Allt som vi tror på måste försvaras

Helsingfors träd skiftar i vårens violett, ljuset är starkt när jag går längs Mannerheimvägen. Mannerheim, Finlands försvarare och senare ledare. Som han stred, som de stred, för att bevara Finland finskt och fritt. Mot en mäktig fiende men utan rädsla eller vankelmod.

I öster ruvar fortfarande det stora Ryssland. Minnena av de landsdelar Finland förlorade smärtar ännu. Världskrigen är ett ögonblick bort och ingen har glömt.

I Sverige har vi inte haft krig på över 200 år. Vi har levt tryggt, döden är avlägsen. Vi söker och möter den mest i deckare och CSI på tv. Konstlad, ofarlig, hanterbar. Ser vi döda barn i media är det krigsoffer, långt borta. Våra egna döda pixlas och förblir osynliga.

Så sjung den som vill och finner tröst i det, men sång väcker inte döda till liv och skyddar ingen för framtiden. Mannerheim och hans män stoppade inte Sovjet med sång och önsketänkande. Och även dagens finska diskussionsklimat är betydligt nyktrare än det svenska.

Jag går längs Helsingfors kajer, vattnet är blygrått. Detta hav som sett oräkneliga krig komma och gå.

Expressen

Jennifer Wegerup