Saarinen siktar på ledarskap inom idrotten
Aino-Kaisa Saarinen planerar för fullt livet efter toppidrottskarriären.
Alpensia, 25 februari 2018. Marit Bjørgen defilerar i mål som suverän etta och blir med sin fjortonde OSmedalj alla tiders vinterolympier. Ett par minuter senare skidar Krista Pärmäkoski i mål och tar silver i 30 km klassiskt – efter att Schweizs Teresa Stadlober valt fel skidspår.
Ytterligare sex minuter senare passerar Aino-Kaisa Saarinen mållinjen som tjugonde kvinna. Saarinen – tillsammans med Mika Myllylä och Marja-Liisa Kirvesniemi Finlands mest framgångsrika längdåkare någonsin – avslutar sitt fjärde OS utan fanfarer.
Där och då fattar hon sitt beslut. Elitkarriären är över.
– Då jag klädde på mig saknades den där känslan som fanns ännu i Lahtis – att såklart vill jag fortsätta. Då insåg jag att det var det, säger hon till HBL.
Tung säsong
Nästa år är det VM i Seefeld i Österrike. För första gången sedan 1999 är Saarinen – femtonfaldig OS- och VMmedaljör – inte med.
– Det är fina spår i Seefeld och 10 km klassiskt står på programmet, men jag vet hur mycket jobb som krävs – och det fungerar inte om glöden saknas. Jag skulle kunna vara i topp tio, men för att vara bättre än så krävs det en väldig passion för att ta sig igenom de svåra stunderna.
Hon beskriver sin sista säsong med ett ord: tung. Vinterspelen i Pyeongchang blev en liten besvikelse, inte minst då damernas stafettlag slutade fyra och blev utanför prispallen. Ytterligare en mästerskapsmedalj hade krävts för att Saarinen skulle ha passerat Myllylä och Kirvesniemi alla tiders statistik.
– Det har varit ganska slitsamt att resa omkring med ett litet barn. I synnerhet var resan till Korea krävande, säger Saarinen, mamma till Amanda, snart två år.
FM i Taivalkoski kvar
Efter OS blev det ytterligare sex starter i världscupen för Saarinen. Höjdpunkten var nionde plats på favoritsträckan 10 km klassiskt inför hemmapubliken i Lahtis, en vecka efter OS. I helgen gör hon sina sista lopp som elitåkare i FM i Taivalkoski.
– Det har varit kul att skida de sista tävlingarna. Men det har varit en lång säsong. Jag kommer mest av allt att vara trött efter att FM är över.
Saarinen tog sina första stafettmedaljer redan i OS i Turin 2006 – men det var i VM i Liberec som hon slog igenom ordentligt. Med tre guld och ett brons var hon skiddrottningen 2009.
– Allting lyckades bra i Liberec, men förstås betyder alla mina mästerskapsmedaljer mycket för mig. Jag har många trevliga minnen.
Ser ljust på framtiden
I VM i Val di Fiemme 2013 hamnade Saarinen i onåd hos dåvarande förbundskaptenen Magnar Dalen och skidade bara en sträcka. Men följande år fick hon sin revansch med två lagsilver och en fjärde plats individuellt i OS i Sotji.
– Vi hade en härlig laganda i Sotji. Förutom våra medaljer tog vi också flera bra placeringar, som visade att det finns gott om potential och lade grund för de senaste årens framgångar, säger Saarinen, som i synnerhet gjort sig känd som en mästerskapsåkare.
Efter några magra år har Finland kalasat i de två senaste stora mästerskapen, med sammanlagt nio medaljer i VM i Lahtis och OS i Pyeongchang. Saarinen är inte ett dugg bekymrad över det oundvikliga generationsskiftet.
– Framtiden ser mycket ljus ut för finländsk längdåkning.
Då jag klädde på mig saknades den där känslan som fanns ännu i Lahtis – att såklart vill jag fortsätta. Då insåg jag att det var det. Aino-Kaisa Saarinen
Potentiella tronföljare
Johanna Matintalo, 21, var redan med i OS och Eveliina Piippo, 19, och Anita Korva, 18, kliver sannolikt in i seniorlandslaget under följande säsong. Alla tre har vunnit medaljer i junior-VM.
– Flera duktiga och begåvade tjejer är på kommande, så det finns en bra kontinuitet. Det gäller förstås att hålla sig frisk och göra smarta beslut, säger Saarinen, som haft ett gott samarbete med den avgående förbundskaptenen Reijo Jylhä.
– Reijo har lyckats utveckla verksamheten under sina fyra år. Systemet kan stödja utvecklingen mycket bättre, då testverksamheten, kommunikationen och allting fungerar bra.
Inleder studier
Saarinen har själv sina visioner för den finländska toppidrottens framtid. Hon ansökte om tjänsten som direktör för toppidrottsenheten i stället för Mika Kojonkoski och var en av de åtta kandidater som var med på slutrakan. Till slut var det hennes brist på erfarenhet som avgjorde.
– Jag upplever att jag hade haft mycket att ge. Konsulten som gjorde arbetsintervjun konstaterade att det mycket väl kan vara rätt bransch för mig. Kanske det klar- nar under min semester vad jag vill göra och hur jag vill ge utlopp för min energi, säger Saarinen.
I första hand börjar Saarinen studera ekonomi vid universitet i Uleåborg. Hon har haft studierätt sedan 2004, men inte hunnit läsa en rad. Redan i vår kanske hon inleder sina studier.
– Ledarskap och idrott intresserar definitivt, säger hon.
– Jag kommer inte att vila på mina lagrar.
”Älskar skidåkning”
Längdåkningen kommer hon inte heller att lämna. Det är inte uteslutet att vi i framtiden också får se Saarinen i finska cupen eller i FM, precis som Sami Jauhojärvi som avslutade karriären efter förra säsongen.
– Jag älskar att åka skidor. Det är en fin sport, både som motion och som tävlingsform, säger Saarinen.
– Vi bor precis intill skidspåret i Hollola.
I höst funderar hon på att delta på maraton i New York – en långvarig dröm för henne. Hon kommer definitivt inte att få det långtråkigt i framtiden heller.
– En dörr stängs, men samtidigt öppnar sig många nya dörrar.