da­gen. Då kan jag sä­ga att jag har gjort allt som står i min makt.

– Min pap­pa och hans far stu­de­ra­de in­te. Där­för är jag nu här som flyk­ting. Blir jag ut­vi­sad till Af­gha­nis­tan kom­mer jag till ett land där jag in­te har nå­gon fa­milj el­ler nå­got hem.

FOTO: KALLE PARKKINEN

Ha­san Kha­de­mis be­gåv­ning är så säll­synt att hans lä­ra­re ald­rig har sett nå­got mot­sva­ran­de. Att skic­ka ho­nom till Af­gha­nis­tan är bå­de dumt och omänsk­ligt an­ser de.

PARKKINEN FOTO: KALLE

Vits­or­den är osan­no­li­ka med tan­ke på att Ha­san Kha­de­mi kla­ra­de av grund­sko­lan på sex må­na­der in­nan han tog itu med gym­na­si­et.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.