En politisk VM-turnering

Flera statschefer kommer att utebli från VM i Ryssland.

Finland bojkottar fotbolls-VM i Ryssland. Vid det här laget landets mest slitna skämt.

Som de flesta vet har Finlands herrar – till skillnad från damerna – aldrig kvalificerat sig för en stor turnering i fotboll. Sommarens VM utgör inget undantag.

En hel del vatten har runnit under broarna sedan Fifas verkställande kommitté valde Ryssland till värd för VM i december 2010. Inte minst har det framkommit hur genomruttet och korrumperat det internationella fotbollsförbundet är. Fifa har ingen konkret makt, men på grund av fotbollens globala popularitet är den Zürichbaserade centralorganisationens ekonomiska och politiska inflytande enormt.

Värdskapet för ett VM innebär inte bara ett väldigt ekonomiskt lyft, utan också stor internationell prestige. Det är inte att undra på om Vladimir Putins Ryssland var redo att utnyttja sin politiska och ekonomiska makt för att vinna Fifa-chefernas gunst.

Ryssland har villigt stått värd för flera stora idrottsmästerskap under de senaste åren, inte minst de olympiska vinterspelen i Sotji – till dags dato de mest påkostade vinterspelen i OS-historien, med en prislapp på omkring 40 miljarder euro.

Under månaderna efter OS i Sotji trappade Ryssland upp konflikten i Ukraina och alltsedan dess har relationerna mellan Ryssland och västländerna stadigt försämrats – kriget i Syrien, Rysslands inblandning i presidentvalet i USA och de intensiva stridsövningarna i Europa har gjort stämningen inför avspark i juni minst sagt ansträngd.

Krisen har kulminerat efter det misstänkta mordförsöket på Sergej Skripal i Storbritannien och den påföljande diplomatiska slagväxlingen. Det har till och med spekulerats om en bojkott av VM, vilket naturligtvis aldrig händer. Däremot kommer åtminstone Storbritannien, Island och Polen att genomföra en politisk bojkott – och länder som Danmark och Sverige väntas följa deras exempel.

Det finns också idrottsliga orsaker till att bojkottkortet har vädrats några gånger förut under upptakten till VM. Uppgifterna om en omfattande dopningskonspiration i den ryska statens regi inför OS i Sotji har sänt svallvågor över hela idrottsvärlden. I den så kallade McLarenrapporten, framställd av professor Richard McLaren på uppdrag av den internationella antidopningsbyrån Wada, hävdas det också att ryska fotbollsspelare varit involverade. Ryssland har förnekat existensen av ett statligt dopningsprogram och förkastat McLarenrapporten.

När det gäller fotboll har Ryssland också fått kritik för att inte ta itu med rasismen. I VM-genrepet mellan Frankrike och Ryssland på den splitternya fotbollsarenan i S:t Petersburg i slutet av mars häcklade en del av åskådarna Frankrikes mörkhyade spelare med att ljudligt härma apor. Det var inte den första liknande incidenten: när Zenit mötte makedoniska Vardar i Europaligan i S:t Petersburg i november viftade supportrarna med ett lakan med den dömda bosnienserbiska krigsförbrytaren Radko Mladics namn.

Politik ska inte blandas med idrott, sägs det ofta. Ändå är det i högsta grad politik att välja en värd för ett VM eller ett OS. Ingenting skulle förstås bli bättre av en bojkott och enligt en klassisk finländsk devis är det alltid bättre att hålla kontakt och diskutera än att isolera och tiga. Men det skulle onekligen vara en märklig syn att se en finländsk politiker på en VM-arena i det nuvarande läget.

”Värdskapet för ett VM innebär inte bara ett väldigt ekonomiskt lyft, utan också stor internationell prestige. Det är inte att undra på om Vladimir Putins Ryssland var redo att utnyttja sin politiska och ekonomiska makt för att vinna Fifachefernas gunst.”

MARCUS LINDQVIST

sportjournalist