Fartblindhet i Tallinntunneln

● Under vårvintern har utredningar om två visionära järnvägsprojekt presenterats: Ishavsbana och Tallinntunnel. De uppskattade kostnaderna för projekten är så hisnande att åtminstone jag har funderat på varför de får så stor plats i infrastrukturdebatten.

Staten har inte vunnit på lotto. Tvärtom har statens trafikbudget så lite pengar att det i princip räcker till att upprätthålla den infrastruktur som vi redan har. I vintras fanns inte tillräckligt med budgetmedel för att sanda vägarna så pengar behövde flyttas från kommande sommars reparationsbudget. Det gör att 40 km väg blir utan ny asfalt i sommar. Man ska få drömma om stora projekt, men om inte miljonerna finns var ska då miljarderna hittas?

● Det har länge talats om möjligheten att bygga en Ishavsbana till en norsk isfri hamn. Logiken är att om klimatförändringen fortsätter kommer fartygen mellan Kina och Europa att kunna använda Nordvästpassagen som farled. Den är kortare än nuvarande, genom Suez.

Logiken är att fartygen då kan lossa sin last i norska Kirkenes och sedan omlasta den på ett tåg som kör ner genom Finland, Tallinntunneln och vidare till kontinenten. Det är en fin vision, men realiteten är en annan.

Sjötransporter är otroligt billiga i jämförelse med all annan transport. Det är knappt någon prisskillnad per container om fartygen går tusen sjömil extra och fortsätter lossa i Antwerpen och Hamburg i stället för i norra Norge. Dessutom finns det inte ledig spårkapacitet på stambanan mellan Tammerfors och Helsingfors för att rymma långa nya frakttåg. Ett större oceangående containerfartyg lastar närmare 20 000 20-fots containrar. Om man lastar dem på ett tåg blir tåget mer än 100 km långt. Det är ett fartyg.

Trafikverket, som gjort utredningen om Ishavsbanan, konstaterar att transport av en container från Kina, via Nordvästpassagen, till Tammerfors också fortsättningsvis skulle vara billigare att genomföra via Rotterdam och Nordsjö, inklusive hamnarbetet, än via en hypotetisk Ishavsbana. Ishavsbanan skulle kosta tre miljarder euro och då går jag inte ens in på miljöeffekterna. De skulle bli enorma eftersom järnvägen skulle skära igenom jungfrulig natur och samernas renbetesmarker. Nej tack!

● Tallinntunneln då. Beräknad byggkostnad för vad som skulle bli världens längsta tågtunnel är 16 miljarder euro. Summan är så mastodontisk att det skulle handla om en av Finlands absolut största investeringar någonsin.

Jag är inte emot investeringar i järnväg, tvärtom. Men jag tycker att man behöver se var det största behovet finns i relation till kostnaden. Stambanan mellan Helsingfors och Tammerfors behöver fler spår, liksom kustbanan mellan Helsingfors och Åbo samt andra befintliga banavsnitt. Dessutom behövs spårsatsningar i huvudstadsregionens lokaltrafik och elektrifieringsprojekt, bland annat mellan Hangö och Hyvinge. Dessa är inte lika sexiga som Ishavsbana och Tallinntunnel, men betydligt mer behövliga och utan att skapa fartblindhet och tunnelseende.