Sjöfarten överens om urvattnat klimatavtal
EU siktade på 70–100 procents utsläppsminskningar, får nöja sig med 50 procent
Sjöfarten får sitt eget klimatavtal, men dess ambitionsnivå matchar inte Parisavtalets mål. Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) enades i går i London om att minska sina koldioxidutsläpp med 50 procent till 2050 jämfört med 2008 års nivå.
EU hade hoppats på 70–100 procents utsläppsminskningar, men sjöfartens stora flaggnationer sade nej. Kompromissen nåddes sedan vissa länder inte velat begränsa sjöfartens klimatutsläpp alls. Sjöfarten är den enda sektorn som inte omfattas av Parisavtalet och som inte heller haft ett branschvist klimatavtal. IMO ska revidera Londonavtalet om fem år.
– Det är bra att IMO får till ett avtal, men eftersom ambitionsnivån inte är högre behöver avtalet kompletteras med en handlingsplan som ger sektorn verktyg för en omställning, säger EU-parlamentarikern Jytte Guteland.
Årets viktigaste klimatmöte har det kallats, Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) sammanträde för att strypa sjöfartens klimatutsläpp. Men som på så många andra klimatkonferenser matchade den politiska viljan inte festtalens retorik om globalt ansvar.
Vad gäller det?
Sjöfarten är den enda sektorn som inte omfattas av klimatavtalet från Paris och som inte heller har tagit fram något eget avtal för att minska sina klimatutsläpp. Sjöfarten beräknas stå för 2,6 procent av de globala utsläppen, men eftersom andra sektorer lyder under Parisavtalet riskerar sjöfartens andel, enligt EUkommissionen, att öka till omkring 17 procent av utsläppen till 2050 om ingenting görs.
Därför förhandlade IMO:s kommitté för skydd av marina miljöer hela veckan i London. EU och några önationer föreslog att sjöfarten skulle minska sina koldioxidutsläpp med 70–100 procent till 2050. Det hade varit ungefär i linje med Parisavtalets mål att hejda klimatförändringens temperaturstegring till högst 1,5 grader, men så blev det inte.
Hur blev det?
Stora sjöfartsnationer som Kina, Japan, Argentina, Brasilien, Turkiet, Saudiarabien och Panama krävde anspråkslösa eller inga utsläppsmål alls. Mötet antog i går en kompromiss på minst 50 procents utsläppsminskning till 2050 jämfört med 2008 års nivåer ”med viljan att gå mot total utsläppsreduktion i framtiden” trots att USA och Saudiarabien framförde sina reservationer.
Hur långt räcker målet?
Även om sjöfarten halverar sina utsläpp till 2050 håller den inte kurs på Parisavtalets 1,5-gradersmål. En brittisk studie visar att sjöfarten borde halvera sina utsläpp redan till 2035 och bli kolneutral 2045 för att hålla stäven mot Paris.
Varför siktar sjöfarten inte högre?
Branschen anser att tuffa klimatmål blir dyra och skadar internationell handel. De stora oceanångarna drivs med billig och förorenande tjockolja. I en värld där bulkvaror ständigt transporteras över hela jordklotet är billiga transporter en förutsättning. Ska man minska på utsläppen och göra transporterna klimatsmartare tär det på kort sikt på sjötransporternas lönsamhet. Sjöfartslobbyn är rädd för ett kolläckage till flyget och andra transportbranscher.
Varför förlorade EU:s ståndpunkt?
Ett enkelt svar är att den politiska viljan inte räckte till globalt. I ärlighetens namn ska medges att inte heller Europa var enigt. Tvärtom, uppger sajten Politico, lobbade Grekland, Malta och Cypern – stora flaggnationer inom sjöfart – hårt för att EU:s ståndpunkt på 70–100 procent inte skulle vara bindande utan bara en rekommendation. Samma länder allierade sig under IMO-förhandlingarna med tillväxtekonomier med svaga klimatmål, trots att de formellt förhandlade under EU:s paraply.
Vad betyder det för EU och Finland?
Länder som Finland med företag som Wärtsilä skulle gynnas av tuffa klimatmål. Ett antal EU-parlamentariker har lobbat gentemot IMO för högre ambitionsnivå. Av konkurrensskäl vore det bättre om hela världen följde samma avtal, men om IMO:s avtal, som ska revideras 2023, blir otillräckligt hotar kommissionen och parlamentet att pådyvla EU-sjöfarten tuffare klimatmål. Det skulle snedvrida konkurrensen.
– Vi vill inte gå den vägen. Vi vill att IMO levererar. Det är bra att IMO har ett mål, men det räcker inte. Om IMO menar allvar måste man ta fram ett handlingsprogram med konkreta verktyg som hjälper sektorn att ställa om. Det gör den här strategin inte ensam, säger den svenska EU-parlamentsledamoten Jytte Guteland till HBL. Hennes uppfattning är att EU väntar på något mer konkret från IMO innan unionen agerar.
Varför särbehandlas sjöfarten?
Flyget och sjöfarten ställde sig utanför Parisavtalet eftersom det är svårt att hänföra deras utsläpp till enskilda länder. Flyget fattade sitt eget klimatavtal 2016. Det börjar 2020 med en frivillig fas, och det har kritiserats för låg ambitionsnivå. Sjöfarten verkar följa ett liknande mönster.
Tog mötet några goda miljöbeslut?
IMO beslutade att överväga att förbjuda tjockolja i arktiska vatten, efter att man utvärderat effekterna av en övergång till miljövänligare alternativ, skriver Climate Home. Tjockolja orsakar utsläpp av svavel, mikropartiklar och sot, och driver på klimatförändringen i Arktis. Ett motsvarande förbud gäller redan i vattnen kring Antarktis.
Finland har föreslagit att IMO ska förbjuda tjockolja i Arktis redan 2021.
När sjöfarten minskar sina klimatutsläpp matchar ambitionsnivån inte Parisavtalet. De stora sjöfartsnationerna driver en politik som kan gå ut över EU. En liten delseger för Finland är att tjockolja kan förbjudas i Arktis.
PETER BUCHERT