Drogkriget skördar liv och fyller fängelserna
Det är midnatt på presscentret på MPD – Manila Police District – i Filippinerna. Utanför står ett dussintal bilar parkerade med motorn på, journalister från tv, dagstidningar och radio, alla redo att snabbt ta sig till mord- och brottsplatser, bränder och
I Manila i Filippinerna har droghandlarna levt farligt sedan Rodrigo Duterte blev president 2016. Saldot efter första året vid makten var 13 000 döda langare och missbrukare, fler än alla de regeringskritiker som dödades under diktatorn Marcos 20 år vid makten. Duterte var tidigare borgmästare i Davao och sägs ha stått nära en ”dödspatrull” som dödade gatubarn, småbrottslingar och missbrukare.
President Rodrigo Dutertes drogkampanj ”Oplan Tokhang – Dubbel Barrel” lades på is i några veckor sedan det uppdagades att poliser kidnappat och mördat den sydkoreanska affärsmannen Jee Ick-Joo. Händelsen resulterade i att bara militären och Philippine Drug Enforcement Agency var tillåtna att utföra drogrelaterade operationer.
Trots upphävandet av den internationellt kritiserade kampanjen har dödandet på natten inte slutat. Det har blivit allt svårare för pressen att hinna till mordplatser- na innan begravningsfirmorna hämtar kropparna. En av anledningarna är att polisen har slutat rapportera över radio, eller så meddelas det till pressen så sent att brottsplatsen hinner röjas.
Rökning är förbjudet inne på presscentret, så en skara fotojournalister sitter ute på de nymålade spartanska trädgårdsstolarna och bolmar med varsin kaffekopp i väntan på att något ska inträffa. Plötsligt springer någon från de lokala tvkanalerna in i sin bil för att sedan rivstarta. Något har hänt, alla kas-
tar sina cigarretter, sveper sina kaffekoppar och hoppar in i bilarna. Ett mord har skett under Jones Bridge, bara några minuter från presscentret. En man av okänd identitet har blivit skjuten, och polisen som var först på plats hittade tre påsar shabu (metamfetamin).
Presskåren samlas runt polisens avspärrningar, det filmas, fotograferas och intervjuas. Två journalister tjafsar om hur många döda som hittats tidigare precis på samma plats under bron sedan drogkriget startade. Tre kroppar, säger Vincent, en lokal fotojournalist som arbetat nattetid sedan Dutertes kom till makten.
Hårda tag mot knarket
President Rodrigo Duterte byggde sin valkampanj på att vara hård mot knarklangare och missbrukare. Över ett år senare har upp mot 13 000 människor dödats, ett högre dödsantal än de regeringskritiker som dödades under diktatorn Marcos 20 år vid makten.
Över en miljon missbrukare har självmant överlämnat sig till polisen av rädsla för att bli offer i de så kallade vigilantemorden. President Dutertes drogkampanj har fått stor kritik av olika organisationer som värnar för mänskliga rättigheter.
På Luneta park i centrala Manila har tusentals av president Dutertes anhängare samlats under en helg för lyssna på musik och hylla sin president.
Dutertesupportern Abner är 40 år och taxichaufför i Manila. Han förklarar:
– Innan Duterte fick makten kunde man inte gå säkert på Manilas gator, man kunde bli rånad när som helst.
Abner berättar att han röstade på Duterte för att han hade en ren historia, till skillnad från de andra presidentkandidaterna.
– Jag visste att han skulle rensa upp, att det skulle bli dödande, därför röstade jag på honom som många andra.
Jade, 29 år och ensamstående mamma, röstade också på Duterte av samma orsaker.
– Innan Duterte valdes var jag rädd när jag gick med min son till marknaden för att köpa mat. Jag brukade fråga min bror eller granne om de kunde gå med mig, men ibland var jag tvungen att gå själv. Ingen ska behöva vara rädd för att gå och köpa ris, eller hur?
– Jag stöder inte dödandet, men före Duterte hade vi också dödande, missbrukare och kriminella som dödade oskyldiga. Var var den internationella pressen när det hände?
De flesta av Dutertes supportrar har liknade berättelser om varför de stöder presidenten.
Många av presidentens supportrar kommer från de underutvecklade områdena i Metro Manila, samhällen med hög fattigdom och brottslighet. De lever långt borta från den del av befolkningen som bor i inhägnade områden med vakter och
Jag visste att han skulle rensa upp, att det skulle bli dödande, därför röstade jag på honom som många andra.
Abner, taxichaufför
skimrande blå pooler på gårdsplanen.
På MPDPress center är de flesta kritiska till Dutertes politik. Fotojournalisten Raffy Lerma hade inte jobbat natt på flera år, men när drogkriget började frågade han sin chef på tidningen Inquirer om det gick att återgå till att jobba det så kallade gravskiftet i Manila.
Raffy är en stark kritiker till den nya regimen. Även om han inte är emot kriget mot droger är han en motståndare till allt dödande.
– Ta kål på drogerna, inte människorna, säger en emotionell Raffy Lerma.
Upprensning bland poliserna
I början av mars återinförde president Duterte ”Tokhang Oplan” men kallar det nu ”Double barrel, Reload”.
Enligt polischefen Del Rosa har den nya drogkampanjen fått bort de korrumperade poliserna.
– Om det är möjligt vill vi att detta ska vara en blodlös kampanj, säger Del Rosa.
Natten efter att drogkampanjen återinfördes skedde ett dubbelmord i Quezon City på Secret garden Sidewalk. En rikshaförare hade blivit skjuten i huvudet. Hans kollega försökte fly undan skytten in i ett skjul,
men även han blev skjuten i både huvud, arm och bål. Båda var misstänkta missbrukare och langare.
Dödandet på nätterna fortsätter trots den nya så kallade blodlösa kampanjen, och den lokala pressen försöker desperat att hinna med att dokumentera det.
Risken är att utan bilderna och mediernas närvaro blir varje offer bara en siffra, en del av statistiken, och drogkriget kommer att fortsätta skörda sina offer nattligen under de kommande åren av president Dutertes regeringsmandat.