Vuohijokis krokiga väg till EM-medaljer
Anni Vuohijoki gjorde slut på en 17 år lång medaljtorka då hon tog dubbla brons i EM. Vägen dit har varit kantad av kompromisser och uppoffringar. – När min vän gifte sig frågade hon vilken dag hon kunde göra det, säger Vuohijoki.
Prioritera farmors begravning eller ett träningsläger utomlands?
Det problemet tvingades Anni Vuohijoki ta itu med förra hösten. Valet föll på träningslägret. Flygen var redan bokade – och Vuohijoki tror att farmor hade varit nöjd med beslutet.
– Jag diskuterade länge med mamma och pappa om saken. Pappa tyckte att det var okej för mig att utebli från begravningen. Då var det också okej för mig.
De svåra besluten har betalat av sig. I slutet av mars lyfte Vuohijoki 91 kilo i ryck och 112 kilo i stöt i 63-kilosklassen i EM. Det räckte till två brons – ett för stöt och ett för det sammanlagda resultatet. Vuohijokis brons var de första finländska stortävlingsmedaljerna i tyngdlyftning på 17 år.
– Nu är en till etapp i livet avklarad.
Vuohijoki är utbildad diplomingenjör och tjänade bra på sitt jobb, som hon sade upp sig från 2014. Hon valde att satsa på tyngdlyftningen och gör allting på idrottens villkor. Trots de många kompromisserna Vuohijoki gjort talar hon ogärna om uppoffringar.
– Okej, ekonomiskt sett har jag offrat mycket. Efter ett och ett halvt år slutade jag räkna hur mycket jag går på minus med upplägget, säger Vuohijoki med ett uppgivet skratt.
– Men det finns så mycket mer i världen än pengar. Som människa har jag inte offrat någonting. Jag lever ett mer balanserat och lyckligare liv än tidigare. Det kändes inte rätt att leva det liv jag skapat via studier och jobb.
Sedan beslutet har Vuohijokis vänner tvingas stå ut med mycket. Den färska EM-medaljören berättar hur det gick till då hon var brudtärna på sin väns bröllop.
– Hon ringde mig två år på förhand för att kolla med mig och min tävlingskalender. Min vän var mån om att jag skulle delta och vet hur landet ligger. Jag skulle ha tävlat om bröllopet hade krockat med VM.
Vuohijoki tvingas också flytta sin 30-årsfest i maj.
– Jag hade kommit överens med mina vänner att vi skulle festa hos mig, men jag är upptagen med en tävling.
I samband med måndagens medaljkaffe i Helsingfors tillägnade Vuohijoki sina medaljer till alla små grenar i Finland som sällan får uppmärksamhet. Vuohijoki stod inte ensam på scen: Meri Ilmarinen fullbordade den finländska EM-succén med att ta två brons i 75-kilosklassen.
– Vi fick till och med lite tv-tid i Sportrutan, fastän vår gren inte är mediesexig. En hockeymatch fick ändå mer uppmärksamhet i samma sändning.
Bänkidrottare förstår inte
Vuohijoki anser att få finländare förstår hur mycket uppoffring och träning som krävs för att kunna konkurrera på toppnivå. Hon drar ofta lansar för utsatta kollegor. Under OS i Pyeongchang försvarade hon till exempel Kaisa Mäkäräinen i ett blogginlägg.
– Nu kanske alla bänkidrottare blir sura på mig, men det största problemet är att man i Finland bara uppskattar idrottare som tar medalj. De allra flesta finländare tror att de exakt kan peka ut vad toppidrottare gör fel.
– Man borde se idrottare som människor och inte som delar i ett maskineri. – På många sätt som på tävling: målmedveten, beslutsam och organiserad. Det som inte syns på tävling är att jag också är väldigt snäll och känslig. Jag lever mig in i andra personers vardag och problem.
Läkarstudierna får ge vika
En elitidrottare behöver också annat än träning för att hitta balans i livet. Vuohijoki – som alltid drömt om att bli läkare – bestämde sig halvseriöst för att söka in till läkarutbildningen på Uleåborgs universitet år 2015. Hon hamnade på första reservplats och kom in på utbildningen 2016. Samma år blev hon uttagen till OS i Rio.
– Det var en bra sommar, säger Vuohijoki.
Just nu håller Vuohijoki på att skriva en artikel om diabetes, men OS i Tokyo är redan i bakhuvudet. Snart får studierna ge vika för OSkvalet.
– En OS-medalj vore stort och då krävs det hängivet arbete och mer tid för satsningen. Det betyder mindre skola för mig.
Diplomingenjören Vuohijoki skissar upp noggranna planer för framtiden. För två år sedan jämförde Vuohijoki sin egen utvecklingskurva med den i Europa och räknade ut att hon skulle ta en EM-medalj mellan 2018 och 2020. Det gick precis som planerat. Har du en uträkning för satsningen mot OS i Tokyo? – Jo! Jag lägger allt från min matlagning till tävlingsresultat i Exceltabeller. Jag är en galen Excelkvinna som räknar ut allting, säger Vuohijoki med ett stort skratt.