”Sverige och Norge har tagit bättre hand om toppidrottarna”
Efter gymnasieåldern får topplöften inte tillräckligt stöd för att ta steget till eliten. Det tycker Mikael Ylöstalo, ny ansvarig häcktränare på friidrottsförbundet. – Det var lättare och mer acceptabelt att satsa på idrott på 80-talet, säger han.
Varför presterar Sverige och Norge bättre än Finland? Den diskussionen blossade upp efter OS i Pyeongchang och var också på tapeten efter VM i friidrott förra sommaren.
Sveriges Daniel Ståhl tog silver i diskus och Norge tog ett guld och ett brons: Karsten Warholm vann loppet på 400 meter häck och Filip Ingebrigtsen slutade trea på 1 500 meter. Finland blev utan medalj.
Mikael Ylöstalo följde med VM i London i fjol som expertkommentator för Yle Sporten. Efter avslutningsceremonin var han kritisk. Ylöstalo ansåg att friidrottsförbundet inte satsat tillräckligt på idrottarna och att det inte funnits personer som kunnat ta hand om löften.
– Det känns som om det inte är idrottarna man satsar på, utan allt möjligt annat och tänker att idrottarna kommer där lite på sidan om, sa Ylöstalo på Yle Sportens webbplats.
Studielivet problematiskt
Nu har Ylöstalo själv chansen att ändra situationen. Han är nyutnämnd ansvarig förbundstränare för den korta häcken.
Ylöstalo vet var skon klämmer. Han lyfter fram problemen med att få talangfulla unga att bli högklassiga seniorer. Det här är den största utmaningen just nu.
– Det finns inte tillräckligt många talangfulla idrottare som har haft viljan att ta steget och satsa fullt ut. Om toppen är smal syns det tydligt då ett land inte lyckas.
Trygga idrottare gör resultat
– Sverige och Norge har varit bättre på att ta hand om topparna som velat satsa fullt ut. Idrottarna är tryggare i sin roll och det syns i resultaten.
Ylöstalo säger att det finländska systemet fungerar fram till gymnasieåldern. De flesta bor med sina föräldrar och flyttar inte till en annan ort. Men efter gymnasiet väntar följande fas, något som Ylöstalo kallar ”den stora stressen”.
– Idrottarna flyttar hemifrån och måste välja vart de ska flytta och var de ska studera. Där finns stora problem och samtidigt en möjlighet för förbundet att knuffa fram idrottarna. I dagsläget utnyttjas inte tränarresurserna optimalt eftersom idrottarna sällan har möjlighet att träna exakt samtidigt.
Ylöstalo skulle gärna se att studieinrättningar samarbetar så att idrottare skulle ha möjlighet att träna tillsammans. Den ökade gemenskapen skulle också sporra idrottare, tror Ylöstalo, som pekar mot löparbanorna i sportkvarnen i Helsingfors. De ligger öde vid middagstid.
– Den här hallen är fullsmockad med knattar mellan 18 och 20. Det är helt omöjligt för unga toppidrottare att träna här då. Hur önskar du att talangfulla idrottare skulle resonera kring val av studier? – Jag vill se dem pröva sina vingar och se vad de klarar av. Jag önskar att de skulle välja en studieplats som ger möjlighet att forma sina dagar – då har de också möjlighet att satsa på idrotten på bästa möjliga sätt. De kan tänka att de får en ny karriär efter idrotten, men då måste de vänta lite på att håva in de stora pengarna, säger Ylöstalo med ett leende.
Han tycker att idrottare i dagsläget har det svårare än tidigare.
– Om jag pejlar min egen historia så tycker jag att det var lättare och mer acceptabelt att satsa på idrott på 80-talet. I dagsläget kan det finnas ett litet motstånd i samhället för idrottare som vill satsa fullt ut.
Det finns inte tillräckligt många talangfulla idrottare som har haft viljan att ta steget och satsa fullt ut. Mikael Ylöstalo
Är det fortfarande så att förbundet inte satsar tillräckligt på idrottarna? – Så är det, men jag vet också att ekonomin inte är den bästa tänkbara. Antalet anställda minskar och min tjänst är också bara till en tredjedel finansierad av förbundet.
Målet: Ökat samarbete
Ylöstalo började på sitt nya jobb den första mars. Just nu är han inne i en kartläggningsfas. Målet är att häcklöparna ska vara med i ett gemensamt program på hösten. Planerna är fortfarande lite luddiga.
– Men den grundläggande tanken är att vi ska ha en samordnad testning för att se vilka styrkor och brister de har och vad de behöver göra för att nå den standard som krävs.
Om allt går som planerat blir det fler gemensamma samlingar och Ylöstalo hoppas också på att idrottare ska åka på läger samtidigt för att sporra kollegorna till tuffare prestationer.
Ylöstalo tillbringar ungefär hälften av sina dagar i idrottskvarnen där han vakar över löften. Många har sina ordinarie tränare på annan ort.
– Idrottarna ska inte vara ensamma i flera månader utan att någon hör av sig.
Tre steg blev fem
Ylöstalo har en lång och gedigen friidrottsbakgrund. Han blev dubbel finländsk mästare på 110 meter häck på 1980-talet och löpte i EM i Stuttgart, i VM i Rom och i OS i Seoul. Personbästa? 13,64. Hur snabbt löper du 110 meter häck i dagsläget? – På 21 sekunder. Så går det när jag inte klarar av att ta tre steg mellan häckarna utan är tvungen att ta fem.
– Jag tävlade för Sibbo-Vargarna i SFI-serien för fyra år sedan. Det kan hända att det var sista gången jag löpte sträckan, säger Ylöstalo med ett skratt.