Många av besluten går i rätt riktning. Regeringen kompletterar eller korrigerar tidigare beslut så att de önskade effekterna bättre kan uppnås. Men några stora förändringar är inte att vänta. Insatserna är ändå relativt blygsamma.

Besluten i regeringens ramförhandlingar kan öka sysselsättningen, men innehåller också risker.

Förbättrad sysselsättning och ökad social rättvisa var huvudmålen för regeringen då de så kallade ramförhandlingarna fördes på tisdagen och onsdagen. Slutresultatet vittnar också om satsningar i rätt riktning med ovanstående mål för ögonen.

Aktiveringsmodellen har ökat efterfrågan på arbetskraftsservice och därför finansierar regeringen nu drygt 200 extra årsverken vid NTM-centralerna, vilket givetvis borde ha skett redan innan modellen togs i bruk. Samtidigt breddas den typ av kurser och verksamhet som uppfyller aktiveringsmodellens krav. Kritiken mot modellen har varit så hård att regeringen inte kunde göra något annat.

Regeringen försöker förbättra tillgången på kvalificerad arbetskraft genom att reservera 54 miljoner euro för utbildning enligt företagens behov. För 25 år fyllda arbetslösa ges möjlighet till kortvariga studier som ger yrkesmässiga färdigheter eller stöder företagande utan att de förlorar sina arbetslöshetsförmåner.

Avdraget för bostad på arbetsorten nästan fördubblas för att bättre stödja den som måste flytta på grund av arbete.

Regeringen kommer också att ändra arbetsavtalslagen för att lindra kriterierna för individuell uppsägning i företag som sysselsätter högst 20 personer. Man vill med detta sänka tröskeln för nyanställningar.

Den här förändringen kan ha en totalt sett positiv effekt om företagen faktiskt anställer fler ifall riskerna upplevs lägre då det blir lättare att vid behov säga upp anställda. Men effekten blir den motsatta om den sänkta tröskeln för uppsägningar utnyttjas mer än det blir nyanställningar. Då anställningstryggheten minskar i mindre företag kan det också göra större bolag mer lockande bland arbetssökande.

En annan ifrågasatt ändring är att arbetsgivarna ska få ingå ett tidsbegränsat arbetsavtal utan speciell anledning med en person under 30 år som varit arbetslös arbetssökande minst tre månader. Här finns samma avvägning – kommer arbetslösa att gynnas eller ökar bara visstidsjobben?

Det är upplagt för fortsatt frostiga relationer mellan facket och regeringen.

Ojämlikheten i samhället vill regeringen bland annat minska genom att höja de dagpenningar som betalas ut till minimibelopp, såsom sjukdagpenningen och föräldrapenningen. Minimidagpenningen höjs med ungefär 80 euro per månad. Tio miljoner euro anvisas också för att höja garantipensionen för de pensionärer som har de lägsta inkomsterna och fem miljoner används för att sänka den årliga självrisken för läkemedel.

Studerande som är under 20 år och berättigade till en förhöjd studiepenning för mindre bemedlade kommer att få ett tillägg på 46 euro per månad för att täcka de kostnader som utbildning på andra stadiet orsakar.

Många av besluten går i rätt riktning. Regeringen kompletterar eller korrigerar tidigare beslut så att de önskade effekterna bättre kan uppnås. Men några stora förändringar är inte att vänta av de åtgärder som på fredag slutligt godkänns av statsrådet. Insatserna är ändå relativt blygsamma.

För att åstadkomma en fortsatt höjning av sysselsättningsgraden till minst 75 procent, bättre matcha utbudet och efterfrågan på arbetsmarknaden och för att trygga välfärdssamhället även då befolkningens åldersstruktur förändras krävs ännu stora reformer.

Behovet av att reformera till exempel familjeledigheterna och den sociala tryggheten är känt, men det är något som regeringen inte tänker befatta sig med under sitt sista år.

Enligt den plan för de offentliga finanserna som regeringen nu har presenterat kommer det att finnas ett fortsatt årligt underskott under hela den fyraårsperiod som planen gäller. Som ett stort frågetecken över hållbarheten i den framtida ekonomin finns också den så omtalade vårdreformen. Kommer den verkligen att leda till besparingar på tre miljarder euro i förväntade kostnadsökningar? Den siffran finns än så länge endast i reformarkitekternas teoretiska kurvor.