I miss Marples England
Vem älskar inte tv-seriernas små engelska byar på landet, där alla hus är urgamla och mossbevuxna, där alla känner alla och ingen utom brevbäraren tycks jobba. Resten ägnar sig åt att pyssla i trädgården, dricka te och lösa mysterier.
De pittoreska byarna vi ser i engelska tevedeckare finns naturligtvis på riktigt, men många av dem är mera turistattraktioner än levande samhällen. Det finns gott gamla mossbelupna stenhus i historisk miljö. Följ med till Lacock, Bradford on Avon och Castle Combe!
Om man vill se sådana byar i verkligheten har man tur, för det finns hur många som helst att välja mellan. Det gäller bara att begränsa området man vill besöka. Området Wilt- shire är praktiskt beläget om man vill ha kort resa från London. Man tar tåget västerut från London och kan välja Unescomärkta staden Bath som bas, och passa på att tillbringa några dagar där. Eller så kan man bo i Chippenham som är klart mindre intressant, men en viktig trafikknutpunkt som man kommer att behöva.
Vi valde Bath, och gjorde en ut- färd till någon by varannan dag. Tåget därifrån till Chippenham tar 10 minuter och därifrån går det bussar ut på landsbygden. Taxi är också behändigt eftersom avstånden är korta.
I trakten finns en massa vackra byar och efter lite efterforskningar valde vi ut tre stycken: Lacock, Bradford on Avon och Castle Combe. Den sistnämnda var en självklarhet att besöka, eftersom den år efter år har valts till Englands gulligaste by. Lacock valde vi på grund av Tudorstilen och den medeltida abbeyn. Vårt tredje mål blev Bradford on Avon, som är lite större än de andra två och mera stad än by, men vars kärna är mycket gammal och väl bevarad. Läget vid floden Avon är mycket vackert, till och med på vintern. Alla tre orterna kan man se och uppleva på en halv dag.
National Trust
National Trust heter den engelska nonprofitorganisation som vårdar och upprätthåller gamla byar, gårdar och byggnader runtom i landet, men också natursköna platser som stränder, hedar och dammar. Volontärer utför reparationsarbete och ställer upp som guider. Många britter är medlemmar, och det är med deras medlemsavgifter och donationer som verksamheten finansieras. På deras webbplats hittar man mängder av nyttiga tips.
Lacock
Tudorbyn Lacock har vuxit upp runt ett kloster från år 1262. Klostret växte och förvandlades under årens lopp till herresäte och familjehem, och i dag är det National Trust som vårdar och förestår det, liksom hela byn. Klostrets pelargångar och välvda salar har använts i flera filmer, mest kända är kanske Harry Potterfilmerna. När man ser salarna och häxbysterna på väggarna kan man inte annat än konstatera att J K Rowling måste ha inspirerats av Lacock Abbey när hon skapade sin magikervärld. Vad sägs om barnen Fox-Talbots (den sista ägarfamiljen) favoritlekar battledore och shuttlecock? För att inte tala om den enorma medeltida grytan som är som gjord för häxbrygder.
Ett (av fyra existerande) exemplar av Magna Carta förvarades faktiskt
i Lacock Abbey ända till år 1945, då den dåvarande ägarinnan överräckte det till nationen, och samtidigt donerade hela abbeyn till National Trust. I dag kan man se Magna Carta-exemplaret i British Library i London.
Lacock Abbey stoltserar med det äldsta bryggerihuset i England, ett väl bevarat bageri från Tudortiden och en by som är så pittoresk att den har förekommit i tv-serierna Downton Abbey,Cranford och BBC:s Stolthet och fördom. Byn är stor nog att ha några värdshus, och vi äter utsökta fish & chips framför brasan i Sign of the Angel, ett 1400-talsvärdshus för vagnskuskar, fortfarande verksamt som Bed and Breakfast.
Kanalen Kennet and Avon
Följande by i turen är Bradford on Avon. Det är synnerligen enkelt att ta sig dit, för det går buss direkt från Bath. Rutten är bedårande där man åker längs floden Avon, och man önskar nästan att den räckte längre än tjugofem minuter. Vi rulllar fram över grönskande kullar där får betar, bäckar porlar och kyrkspiror sticker upp. Vi åker igenom den ena lilla byn efter den andra, och däremellan vidsträckta beteshagar med hästar. Många av passagerarna är ridklädda och ivriga att hjälpa oss tillrätta. På kanalen Kennet and Avon ser man de typiska engelska flodpråmarna.
