Dags för kvin­nor­na att kli­va ut ur män­nens skug­ga

”Man­lig id­rott och män i all­män­het är så va­na att stå i cent­rum, att få all upp­märk­sam­het och att va­ra de som be­stäm­mer att det man­li­ga är det en­da rät­ta att en för­änd­ring känns bå­de skräm­man­de och främ­man­de. Det som i verk­lig­he­ten är en ut­jäm­ning av miss

Hufvudstadsbladet - - Sport - FILIP SAXéN

För­tjä­nar kvinn­li­ga id­rot­ta­re att få li­ka stor syn­lig­het och upp­märk­sam­het som man­li­ga id­rot­ta­re?

Frå­gan är – i sin en­kel­het – väl­digt lad­dad. Det är en till sy­nes en­kel frå­ga med ett li­ka själv­klart svar. Men då man stäl­ler frå­gan väc­ker den of­ta väl­digt star­ka käns­lor.

Det är en ak­tu­ell, an­ge­lä­gen och väl­digt vik­tig frå­ga och en frå­ga som fått oss på HBL att bör­ja job­ba för en jäm­ställd sport­be­vak­ning på tid­ning­ens si­dor un­der de se­nas­te må­na­der­na.

Men det är in­te ba­ra frå­gan om kvinn­li­ga id­rot­ta­res rätt till syn­lig­het och upp­märk­sam­het som väc­ker star­ka re­ak­tio­ner.

“Kan sport­jour­na­li­sti­ken va­ra jäm­ställd?” är en an­nan. Frå­gan upp­fat­tas som obe­kväm för många, främst av män. Att stäl­la den just i for­men ”kan sport­jour­na­li­sti­ken va­ra jäm­ställd” vitt­nar ju om att sport­jour­na­li­sti­ken in­te är jäm­ställd.

Sport­jour­na­li­sti­ken är in­te ens nä­ra att va­ra jäm­ställd. I verk­lig­he­ten är sport­jour­na­li­sti­ken näst sämst i klas­sen – ba­ra eko­no­mi­jour­na­li­sti­ken är säm­re.

En un­der­sök­ning från Sve­ri­ge vi­sar att köns­för­del­ning­en i sport­jour­na­li­sti­ken år 2016 var 78 pro­cent her­rid­rott och 22 pro­cent da­mid­rott.

Det är väl­digt då­li­ga siff­ror som in­te på nå­got sätt av­speg­lar det sam­häl­le vi le­ver i i dag.

Vi på HBL har in­te va­rit bätt­re. I som­ras ha­de vi en vec­ka där köns­för­del­ning­en på vå­ra si­dor var 87– 13. De siff­ror­na går in­te att för­sva­ra på nå­got sätt.

Då vi i hös­tas kän­de att vi haft myc­ket da­mid­rott i tid­ning­en vi­sa­de sig san­ning­en va­ra nå­got helt an­nat. Den må­na­den som vi upp­lev­de som bra var i verk­lig­he­ten en må­nad där vi ha­de 29 pro­cent kvin­nor på sport­si­dor­na. Då un­der en tred­je­del är kvin­nor och vi är nöj­da in­ser man att en för­änd­ring mås­te ske.

En så­dan för­änd­ring krä­ver fram­för allt vil­ja, at­ti­tyd­för­änd­ring och en klar vet­skap om var­för man vill få till stånd för­änd­ring­en. Den krä­ver ock­så att man he­la ti­den tän­ker på jäm­ställd­he­ten i sport­be­vak­ning­en, att man tar den i be­ak­tan­de i pla­ne­ring­en, att man föl­jer upp den och kri­tiskt grans­kar sig själv och sitt eget ar­be­te var­je dag, var­je vec­ka och var­je må­nad.

Det nor­ma­la in­om sport­jour­na­li­sti­ken har all­tid va­rit att be­va­ka män som id­rot­tar. Se­dan har sport­re­dak­tio­ner­na i al­la (mo­der­na­re) ti­der gjort punktin­sat­ser på dam­täv­ling­ar för att det ska se bra ut och för att ge sig själ­va gott sam­ve­te då man valt att ”be­va­ka li­te da­mid­rott ock­så”.

Rik­tigt så il­la är det in­te läng­re men ex­emp­let ovan vi­sar hur tan­ke­gång­ar­na gått in­om sport­jour­na­li­sti­ken i Fin­land för in­te allt för länge se­dan.

