Den sorgliga bilden av ensamma unga män som aldrig hittar en partner påminner ändå om att åtgärderna för att vända födelsekurvan måste göras på ett brett plan.

John-Erik Jansén i ledaren om den sjunkande nativiteten i Finland,

Ifjol föddes färre barn än någonsin tidigare under 2000-talet. Den vikande nativiteten har diskuterats ur olika aspekter. Befolkningsförbundets senaste familjebarometer fokuserade på faktorer som påverkar unga vuxnas familjebildning. Det första barnet föds av allt äldre mammor, en helt rimlig orsak är att man vill att livssituationen ska vara så stabil som möjligt, med bostad, inkomster och en parrelation på trygg grund.

Barometern pekade också på en del stereotypa uppfattningar om barnfamiljers vardag som kan avskräcka unga par från föräldraskapet.

Den sjunkande nativiteten gör att befolkningsprognoserna håller på att slå rejält fel. Enligt prognosen borde antalet födda vara omkring 57 000 per år, men i fjol föddes 50 000 bebisar.

Följderna kan bli omfattande, och få konsekvenser för de stora samhällsreformerna, bland annat pensionsreformen för några år sedan och social- och hälsovårdsreformen som efter tio år kanske nu är på målrakan. Reformerna ska lindra effekterna av försörjningsunderskottet där de som är i arbetsför ålder och ska generera in pengar i systemet är betydligt färre än de stora åldersklasserna som nu behöver vård och omsorg efter att ha gjort sin andel av välfärdsbyggandet.

Dilemmat som bekymrar både Finansministeriets tjänstemän och regeringen som ser på problemet i budgetramarnas perspektiv är att de felslagna prognoserna visar att de beräkningar som reformerna bygger på inte längre håller. På 2030-talet skulle försörjningsunderskottet jämnas ut, men så ser det inte ut att gå, åtminstone om man bara ser till antalet födda i Finland. Invandringen har gjort att befolkningen har ökat trots färre nyfödda, men ökad invandring rimmar inte med dagens politiska klimat, trots att de samhällsekonomiska effekterna på längre sikt är positiva.

Statssekreterare Martti Hetemäki vid Finansministeriet pekar på ett samband som tidigare har legat i bakgrunden. Han konstaterar att sysselsättningsläget för män mel- lan 25 och 34 har försämrats i samma takt som nativiteten har minskat. Samtidigt är kvinnorna i samma ålder betydligt framgångsrikare, de är bättre utbildade och har högre inkomster. Av männen i den här åldern är knappt 20 procent låginkomsttagare, motsvarande andel för kvinnorna är under tio procent.

Hetemäkis konklusion är tillspetsad, men visar vad det handlar om. Kvinnorna studerar, männen gör något annat, deras världar löper isär och de träffas inte ens.

Det är den statistiska bilden av verklighetens ensamma ungkarlar som lever kvar i sitt barndomshem, med eller utan åldriga föräldrar.

Forskarprofessor Anna Rotkirch vid Befolkningsförbundet vill ändå inte se ett direkt samband mellan sjunkande nativitet och marginaliseringen. Att det föds färre barn är en långvarig internationell trend. Nativiteten sjunker också i bland annat Norge, men där skiljer sig både utbildningsstrukturerna och samhällsekonomin i hög grad från läget i Finland.

Familjebildningen är en mera komplicerad process än den som avspeglar sig i de socioekonomiska skillnaderna mellan unga kvinnor och unga män.

Den sorgliga bilden av ensamma unga män som aldrig hittar en partner påminner ändå om att åtgärderna för att vända födelsekurvan måste göras på ett brett plan. Annars hotar den pågående marginaliseringen av lågutbildade och arbetslösa unga män att få omfattande följder för befolkningsutvecklingen och levnadsförhållandena långt in i framtiden.

Familjepolitiska reformer som inverkar på barnfamiljernas vardag är en del av paletten, likaså åtgärder för att göra samhället mera barnvänligt. De åtgärderna räcker ändå inte till för att ge de här pojkarna en ny chans, och bryta trenden där marginalisering och utslagning fortsätter från generation till generation.