En värld på en värld på en värld
Att låta sig inspireras av främmande kulturer kan vara riskfyllt i dag. Johanna Ehrnrooths Japaninspirerade utställning bjuder ändå på stimulerande verk som varken exploaterar eller imiterar.
konst Johanna Ehrnrooth: Japonisme Gone Wild. galerie Forsblom, georgsgatan 22. till den 22.4.
I dagens värld i vilken minsta felsteg ilsnabbt kan leda till ett massivt drev är många unga konstnärer försiktiga med att inspireras allt för mycket av främmande kulturer av rädsla för att anklagas för appropriering. Att vara medveten om det koloniala arvet är viktigt, men ibland behövs också påminnelse om att inspiration hämtad utanför den egna kultursfären inte nödvändigtvis behöver vara djupt problematisk. Johanna Ehrnrooths utställning på galerie Forsblom är ett sympatiskt exempel på att intryck och motiv inkorporerade ur en annan kultur kan resultera i verk som varken exploaterar eller imiterar.
Ehrnrooths målningar skulle med föråldrat språk kunna sägas vara inspirerade av Orienten. “Orienten” är dock ett begrepp att förhålla sig försiktigt till, och har varit det i flera decennier tack vare Edward Saids bok Orientalism från 1978. Inom vissa snäva och stagnerade kretsar lamenteras fortfarande Saids kritik av västvärldens exotifierande och mystifierande Asienbild, men på det stora hela har hans inflytande fått hela den akademiska världen att lägga det luddiga begreppet bakom sig och förnya sättet att granska icke-västerländska kulturer. Ehrnrooth har lyckats med något lite liknande: hennes utställning genomsyras av ett japanskt inflytande, men det är inte ett stereotypt sådant som förlitar sig på klichéer. Med andra ord: Ehrnrooth refererar till japansk kultur, men på ett sätt som är eget och balanserat. Inga bleka mystiska geishor, inga sakuraregn. I många verk är det japanska inte ens uppenbart. Närmandesättet är fräscht, uppfriskande.
Få uppenbara referenser
I utställningens namn ingår begreppet japonism, vilket är benämningen på Japan-inspirerade europeiska konstverk utförda under andra hälften av 1800-talet och ända in på 1900-talet. Genom att referera till japonismen placerar sig alltså Ehrnrooth i en västerländsk kontext, vilket även är uppenbart i utställningen: hennes målningar representerar i första hand hennes eget måleri. Här finns inga fantasilösa efterhärmningar av ikoniska japanska konstverk, och få uppenbara visuella referenser. Det är trevligt att som betraktare inte bli underskattad och att bli erbjuden lite tuggmotstånd.
Utställningen inleds med ett vackert citat av Jaana Seppänen, i vilken en skärms symbolvärde mediteras över. Ehrnrooths utställnings paradverk är just skärmar, som målats på bägge sidor och som alltså direkt relaterar till Seppänens tankar om skärmen som en representant för tiden. På ena sidan skärmen en värld, på andra sidan en annan – mellan de båda sidorna existerar en liten stund tid, eftersom betraktaren aldrig kan se dem samtidigt utan måste röra sig fram och tillbaka.
Fragment som kännetecken
Skärmen är en uppenbar referens till japansk kultur, men i Ehrnrooths tappning är den inte skir, halvt transparent eller romantiskt mönstrad, utan helt enkelt en struktur och form som bär upp Ehrnrooths ogenomträngliga målningar. Drömmens och vakans delare är den inledande skärmen och helt klart det starkast Japaninspirerade verket i utställningen: solfjädrar, traditionella frisyrer. Bilden indelas i fragment, vilket kännetecknar Ehrnrooths verk: överlappning, bitar, glimtar. I vissa verk, som till exempel i målningen Pachinko, tycks de olika fälten representera olika lager i en komplicerad dröm som övergår från en sak till en annan. Tanke på tanke på tanke, en värld på en värld på en värld.
Ofta är målningarnas motiv så uppspjälkta eller inzoomade att det mest är med fantasin man får dem att blomma upp. I Genji återfinns mönster som för tankarna till dyrbara silkestyger, I Bläckets Nyanser I tycks en guldfisks långa dekorativa fenor glida förbi. Eller? Det går aldrig helt att precisera vad det är man ser, det är för nära, eller på väg bort... Förbiglidande.
I verkens namn finns ledtrådar invävda: Ehrnrooth refererar till Murasaki Shikibus underbara romankaraktär Genji och till Sei Shonagons Kuddboken. Speciellt den sistnämnda har många likheter med
■ Ehrnrooths målningar: den består också av enstaka stycken och bitar. Fragment som längs med vindlan-
de vägar färdas mot att bli en helhet.