Att gå på djupet med ytligheten

För en tid sedan satt jag och tog en öl tillsammans med en hop vänner – det var länge sedan jag gjorde det. I hopen fanns också vänner till vännerna, sådana som jag inte känner.

En av dem var en ung akademiker som satt tyst ganska länge. Antingen var det ett par öl innanför västen som plötsligt gjorde honom talför, eller så hade han häpnat över ytligheten i vårt samtal och till sist bestämt sig för att sänka sig till vår nivå:

Ibland får jag för mig, sade han, att Gud kanske skapade vår jord med avsikten att den skulle gå under efter en viss tid. Hon kanske inte vill ha för många ”bollar” i luften…

Här var nog meningen att vi skulle skratta, men de flesta bara satt och såg ganska oförstående ut.

Jag menar, fortsatte han, att hon skapade jorden på det sätt som den är för att vi skall äta mängder av kött, köra fordon som smutsar ner och tillsammans se till att vår planet går under.

Men det är väl många som faktiskt aktivt försöker motverka miljöförstöringen, invände någon.

Precis, fortsatte akademikern, nu när vi kämpar emot och hittar sätt att rena avgaserna, allt fler låter bli att flyga och färre äter kött, det kanske retar upp Gud rejält. Hon sitter där och blir fly förbaskad för att hennes plan ser ut att misslyckas. Och det är då hon sätter igång religionsmotsättningarna. Hon eldar på under inskränktheten och hoppas på att vår ytlighet ändå kommer att fälla planeten.

Ibland får jag för mig, sade han, att Gud kanske skapade vår jord med avsikten att den skulle gå under efter en viss tid.

Där kom det, tänkte jag! Det var våra ytliga samtal som det handlade om sist och slutligen. Han orkade inte med att sitta och lyssna på oss. Men han klarade inte heller av att inte få stå på scenen själv.

Efter den där ganska långa utläggningen, lutade sig akademikern tillbaka i stolen – och jag ger mig sjutton på att om det hade varit rökning tillåten hade han tagit upp en sjöskumspipa och förnöjt suttit och blossat på den resten av kvällen.

Men vi andra kom liksom lite av oss. Det var som att vi aldrig riktig kunde hitta tillbaka till de samtal vi hade haft innan. Men det kanske var lika så bra…