Kan superstjärnan erövra pavén?
det är sällan som cykelsporten haft en superstjärna som Peter Sagan. Den slovakiska supertalangen har vunnit nästan allt som går att vinna: inte minst de tre senaste VM-gulden. I samma veva har han krossat myten om regnbågströjans förbannelse.
Han har dock inte lyckats erövra l’Enfer du Nord – ParisRoubaix. Det legendariska kullerstenshelvetet kräver mer än bara rå styrka – vinnaren måste vara skicklig och ha turen med sig. Förra året spolierade en punktering Sagans chanser till att rulla in som segrare på velodromen i Roubaix.
För två år sedan tog Sagan hem Ronde van Vlaanderen, det första av de två stora belgiska kullerstensmonumenten. Också för en vecka sedan var han utan tvekan den starkaste i Flandern runt, men holländaren Niki Terpstra vann efter en lång utbrytning.
sagan har samma problem som så många stjärnor före honom – hela fältet punktmarkerar honom. Terpstra har fördelen av att ha ett oerhört starkt lag, Quick-Step Floors, som har minst fyra segerkandidater också på pavén i Paris-Roubaix: Terpstra, Philippe Gilbert, Zdenek Stybar och Yves Lampaert. Finns inte utrymme att gå igenom hela kvartettens meriter här.
Det här blir 116:e upplagan av Paris-Roubaix – och den första upplagan sedan 2002 utan vare sig Fabian Cancellara eller Tom Boonen. Två av de största i monumentens historia. Schweizaren Cancellara med tre segrar var både i Ronde och Paris-Roubaix, Belgiens egna Tommeke med tre segrar i Ronde och fyra segrar i Paris-Roubaix.
båda hade styrkan att skriva om manuskriptet till sin fördel. Cancellara stod för den mest imponerande segern i modern tid i Paris-Roubaix 2010, då han attackerade under kullerstenssektorn Mons-en-Pévèle och soloåkte de sista 50 kilometerna till mål. Boonen upprepade bedriften 2012. Har Sagan tillräckligt med krut?
Mons-en-Pévèle är en av tre femstjärniga pavésektorer. De 29 kullerstensavsnitten är betygsatta med en till fem stjärnor, beroende på sin svårighetsgrad. Att cykla över femstjärnig pavé kan bäst beskrivas som att brottas med en isbjörn om en pneumatisk borr. De så kallade kullerstenarna är mer som tegelstenar slumpmässigt utspridda över en traktorväg.
Huvudklungan brukar först splittras i Trouée d’Arenberg, med 95 kilometer kvar till mål. Arenberg är ett begrepp i sig, med sina lummiga träd och vägkanter som är plöjda för att ingen ska kunna fuska och cykla bredvid pavén. Ibland sker avgörandet först inne på velodromen, efter 257 kilometer och 54,5 kilometer kullerstenar.
svårt att tro att någon ska kunna utmana Quick-Steps styrka och mångfald. Fjolårssegraren Greg Van Avermaet har haft en nöjaktig vår, Sagan behöver en hel del tur och Sep Vanmarcke har inte heller visat någon strålande form den här säsongen. Men vad som helst kan hända i Paris-Roubaix. Lönar sig också att följa med Mads Pedersen, den 22-åriga dansken som skrällde stort med sin andra plats i Ronde van Vlaanderen för en vecka sedan.
De 29 kullerstensavsnitten är betygsatta med en till fem stjärnor, beroende på sin svårighetsgrad. Att cykla över femstjärnig pavé kan bäst beskrivas som att brottas med en isbjörn om en pneumatisk borr.
MARCUS LINDQVIST