I sam­band med hös­tens #me­tooupp­rop ak­tu­a­li­se­ra­des än en gång skill­na­der­na mel­lan man­nens och kvin­nans (makt)po­si­tion i sam­häl­let. Jag för­de dis­kus­sio­ner med id­rot­ta­re, le­da­re, trä­na­re och be­kan­ta om da­mid­rott och den syn­lig­het den får i finsk och in­ter­na­tio­nell me­dia.

– Har nå­gon lä­sa­re nå­gon gång kla­gat på att det finns för myc­ket da­mid­rott i tid­ning­en, und­ra­de en lands­lags­spe­la­re i fot­boll.

Hon ha­de ba­ra en stund ti­di­ga­re tac­kat mig för att HBL all­tid är på plats då dam­lands­la­get sam­las.

Att en lands­lags­spe­la­re i värl­dens störs­ta id­rott tac­kar en jour­na­list för att tid­ning­en är på plats då la­get sam­las är yt­ter­li­ga­re ett tyd­ligt ex­em­pel på hur il­la ställt det är med jäm­ställd­he­ten in­om id­rot­ten och sport­jour­na­li­sti­ken.

Det blev bör­jan på en myc­ket gi­van­de dis­kus­sion om jäm­ställd­het, da­mid­rott och sport­jour­na­li­stik.

– Var­för skul­le man in­te kun­na ha en jämn köns­för­del­ning på sport­si­dor­na? frå­ga­de hon.

Jag ha­de ing­et svar på den frå­gan. Det är klart man kan ha det. Kvinn­li­ga id­rot­ta­re för­tjä­nar ju att få li­ka stor syn­lig­het och upp­märk­sam­het som man­li­ga id­rot­ta­re.

Men sam­ti­digt som det är själv­klart att kvin­nors id­rot­tan­de är li­ka vik­tigt och li­ka värt som mäns id­rott le­ver id­rot­ten och ock­så sport­jour­na­li­sti­ken i en väl­digt föråld­rad och sex­is­tisk värld där man­lig id­rott är nor­men och he­la ti­den står i cent­rum.

Man ta­lar om fot­boll och dam­fot­boll, om le­jo­nen och dam­le­jo­nen, om att BK-46 tog en se­ger sam­ti­digt som BK:s da­mer för­lo­ra­de. Ni ser mönst­ret.

I sport­jour­na­li­sti­ken har män i al­la ti­der be­stämt att mäns id­rot­tan­de är in­tres­san­ta­re än kvin­nors id­rot­tan­de och där­för gett and­ra män stör­re syn­lig­het och me­ra ut­rym­me i me­dia.

Men det var­ken be­hö­ver el­ler ska va­ra så. Där­för har HBL gått in för att ha jäm­ställd sport­be­vak­ning på tid­ning­ens si­dor. Un­der de tre förs­ta må­na­der­na ef­ter den­na med­vet­na stra­te­gis­ka för­änd­ring har köns­för­del­ning­en på sport­si­dor­na, då det gäl­ler ar­tik­lar med bil­der, va­rit 45 pro­cent kvin­nor och 55 pro­cent män.

Vi har in­te nått vårt 50/50-mål men jag vill gär­na kal­la det för en bra bör­jan på jäm­ställd­hets­ar­be­tet och vi har kom­mit en lång väg från hös­tens ”nor­mallä­ge” med 25 pro­cent kvin­nor och 75 pro­cent män.

Lands­lags­spe­la­rens frå­ga i hös­tas om vi nå­gon­sin fått kri­tik för att ha för myc­ket da­mid­rott på vå­ra si­dor har ock­så fått ett svar i och med den öka­de mäng­den kvin­nor i tid­ning­en.

Då vi i tyst­het gått från cir­ka 25 pro­cent till 45 pro­cent kvin­nor har in­te en en­da kri­tisk röst nått mig.

Där­e­mot har den po­si­ti­va re­spon­sen va­rit stor. Re­ak­tio­ner­na vi­sar att det är en väl­kom­men och bra ut­veck­ling.

Men då jag dis­ku­te­rat vår allt mer jäm­ställ­da sport­be­vak­ning på so­ci­a­la me­di­er har re­ak­tio­ner­na (från män) va­rit star­ka, de­fen­si­va och till och med li­te ag­gres­si­va.

