Nu ser det riktigt illa ut, Akademien

väntades åtta ledamöter i Svenska Akademien hålla ett möte för att bland annat diskutera förtroendet för ständiga sekreteraren Sara Danius. Det mötet ställdes in (med en tvetydig förklaring), men visst har den här krisen eskalerat blixtsnabbt.

Ännu i måndags var det möjligt att se en utväg ur krisen: Om Katarina Frostenson hade haft vett att självmant stiga åt sidan hade situationen kanske kunnat räddas. Kanske.

På tisdagen skrev Horace Engdahl sitt famösa debattinlägg i Expressen där han kallade de tre avhoppade ledamöterna för ”en klick dåliga förlorare” och beskrev den nuvarande ständiga sekreteraren som ”den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift”.

Det sistnämnda är direkt elakt. Och inte det minsta konstruktivt.

Som förläggaren Svante Weyler sade till TT är det ändå knappast frågan om något förfluget överord, utan om ett medvetet försök att göra konflikten oresonlig: ”Han och andra agerar för att stänga alla möjliga vägar tillbaka för den grupp som lämnat Akademien.”

Som läget är nu ser jag bara två utvägar för Svenska Akademien. Den ena är dum, den andra är osannolik.

Den första (som är dum) är att det som kallats lag Engdahl tvingar fram fler avhopp. Förutom Danius ligger det troligen nära till hands att också Sara Stridsberg drar sig tillbaka efter att ha fullgjort sina plikter vid premieringen av Agneta Pleijel på onsdagskvällen (hon får Akademiens nordiska pris). På något sätt trixar man med stadgarna, fortsätter verksamheten och börjar bygga upp Akademien igen. Men i så fall gör man det med ett närmast utplånat förtroendekapital. Att bygga upp det kan ta årtionden, och det låter sig knappast göras utan den nyorientering som Engdahl & co bekämpat.

Den andra utvägen (som är osannolik, om än inte helt omöjlig), skulle vara att åter sätta sig vid förhandlingsbordet och göra upp om en mer omfattande rotation av ledamöter. Om totalt 8–12 ledamöter på båda sidor kunde enas om att kliva tillbaka, kunde Akademien eventuellt få in välbehövligt nytt blod: människor som inte har så förtvivlat mycket prestige och egna kor i diket. Varje ledamot som lämnar kunde få nominera sin efterträdare, i brist på bättre och mer transparenta processer.

Men som läget är nu kan vad som helst hända. Den här texten är presslagd på onsdag eftermiddag. Den kan vara hopplöst föråldrad torsdag morgon. Men på HBL. fi följer vi utvecklingen.