Kanalen är ett kapitel för sig. Man kan tillbringa hela semestrar på den om man har lust, det är bara att hyra en pråm eller en plats ombord och tuffa i väg. Kanalen är ungefär 140 kilometer lång, har 39 slussar och sträcker sig mellan Bristol i väst och Reading i öst. Den kantas av ett tjugotal byar och städer och över femtio pubar och värdshus, bekvämt belägna vid vattnet. Man började bygga kanalen i slutet av 1790-talet för att kunna erbjuda en trygg rutt för alla de Londonbor som ville ta sig till nöjesstaden Bath. Järnvägen gick inte så långt västerut förrän på 1840-talet. Skulle man trilla i vattnet kan man knappt drunkna eftersom vattendjupet sällan är över en meter. Alla som har läst JeromesTre män i en båt vet att det ändå kan hända allt möjligt på en kanaltur. Man manövrerar slussarna själv, vilket låter spännande redan det.
Bradford on Avon
Framme i Bradford möts man av ett livligare samhälle än lilla Lacock, här finns också annat arbete att sköta än turismrelaterat, och staden är mycket populär bland folk som pensionerar sig. Som alltid finns det gott om skyltar till sevärdheterna, och de flesta når man efter en kort promenad längs floden. Först tar vi en titt på The Shambles, som är Bradfords äldsta trähuskvarter. Där hade vävare och andra textilhantverkare sina verkstäder på den tiden då Bradfords viktigaste produkt var ull. Efter en kort vandring längs flodstranden kommer man fram till Barton Farm, där den medeltida höladan Tithe Barn är belägen. Den är speciell eftersom den är byggd i sten år 1341 och är hela 51 meter lång.
High tea på ett av Englands äldsta tehus, the Bridge Tea Room, kröner vårt Bradfordbesök. Det är verkligen en äkta engelsk teupplevelse som serveras. Länge och väl diskuterar värdinnan valet av tesort och tilltugg med oss, och sedan får vi in en stor kanna starkt, gott te och en klassisk Ploughman-lunch. Det smakar härligt vid den sprakande brasan efter en kall vinterdag utomhus.
Castle Combe
Vi sparade Castle Combe till sist. Byn har inte ett enda modernt hus, och biltrafik är i princip förbjuden. Det gör den till en perfekt filminspelningsplats. Du har säkert sett Castle Combe i Downton Abbey, Poirot, The Warhorse och andra produktioner.
Går man genom den smala bygatan med de krumma, små stugorna, och över den lilla mossiga bron som flyter över den pyttelilla bäcken, kommer man till traktens enda stora byggnad, en herrgård som kort och gott heter The Manor. I dag är stället hotell och man specialiserar sig på bröllop. Den vackra parken med lusthus, kanal, stora gräsmattor och en italiensk rosengård borgar för en sagolik festinramning. Före hotelltiden fungerade stället ungefär som en klubb; Londonhotell skickade dit gäster som ville uppleva äkta engelsk godsmiljö ute på landet.
Castle Combe är mera en vacker kuliss än ett levande samhälle i dag. Det finns knappt några arbetsplatser kvar, och bara två bussturer per dag från Chippenham, som är den närmaste staden. Det är inte längre så många som bor där året om. Det hindrar inte turisterna från att bli bedårade, men vad tycker invånarna?
Michelle och Patricia är i full fart med vårarbetet i sin lilla trädgård, och de berättar att de flesta hus i byn används som fritidsbostäder. Patricia är pensionär och Michelle jobbar i storstaden Bristol, dit hon kör bil. De stortrivs i sin söta stuga som ligger mitt i byn, men säger att fastighetsskatten är skyhög, och på sommaren kan det ibland bli besvärligt med alla turistskaror. Eftersom de flesta av invånarna är lediga när de befinner sig i Castle Combe träffas alla gärna i värdshuset på lördagarna, så stämningen är fin och trivselfaktorn hög. Låter inte alls dumt!
De gulliga engelska byarna ser precis lika söta ut som i tv, men risken finns att miss Marple inte skulle hitta några mordmysterier att lösa i dem i dag. Bristen på presumtiva lik är ju stor. Månne hon skulle vänja sig vid att pendla från Bristol och bara tillbringa veckosluten i sin lilla by?