Ett mirakel i den eviga staden
Otroligt och mirakel är ord som använts in absurdum inom sportjournalistiken. Till den milda grad att inflationen på orden i fråga börjar närma sig de 2,2 miljoner procent Zimbabwes självutnämnda ”landsfader” Robert Mugabe lyckades åstadkomma under sin glans dagar.
Ordet mirakel har ofta haft en religiös underton och på något sätt passade det väl in att Romas ”mirakel” skulle ske på Olympiastadion i Rom, bara några kilometer från S:t Peterskyrkan, Vatikanen, kardinalerna och påven själv.
Utifrån hur frånvarande Barcelona verkade fanns det skäl att misstänka att stjärnorna åtminstone mentalt sett befann sig på en sightseeing någonstans mellan Forum Romanum och Colosseum. På planen befann de sig inte, åtminstone inte hundraprocentigt.
Kollapsen i Rom var ännu ett bevis på att 95 procent inte räcker, inte ens för FC Barcelona. I synnerhet inte som Roma var hetare än gränderna i Trastevere en eftermiddag i augusti.
Ernesto Valverde har av vissa falanger hyllats, kritiserats av andra, för att han på så kort tid satt sin prägel på Barcelona som gått från att spela en supertjusig men en aningen sårbar
Men då argentinaren, som bland Barcafansen åtnjuter en minst halvgudomlig status, också han för kvällen visade sig vara en helt vanlig dödlig, var en av de största sensationerna i Champions League ett faktum.
JONAS VON WENDT
reporter
fotboll till att spela en aningen mer cynisk och resultatinriktad version där utrymmet för diverse cirkuskonster krympts märkbart. Barcelona har fungerat som ett kollektiv hela säsongen. Ett kollektiv kryddat med världens största matchvinnare i Lionel Messi.
Efter att Kostas Manolas nickade in 3–0 med drygt 10 minuter kvar riktades blickarna än en gång mot Messi. Skulle han lyckas rädda sitt Barca ur knipan, som han gjort så många gånger tidigare?
Men då argentinaren, som bland Barcafansen åtnjuter en minst halvgudomlig status, också han för kvällen visade sig vara en helt vanlig dödlig var en av de största sensationerna i Champions League ett faktum. Att Roma skulle vända 1–4 till avancemang var det inte många som trodde.
I synnerhet inte som Roma under årtiondena som gått gjort sig känt som en lirarklubb som kommer nära men sällan vinner något. Men ett nytt, ungdomligt Roma varvat med ikoner som Daniele de Rossi visade att historia är historia, nutid är nutid.
Liverpool, som slog ut Manchester City med sammanlagt 5–1 efter att Citys tränare Pep Guardiola fått spel i returen och visats upp på läktaren i paus, och Roma har blåst liv i Champions League där semifinalskedet det senaste decenniet varit en väldigt exklusiv klubb. Liverpool har själv senast spelat semifinal våren 2008.
Roma har aldrig nått semifinal efter att Europacupen bytte namn till Champions League. 1984 spelade laget final i Europacupen men föll på straffar mot, just det, Liverpool. Då semifinalerna lottas på fredag hoppas åtminstone jag på ett dubbelmöte mellan just Liverpool och Roma. En underdog i finalen är verkligen inte vardag i det finrum Champions League blivit.