Terapeutisk könskorrigering
Jamie MacDonald ville bekämpa fördomen om att ståuppare är en samling vita, sexistiska män. Själv fick han ett lyft i karriären när han började dra historier om sina upplevelser av att vara transperson.
Ståupparen Jamie MacDonald tvekade innan han började dela med sig av sina erfarenheter som transperson, men showen Gender Euphoria är en succé. – När jag skämtar om mitt liv som trans handlar det om att bearbeta, inte trivialisera, säger MacDonald.
På scenen är Jamie MacDonald inte rädd. Men simhallen har, något oväntat, visat sig vara en besvärlig plats.
– Jag försöker byta om så fort det bara går. Men jag är hela tiden rädd för att ett barn ska se mig naken och fråga sin pappa varför jag ser ut som jag gör, förklarar MacDonald.
– Det är rätt så underligt att jag måste vara ängslig just i simhallen, den som är så förknippad med hälsa och välmående.
Orsaken till Jamie MacDonalds oro är att han vid födseln kategoriserades som kvinna men nu har genomgått en könskorrigeringsprocess med hormonbehandling och bröstkirurgi men inte underlivskirurgi.
– Vi får se hur det blir med den saken. De som har låtit operera sig är i allmänhet nöjda.
Det tog flera år att vänja sig vid tanken på att vara man. Jamie MacDonald förberedde visserligen sig själv och publiken genom att uppträda i herrkostym på scenen men att komma ut som transperson var ett stort steg. Länge lutade han åt att identiteten som trans var en privat angelägenhet som berörde enbart honom själv men han kom på andra tankar.
– Jag visste att hela min historia fanns på min Facebookprofil, tillgänglig för den som letade. Det kändes bättre att vara öppen.
Gender Euphoria (könseufori) heter den show med vilken Jamie MacDonald delar med sig av privata upplevelser och känslor. Showen har blivit en jättesuccé.
– Min karriär fick en jätteskjuts tack vare min historia som transperson, säger Jamie MacDonald nöjt. – Jo, på sätt vis. Det är mycket vanligt att personer som genomgått en könskorrigeringsprocess eller som vill göra det sitter i publiken. De kommer fram och vill prata med mig efter showen.
– Att finnas till för andra och lyssna på deras historier ser jag inte som en plikt utan som ett härligt ansvar. Eftersom jag förtjänar mitt levebröd på att vara transsexuell är det rätt att jag stöder dem som har det svårt.
Spännande i Finland
Till sin lättnad och förvåning kan Jamie MacDonald i dag försörja sig på att vara komiker. Det trodde han inte när han flyttade till Finland för femton år sedan.
Mamman är finländska och när sonen efter avslutade universitetsstudier inte visste vad han skulle ta sig till föreslog hon ett år i Finland – ett år tänkt att ägnas åt att fundera på vad han ville i livet.
– Det första året här var spännande. Jag fick vänner och plötsligt hade jag, tack vare att engelska är mitt första språk, ett bra jobb som digital copywriter, berättar MacDonald.
Men teatern attraherade. Jamie MacDonald började arbeta med olika experimentella arbetsgrupper och drogs så småningom mot ståuppandet. Han grundade en egen scen och han var värd för olika klubbkvällar, bland dem Feminist Comedy Night.
– Min karriär kommer att ägnas ståuppandet under de kommande tio åren minst, kanske längre, säger Jamie MacDonald.
– Närmare än så här når jag aldrig något annat konstnärligt arbete.
Mål nummer ett för Jamie MacDonald och de komiker han samarbetar med är att slå hål på myten om ståuppare – den som säger att alla är vita, heterosexuella, sexistiska män.
– Eftersom finländarna trodde att ståupparna är en pojkklubb inriktad på manliga skämt ville få komma. Vi bevisade att ståupp kan ta ställning från ett annat perspektiv.
– När komikerna vågar bli personliga och berättar om sina tillkortakommanden, svårigheter och strävanden lyssnar publiken.
– Det låter naivt men publiken vill se och uppleva komikerns känslor – ilskan, rädslan och glädjen.
Familjevåld
Enkla skämt är bannlysta. Jamie MacDonald vill inte höra någon skälla ut Juha Sipilä och hans regering utan att hen placerar ilskan i ett större sammanhang. Finns det några ämnen man absolut inte kan skämta om? – Nej, allt handlar om hur man skämtar. Komikern Inka Valima har gjort en minishow som heter Min kropp är inte min och som handlar om familjevåld. Ämnet är svårt och tungt men showen är ändå bitvis underhållande.
– Jag förutsätter att mina gästartister behärskar sitt ämne. Ett skämt om kortväxta där poängen är att de är kortväxta är inte roligt. Men en kortväxt kan själv vara väldigt underhållande när hen skämtar om sin längd.
Därmed är vi tillbaka till diskussionen om Jamie MacDonald och hans transidentitet som komeditema.
– Jag kan inte skämta om rasism eftersom jag inte har någon erfarenhet av det. Men jag kan skämta om mitt liv som transperson och det innebär inte att jag vill trivialisera frågan. Det handlar om att bearbeta den.
Eftersom finländarna trodde att ståupparna är en pojkklubb inriktad på manliga skämt ville få komma. Vi bevisade att ståupp kan ta ställning från ett annat perspektiv. Jamie MacDonald