Lärkorna gick till final i nervpinande satellittävling
Team Skylark är finalklart i den europeiska tävlingen CanSat sedan Gymnasiet Lärkans elever tillverkat Nordens bästa satellit i storleksklassen läskburk. – Vi ska förbättra den till finalen, säger Alvar Winquist inför sommaräventyret på Azorerna.
Vi ska lära oss av misstagen och bygga en helt ny satellit eftersom den här slets ut av allt testande och mekande. Vi behöver en mer hållbar design. Viktor Åberg
Gymnasiet Lärkans ettor och närmare bestämt Team Skylark segrade i den nordiska uttagningen i Europeiska rymdorganisationens (Esa) tävling CanSat på Andøya rymdstation i Norge, som HBL skrev om före påsk. De fem tävlingsbidragen var jämna, men lärkornas nanosatellit var den mest avancerade, enligt juryn. De hade bland annat tillverkat kretskortet själva och lagt in två datorer.
– Vi hade satsat på alla aspekter, inte minst på det tekniska, säger Alvar Winquist.
Under veckan i Norge presenterade teamen sina bidrag, och testade dem innan burksatelliterna sköts upp med drönare (omständigheterna tillät inte en riktig bärraket). Vidare utvärderade man vad som kunde ha förbättrats och hur. Äventyret förlöpte inte utan misstag. Det visade sig att minneskortet i lärkornas infraröda kamera var nästan fullt, och fastän de raderade kortet försvann inte filerna, bara filnamnen.
– De fick bara några bilder under den riktiga uppskjutningen, men det viktiga var att de identifierade problemet och visste hur man löser det. Den kunskapen gav många poäng, likaså att eleverna kom med förbättringsförslag, säger fysikläraren Jonas Waxlax.
Hård tidspress före tävlingen
Alvar Winquist säger att lärkorna hade sönder flera komponenter medan de i all hast programmerade om SD-kortet. Tiden var knapp och pressen hård före tävlingsuppskjutningen. I ett kritiskt skede låg komponenterna utspridda i snön.
– Det regnade på komponenter- na och största delen gick sönder. Det finns mycket vi kan förbättra till Europafinalen, säger Viktor Åberg.
IR-kameran tog i alla fall några bilder som visade på skillnader i terräng och temperatur – precis som avsett. Alvar Winquist säger att lärkorna ska delta med samma idé i finalen på Azorerna i sommar, men:
– Vi ska lära oss av misstagen och bygga en helt ny satellit eftersom den här slets ut av allt testande och mekande. Vi behöver en mer hållbar design.
Viktor Åberg är nöjd med teamets presentation, som kryddades med juryns kritiska utfrågning.
– I finalen måste vi bli bättre på att besluta vem som svarar på vilka frågor. Juryn ville se att vi verkligen funkar som ett team.
Till finalen i Portugal där ungefär 20 team väntas tävla tar lärkorna med sig erfarenheterna från Norge.
– Det var jättetrevligt att träffa folk från Norge och Sverige och se hur lika men samtidigt hur olika de har det, säger Åberg.
Teamen samarbetade
Också Finlands och Svenskfinlands andra lag gjorde väl ifrån sig. Vasa övningsskola tävlade med en satellit som mäter radioaktivitet. I praktiken kunde flera sådana användas efter en kärnkraftsolycka eller vid provsprängningar, för att simultant mäta skillnader i strålning på olika platser.
– Det var en stressig vecka med många problem som måste fixas snabbt, men det var desto mer tillfredsställande att vi lyckades. Vi har lärt oss mycket och under veckan har vi upplevt alla slags känslor, säger lagledaren Mikael Morney.
Teamen hade också stor nytta av varandra och hjälpte varandra fastän de var konkurrenter i själva tävlingen. Amanda Laurila i Vasateamet uppskattade också besöket på rymdstationen. Tack vare omslag i väderleken fick eleverna se en riktig raket skjutas upp på fredagen.
– Och så fick vi själva simulera en uppskjutning, säger Laurila.