Pro­ble­met ver­kar med and­ra ord in­te va­ra att da­mid­rot­ten får och tar ut­rym­me. Pro­ble­met ver­kar va­ra att en del (män) kän­ner sig stöt­ta och är räd­da för att her­rid­rot­ten plöts­ligt dis­kri­mi­ne­ras då da­mid­rot­ten får li­ka myc­ket ut­rym­me som her­rar­na. Och det är helt för­klar­ligt. Man­lig id­rott och män i all­män­het är va­na att stå i cent­rum, att få all upp­märk­sam­het och att va­ra de som be­stäm­mer att det man­li­ga är det en­da rät­ta. Där­för känns en för­änd­ring bå­de främ­man­de och skräm­man­de för en del.

Det som i verk­lig­he­ten är en ut­jäm­ning av miss­för­hål­lan­den upp­fat­tas där­för som orätt­vist och dis­kri­mi­ne­ran­de i stäl­let för att ses som nå­got na­tur­ligt, rätt­vist och själv­klart.

På so­ci­a­la me­di­er har det ock­så höjts oro­a­de rös­ter för att jäm­ställd­he­ten “går för långt”, att vi in­te rap­por­te­rar om vik­ti­ga och an-

ge­läg­na id­rotts­pre­sta­tio­ner då vi blint stir­rar på köns­för­del­ning­en.

Det är en obe­fo­gad oro. Vi sit­ter in­te och mä­ter spalt­mil­li­me­ter ut­an jäm­ställd­he­ten ska upp­nås över en läng­re tids­pe­ri­od och i ett stör­re per­spek­tiv. Vi kom­mer allt­så in­te lå­ta bli att rap­por­te­ra om fram­el­ler mot­gång­ar för att de har “fel” kön.

Jäm­ställd­he­ten är ba­ra en aspekt som tas i be­ak­tan­de då vi läg­ger upp vår be­vak­ning. Ny­hetspri­o­ri­te­ring och de jour­na­lis­tis­ka prin­ci­per­na styr ock­så i fort­sätt­ning­en vårt ar­be­te och kom­pe­ten­ta och yr­kes­kun­ni­ga sport­jour­na­lis­ter gör pri­o­ri­te­ring­ar där bå­de ny­hets­vär­de och jäm­ställd­het be­ak­tas.

De van­li­gas­te ar­gu­men­ten mot att ge da­mid­rot­ten li­ka stor syn­lig­het som her­rid­rot­ten kan sam­man­fat­tas så här:

– Her­rid­rott är ju det som loc­kar publik och som drar in peng­ar. Det är her­rid­rott publi­ken vill se.

– Her­rar­na är bätt­re på att id­rot­ta och där­för ska de sy­nas me­ra.

– Ing­en är väl in­tres­se­rad av att se da­mer id­rot­ta.

Det da­mid­rotts­kri­ti­ker­na säl­lan tän­ker på är att det är man­li­ga struk­tu­rer som ska­pat si­tu­a­tio­nen där man­lig id­rott är det nor­ma­la och det som loc­kar publik, spon­so­rer, sam­ar­bets­part­ners och får syn­lig­het.

Då män be­stämt att sat­sa me­ra på her­rid­rott, då me­di­er­nas män be­stämt att ge her­rid­rot­ten me­ra ut­rym­me och att da­mid­rot­ten är li­te mind­re värd och då män­nen he­la ti­den haft de le­dan­de po­si­tio­ner­na i sam­häl­let är det klart att da­mid­rot­ten, pre­cis som kvin­nor i all­män­het, dis­kri­mi­ne­rats i al­la ti­der.

Där­för är det li­ka klart – och minst sagt på ti­den – att ge da­mid­rot­ten och da­mid­rot­tar­na det ut­rym­me och den syn­lig­het de för­tjä­nar.

LEH­TIKU­VA / VESA MOILANEN

De fin­länds­ka hoc­key­spe­lar­na fick re­sa hem från OS i Py­e­ong­chang med ett brons i ba­ga­get.

LEH­TIKU­VA / JUS­SI NU­KA­RI

Lin­da Säll­ström är en av de star­kast ly­san­de fot­bolls­stjär­nor­na i Fin­land.

LEH­TIKU­VA / JUS­SI NU­KA­RI

Kris­ta Pär­mäk­o­ski tog tre me­dal­jer i vin­ter-OS i Py­e­ong­chang.

FSC ME­DIA

Jo­han­na Hil­lis HIFK är nå­got av fa­vo­ri­ter in­för vå­rens slut­spel i hand­boll.

LEH­TIKU­VA / MARTTI KAINULAINEN

Eva Wahl­ström är en av Fin­lands mest fram­gångs­ri­ka box­a­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.